Att lägga hela sin själs styrka i att kämpa för sin egen inbillade förträfflighet i ljuset av det bottenlösa lidande som är den kuliss mot vilken detta trams utspinner sig vittnar om en oförmåga att känna empati och respekt som är gastkramnde. Att använda Mias helvetiska berättelse som svepskäl för och slagträ i en vettlös träta om inget alls och i inget annat syfte än att pissa revir, pråla med sin imaginära överlägsenhet och valsa runt i media är inget som kommer att väcka framtidens respekt och beundran.
Det kunde inte sägas bättre. Men läs nu hela inlägget. Seså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar