onsdag 14 januari 2009

En liten text om främlingskap

Jag har börjat Twittra så smått, men så såg jag just att det finns en helsvensk service som heter Bloggy, så nu ska jag testa den ett tag. Färre användare borde göra att den känns mer relevant. Annars är jag nyss hemkommen efter en fyratimmarstenta i Vardagskunskap, d.v.s. de teoretiska perspektiven fenomenologi, social representationsteori och narrativ teori. Mycket, mycket intressant och bitvis väldigt snårigt. Jag kopplade av med att läsa en bok om Heidegger på tunnelbanan hem, men somnade vid Alvik. Och nu ska jag nog sova en liten stund till. Nedanstående text är ett utsnitt av något jag värpte jag i går, eftersom jag hade missat ett seminarium. Jag vet inte om det är så skoj att läsa, men köp en dubbelnougat så ska nog även texten slinka ner.

Alfred Schütz Främlingen från 1944 beskriver hur ”grupplivets kulturmönster” är att likna vid en topografisk karta där bergstopparna är våra explicita kunskaper om vissa fenomen som vi måste behärska. Längre ner på sluttningarna ligger det vars validitet vi inte behöver reflektera över utan bara kan ta för givet, med utlöpare som är höljda i mer dimma: områden för antaganden och förhoppningar för vilka vi egentligen inte har någon täckning. Slutligen har kartan vita områden som alltså är kunskap som inte är tillgänglig för oss. Liknelsen beskriver hur bristfälliga våra kunskaper egentligen är om vår livsvärld; vi följer hela tiden vissa kulturellt nedärvda och kulturspecifika ”recept” eller ”bruksanvisningar” vilkas tillförlitlighet vi inte behöver ifrågasätta. Vi vet, t.ex. i vår interaktion med andra, att om vi vill få A att gå oss till mötes så bör vi använda recept X.

Våra kunskaper, skriver Schütz, är osammanhängande som landskapet ovan, de är ”bara delvis klara”, d.v.s. till stor del oreflekterade, och de är inkonsistenta eftersom vi samtidigt kan genomkorsas av motstridiga diskurser (för att nu bli lite anakronistiskt poststrukturalistisk). Ändå, skriver Schütz, är kunskaperna tillräckligt sammanhängande för att de ska duga som kompass. Kulturmönstren förenklar vår tillvaro och utgör en stor del av vår livsvärld/vardagsvärld, men bara under vissa förutsättningar. En främling som försöker närma sig en grupp kommer att finna att den gamla kartan inte längre stämmer, att hens föreställningar och kunskaper om närmandegruppen är inadekvata, få svårt att generalisera och hitta mönster: kort sagt, upptäcka att snart sagt alla forna livsvärldens kunskaper, recept och scheman inte är applicerbara, vilket leder till en kris innan främlingen har lyckats finna sig tillrätta.

Främlingens situation går att jämföra med de förändringar i livsvärlden som t.ex. drabbar den som blir svårt sjuk eller handikappad, vilket fenomenologiska studier som t.ex. Gunnar Karlssons ”Att leva som blind visar”.

Det är slående hur aktuella Schütz tankar om främlingskap är i dag, och man kunde önska sig att vår kärälskade integrationsminister kunde ta den till sitt hjärta. Och kanske hälsa moderatkollegerna att de ska sluta krysta ur sig en massa dumheter om att "ställa krav på våra invandrare".

2 kommentarer:

Dan/iel sa...

DET DÄR kanner jag ingen ... att som f d hetero träda in i en gayvärld ... kartan blir ju snudd på upponer

Niklas sa...

Ja, som sagt... De grundläggande mekanismerna i främlingskapet gäller i snart sagt alla sammanhang, utom när "medlemskapet" bara är tillfälligt eller inte känns så betydelsefullt.