onsdag 21 januari 2009

Kolla, vilket sexigt skrev!

När blev en gren en "gren"? Antagligen när någon dendrosexuell insåg att gren har med förgrening att göra och att benen kan ses som grenar på torson. Ja, sen blev delen synonym med helheten, vilket heter nåt som jag har glömt. (Jo, metonymi, men jag far efter nåt mer precist.) Men ordet "gren" i betydelsen skrev är motbjudande, lika motbjudande som ordet skrev. Av skrev har vi också skreva, både som substantiv i betydelsen fitta och som verb. I porrnoveller skrevar man dock sällan, men bresar (eller bräsar), vilket anses mycket upphetsande. "Ulla-Karin bresade och flåsade" kan det stå. Av någon anledning har jag fått för mig att det mest är medelålders kvinnor som bresar (och flåsar). De visar alltså skreven genom att skreva, vilket får mig att tänka på Karlfeldts rader om döden som "molmar i mull". Det där finns det gott om exempel på. Man snaskar på snasket, men snasket är inte snaskigt, vilket däremot porrnoveller ska vara.

Det finns en sida på nätet som heter hard.nu, och där har de gott om bresande ullakariga tanter som förför unga pojkar, men mest är det vice versa: flåsande gubbar (inte goa gôbbar) som brölande tömmer sig i vald öppning i lättövertalat lammkött. Av nyfikenhet registrerade jag mig som medlem för att se vad de "extrema" sexnovellerna innehöll. Det skulle jag inte ha gjort, för det är 1/ incestberättelser, 2/våldtäktsberättelser och 3/pedofiliberättelser, ibland sammanslagna till lika vidriga som illa skrivna epos om när pappa våldtog sin sexåriga dotter eller så. Jag kan inte läsa dem utan har bara sett rubrikerna med ledorden i parentes, som "mycket ung", "familj" eller "pedo" etc. Jag tänker på mina egna barn och hur det skulle kännas om de drabbades av ett sexuellt övergrepp, eller om ett tänkt sådant ens skildrades i text. Om nu porr är teorin och våldtäkt praktiken som radikalfeministerna en gång sa - och kanske fortfarande säger - borde den här sortens porrnoveller förbjudas. Jag vet inte om det är så. Jag vet inte om män som lyckas komma över barnporr och får smak för det så småningom riskerar att verkligen göra praktik av teorin. Jag hoppas verkligen att det inte är så. (Och är det någon skillnad, annat än juridiskt, mellan ord och bild/film?) Det är tillräckligt illa att de med sitt tittande faktiskt ger ekonomisk stöd åt barnporrproducenterna och därmed bidrar till att fler barns liv blir förstörda. Porrnoveller av ordinärt snitt kan vara underhållande, ibland till och med upphetsande, men de här "extrema" novellerna fyller mig med oblandad fasa.

Jaha, det här som liksom skulle vara underhållande blev plötsligt allt annat än det. Som livet, ungefär. Så nu kan jag lika gärna gå in på prostitution. Marty och jag diskuterade frågan om thailändska kvinnor i Sverige (vi åt lunch på Sala Thai) och i vilken utsträckning svenska män uppskattar dem för att de är Riktiga Kvinnor. Fast mindre, sämre på svenska och dåligt insatta i sina rättigheter - ett rent plus, såklart. Hur är det att vara exotiserad (och underordnad) i vår (för oss) oexotiska Nord? Och hur känns det att veta att en del av ens systrar i förskingringen livnär sig på att ge massagekunder "lyckliga slut"? På Flashback läste jag en tråd för längesen om de thailänska massageställen i Stockholm där massörerna runkar av The Big White Male för några hundralappar extra efter den vanliga oljemassagen (riktig thaimassage är en annan sak). Får man tro männen i tråden så sker det mer eller mindre överallt. Kanske är det en önskedröm, men det verkade inte riktigt så. Det här är något jag skulle vilja undersöka. Det hänger också ihop med motsättningen kvinnlig feminist - kvinnlig "könsförrädare". Hur ser den ut? Vi har också motsättningen mellan "schyst kille" och våldtäktsman och så vidare i all oändlighet: för varje grupp finns det individer som hotar gruppens självbild, slarvigt uttryckt. Mycket slarvigt uttryckt, men ni hajar nog hur jag menar.

I "Queersverige" skriver Lissa Nordin om ensamma män i Norrlands inland, och hur deras status ingalunda förbättras om de lyckas gifta sig med någon fattig ryska som ser dem som sin entrébiljett till ett drägligt liv. Javisst, jo. Det kanske är synd om dem. Men hur är det för ryskorna i fråga? Och i vilken mån kan exempelvis utbildning balansera underordning baserad på kön och härkomst? Jag skrev nån gång ett inlägg som hette "Kurvig genusvetare sökes" (föranlett av en kontaktannons där en man önskade sig en "svart, intellektuell kvinna"); det ligger någonstans i utkanten av den här frågeställningen och skvalpar. Hur var det för Sonja Kovalevskaja när hon bodde i Sverige? Och hur ser det ut för hennes motsvarigheter i dag?

Att vi var inne i stan berodde på att Marty behövde ny kurslitteratur, så vi hade besökt Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. De hade inte den kurslitteratur jag behövde, men skitsamma, den finns på Frescati. Däremot blev jag väldigt sugen på en tegelsten betitlad "Feminist Postcolonial Theory - a Reader" av Reina Lewis och Sara Mills. Men den kostade 348 spänn och jag behöver den egentligen inte. Inte nu, däremot kanske om jag kommer in på masterprogrammet i intersektionalitetsstudier. Om jag nu har tid.

Men gissa vad min älskade älskling gjorde? Jo, hon gav mig den i present! Jag ser fram emot att läsa alla intressanta bidrag från författare som bell hooks, Chandra Talpade Mohanty,Audre Lorde, Gayatri Spivak, Avtar Brah och många, många andra. Den är två sidor längre än den Harry Potter-bok jag läser för storingarna nu, d.v.s. 754 sidor. Men den lär ta längre tid att läsa. Medan jag gör det ska jag tänka på det där med thailändskorna, och på vilka bilder som jag själv bär med mig av dem. Ska jag dra en skinande, intersektionell lans för deras skull? Det känns lockande. Jag kanske föräras en staty i Kungsträdgården på köpet, bredvid vår folkkäre imperialist Kalle Dussin. Judith Butler har kallat ambitionen att gapa över många diskrimineringsgrunder på en gång för epistemologisk imperialism. Det är faktiskt väldigt roligt. Så blev det ändå en lite positivare ton i det här inlägget igen. Som i livet.

Inga kommentarer: