Tännsjö tänker fel

Torbjörn Tännsjö lyckas i sin debattartikel om transplantation av livmödrar i DN i dag inte bara missuppfatta queerteori utan även de transsexuellas situation - och så finns det ett och annat att korrigera när det gäller biologin. Tekniken att transplantera livmödrar är tänkt att hjälpa kvinnor som saknar livmödrar att få barn. Här kan man dock invända, som gynekologen Lars Hamberger, att detta sker till en hög kostnad: den som får ett främmande organ måste som bekant få behandling som sätter ner immunförsvaret för att inte transplantatet ska stötas bort. Så det är bättre, tänker Hamberg, att använda sig av surrogatmödrar. Och visst har han rätt i att surrogatmödraskap borde vara möjligt även i Sverige - inte minst skulle det ge bögpar möjligheten att få barn. I'm all for it. Men om surrogatmödrar inte ska bidra med sina egna ägg (utan låta plantera in ett embryo som är resultatet av IVF med äggdonator+spermadonator) måste även de medicinera under hela graviditeten, vilket Hamberger glömmer. Detta är kanske en parentes, men varför ska det ena utesluta det andra? Låt uterusfria få uterus och tillåt surrogatmödraskap, tycker jag.

Men om Hamberger tänker lite fel tänker Tännsjö mycket fel. Han framställer transsexuella som personer som åtrår det andra könets egenskaper så till den milda grad att de vill karva och medicinera - men blir man lyckligare av det? Snälla Torbjörn, innan du ger dig in i debatten nästa gång, kolla lite fakta! Transsexuella vill inte alls "byta kön" - de är nöjda med det de har. Däremot är de inte nöjda med att vara instängda i en kropp som känns främmande för dem. De vill alltså korrigera sin kropp så att den överensstämmer med deras könsidentitet. Att beskriva transsexuella män som "besatta av tanken på att bli riktiga kvinnor" är väldigt nedlåtande, förutom att vara felaktigt. Det är inte heller svårt att konstatera någons kön, som Tännsjö påstår - tvärtom finns det en busenkel metod: man frågar exempelvis Caster Semenya om hon är kvinna. Blir svaret ja är saken klar. Det är inte hon som är problemet utan vetenskapen, medikaliseringen av våra kroppar, den heteronormativa och evolutionistiska besattheten av att dela upp mänskligheten i två åtskilda kön med vissa bestämda egenskaper. Och det är detta som queerteorin ifrågasätter. Men Tännsjö tänker sig att den går ut på att "alla ska få välja kön", vilket är ungefär som att påstå att antirasism går ut på att alla ska få välja vilken "ras" de tillhör. Suck.

Tännsjö som är filosof borde vara bekant med ett logiskt felslut som brukar kallas "slippery slope", alltså att om man tillåter A så måste man därmed tillåta B, eller i det här fallet att om man gör livmodertransplantationer möjliga som kommer alla att vilja ha en - och vart är samhället då på väg? Eller om en man efter hård kamp lyckas producera mjölk kommer snart alla män att vilja amma. Men så är det förstås inte. Det handlar om marginella avvikelser från en förhärskande norm - inga samhällsbyggen hotas liksom av det. Det är snarare tvärtom så att en avvikelse bara bekräftar normen som norm och avvikelsen som avvikelse. Kan vi komma bort från DET är mycket vunnet, kan vi baxa fram en värld som inte är besatt av dikotomier så kommer vår frihet att öka. Detta är queerteorins mål, att ifrågasätta det sällan eller aldrig ifrågasatta och visa att det är en historisk och situerad norm, att exempelvis heterosexualitet är vanligast, men därmed inte naturligast. Tännsjö är säkert välkommen att läsa samma grundkurs som jag på Centrum för genusstudier. Det vore kul om han gjorde det - och bra för hans verklighetsförankring.