lördag 22 maj 2010

Vilks, Hillersberg och Serrano i "vänskapssamhället"

Lena Andersson har skrivit om yttrandefrihet och hänsyn i Vänskap eller friktion i DN i dag. Här driver hon tesen att "friktionsidealet måste råda" i ett "idésystem som styr människor och samhällens liv". Mot detta friktionssamhälle ställer hon vänskapssamhället, och definierar vänskap så här:
Vänner kan inte säga vad som helst till varandra och förvänta sig fortsatt vänskap. Man raljerar och ironiserar inte över varandras inställningar om man vill förbli vänner. Kritik framförs varsamt. Om en vän blir sårad hänvisar man inte till sin yttrandefrihet.
Det är en konstig åsikt. Vad är det för vänskap som inte tål motsättningar? Vänskap bygger på tillit, känslan att du aldrig skulle såra mig eller ifrågasätta mig utifrån en fientlig position. Den tilliten måste erövras och ibland återerövras.

Internt kan tetraplegiker kalla varandra tetrapak, uteliggare säga "hörru, din jävla luffare" eller homosexuella män säga bögjävel utan att det är illa ment. Som bekant är det en annan sak om samma tillmälen kommer utifrån. Som strategi för att återerövra nedsättande beteckningar kan det också diskuteras; många svarta amerikaner vänder sig t.ex. starkt mot niggaz and hoes-jargong. Vad är internaliserat förtryck och vad är frigörelse? Är identitet lika med gemenskap lika med vänskap? Klart är i alla fall att tillit är en förutsättning för kritik och kanske till och med att kritiken är nödvändig för vänskapen, inte bara tolerabel.

Men är Vi vänner med Muslimerna och vice versa? Kan De förutsätta att Vår kritik av Deras religion är gjord i all vänskaplighet och bara är lite skoj som man får tåla? Finns tilliten där? Knappast. Lena Andersson talar om "De aningslösa yttrandefrihetskritiker som inte tror att islam och muslimer tål det som kristendomen och kristna har fått tåla i århundraden". Som om inte kristenheten de senaste århundradena snarare har varit den koloniserade och förtryckande majoriteten. Som om det inte vore skillnad på Andres Serranos "Piss Christ" och Lars Vilks rondellhundar. Som om Lars Hillersbergs nidbilder av israeliska makthavare som Moshe Dayan inte är väsensskilda från nazisternas judekarikatyrer. Som om det inte är skillnad på att sparka uppåt och att sparka nedåt.



Det finns anledning att diskutera kulturella eller religiösa sedvänjor som halal- eller kosherslakt, som att kvinnan ska vara oskuld på bröllopsnatten eller att hon kan kidnappas och våldtas för att sedan bli gift, med hänvisning till att detta är bruket bland Hmong-folket (ett autentiskt och mycket omdiskuterad exempel på "kulturellt försvar" från USA). Det finns goda skäl att stat och religion ska hållas åtskilda, ja man kan nog hävda att sekularisering i allmänhet är av godo. Sverige är inte "ett kristet land" längre. I det kristna gamla landet hade inte kvinnor rösträtt och homosexualitet var straffbart. Detta kan vara värt att hålla i minnet när vi häpnar över och fördömer hur "muslimska länder" behandlar kvinnor och homosexuella. Det är inte religionen i sig, det är hegemonin och fundamentalismen som är problemet. Om Åke Green och Sverigedemokraterna finge råda skulle de vrida klockan tillbaka. Det kommer gudskelov (!) aldrig att hända. Men när jag skriver att Sverige inte är ett kristet land menar jag inte att det är fritt från religiösa föreställningar. Inte heller är det fritt från nationalistiska, invandrarfientliga och patriarkala värderingar. Eller fritt från kulturella, etniska eller religiösa minoriteter som drabbas av negativ särbehandling.


Visst behöver vi en livlig diskussion om hur vi bäst organiserar vårt samhälle efter demokratiska principer. Här måste alla ha rätt att diskutera och vara beredda att deltaga. Så här definierar Seyla Benhabib demokrati i "Jämlikhet och mångfald":
Demokrati uppfattar man, enligt min mening, bäst som en modell för att organisera det kollektiva och offentliga utövandet av makt i ett samhälles centrala institutioner på grundval av principen att beslut som påverkar ett kollektivs välbefinnande ska kunna ses som resultatet av fri och förnuftig deliberation mellan individer som betraktas som moraliska och politiska jämlikar.  
Vill man lösa mångkulturella dilemman krävs det Benhabib kallar egalitär ömsesidighet. Det krävs också "frivillig självtillskrivning", d.v.s. att ingen ska tillskriva dig en identitet utifrån. Och den som "tillhör en kultur" (ett mycket tvivelaktigt begrepp som Benhabib demonterar grundligt) måste vara fri att träda ut ur den - eller ansluta sig till den. Ingenting av det här underlättas av ett ängsligt konsensustänkande; vi måste givetvis föra en fri debatt. Men ett "friktionssamhälle" i Lena Anderssons tappning förhindrar och fördröjer just en fri och förnuftig dialog där alla ses som moraliska och politiska jämlikar. Vi har redan den sortens samhälle där man i yttrandefrihetens heliga namn är fri att sparka på utsatta grupper.

Regel 1A för en ståuppare lyder: försätt dig själv i underläge till publiken, inte tvärtom. Sen kan du säga nästan vad som helst. Man kan sparka på sig själv eller sparka uppåt - ja, man kan till och med sparka nedåt om bara det här kontraktet har etablerats med publiken. Det handlar om tillit. Utifrån den kan man sedan öppna publikens ögon och få den att skratta åt sina egna och andras fördomar och inkrökta tankebanor. Den som tror att det bara är att gå ut på scenen och vräka ur sig provokationer blir aldrig nåt annat än en Lennie Norman - eller Lars Vilks. Det blir inte roligare än att lägga baconskivor i judiska skolkamraters bänkar eller skriva "Palme är bög" på svarta tavlan i klassrummet i Östra real. Det är ungefär lika rebelliskt och effektivt som att runka i tvättstugan.


10 kommentarer:

Bengt Held sa...

Niklas

Med all respekt för dig i övrigt så menar jag att du här är lika hudfärgsfixerad som sd. Ja, mer än sd. Borde inte det bästa vara om vi lika USA kunde identifiera folk efter hudfärg och annat så att man vet vilka som får "häda" islam.

Du spelar på dåligt samvete efter kolonialismen. Och den ska fördömas. Men hur länge ska det gå innan icke-muslimer får häda muslimer efter korstågen för några århundraden sedan.

Kanske du gissar att många backar när du anspelar på att man slår "neråt". Men jag hävdar då att du slår "neråt" när du kritiserar Israel trots att antisemitism varit vanligt i Europa i mer än tusen år. Vad ger dig Niklas rätt att ensidigt kritisera Israel (eller nästan ensidigt). Är du judehatare eller vilka motiv har du?

Orättvist? kanske, men inte mer orättvist än att du ska bagatellisera att islamistiska grupper hotar yttrandefriheten i Europa. Varför är det inte några kristna eller judiska grupper som hotar att döda folk som hädar? Har du tänkt på det? Eller muslimer kan enligt dig bara vara offer?

Ditt resonemang är enligt mig både fel och tragiskt. Det kan jag skriva vilken dag som helst. Sedan må du vara en hur trevlig snubbe som helst i övrigt. :-)

Bengt

Bengt Held sa...

Att Vilks hade rätt om att många muslimer inte accepterar den yttrandefrihet som kristna och judar generellt accepterar visar ju reaktionerna efter hans bild. Han ritade en bild.

Kanske du kan få en del människor att lämna debatten genom att antyda att de är islamofober. Kanske de är snälla. Men jag är inte snäll. Antyder du att vi som försvarar Vilks är islamofober antyder jag att du Niklas är antisemit. Och då kräver jag att du bevisar att du inte är antisemit när du kritiserar Israel. Ska vi tillämpa omvänd bevisbörda börjar vi med det.

Det är verkligen en paradox att så mänga vänstermänniskor som dig som säger sig jobba emot patriarkala strukturer låtsas förneka att de mest homofoba strukturerna hittar du i ett antal muslimska länder. Det är inte islamofobi att konstatera det - det är fakta. Är det inte sant? Skriv då vad som inte stämmer.

Bengt

Bengt Held sa...

Vil tipsa om

http://www.expressen.se/kultur/1.2011047/varldskulturmuseet-ar-varre-an-vilks-vandaler

Du har ännu inte kunnat förklara varför Hillergrens antisemtiska teckningar enligt dig skulle vara ok men inte att Vilks ritat en Rondellhund när han samtidigt attackerat många andra grupper bland dem kristna, judar och myndigheter i sin satir.

Men tydligt är det ok allt det där om han inte attackerar muslimer. Försöka vara konsekvent.

Bengt

Bengt Held sa...

"Antisemitism finns bland riksdagsledamöter, akademiker och horder ute på nätet. När nu Israel drar på sig världens fördömande slår den ut i full blom, menar Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism."

Slår du neråt Niklas? Mot judarna? Eller vem slår du emot?

Bengt

Niklas sa...

Tack för dina kommentarer, Bengt! Jag ska läsa och begrunda, men hinner inte svara just - återkommer!

Bengt Held sa...

Hej igen Niklas!

Vill säga att eftersom du inte besvarat min kritik mot ditt resonemang konstaterar jag att du fattar att jag har en del poänger, Sedan måste vi inte vara ense i detalj men jag är helt emot den kulturrelativisering jag menar du sysslar med. Jag lämnar nu den här debatten och ska inte läsa något igen men besöker nog senare din blogg igen när du skriver om annat.

Ha det bra

Bengt

Niklas sa...

Nej, du misstolkar min tystnad. Den beror på tidsbrist, som jag skrev ovan. Jag är starkt pressad av fyra olika deadlines just nu. Jag skickar ett meddelande till dig på FB när jag har svarat, så kan vi fortsätta debatten om du vill!

Niklas sa...

1/ Har jag talat om hudfärg? Var? Jag förstår inte vad du menar. Och nej, USA:s folkräkningar och andra sammanhang där man sorterar folk efter Black, Hispanic, Asian… är inget att ta efter. Vad är t.ex. en ”asiat” (en indier eller vietnames?) och på vilket sätt skiljer sig en sån från en ”svart?.

2/ Hur skulle jag kunna ”spela på ett dåligt samvete efter kolonialismen”, menar du? De enda som har anledning att ha dåligt samvete är döda för längesen. Jag har inte ”dåligt samvete” för Förintelsen heller. Det jag däremot gärna gör är att påpeka hur tankemönster från kolonialtiden lever vidare; det gäller t.ex. eurocentrismen, exotiseringen av de Andra – ja, själva uppdelningen i ett Vi och De som fyller en både identitetsskapande och förtryckande funktion. Det gäller synen på andra kulturer som inbördes homogena och klart avgränsade mot andra, tanken att De mer eller mindre viljelöst styrs av sin kultur medan Vi inte gör det (vi har liksom ingen kultur i den meningen).
3/ Jag tycker inte att det är okej att slå neråt, det har du rätt i. Jag har t.ex. anmält en Facebook-grupp som gör sig lustig över ”zigenare”. Det är inte heller okej med judevitsar eller att säga ”negerboll”. Jag tycker att det är bra att kritisera Saudiarabiens regering för att kvinnorna inte får köra bil eller de iranska mullorna som förtrycker befolkningen. Jag tycker att det är bra att påpeka att muslimska länder har ett mycket större problem med (institutionaliserad) homofobi än de kristna länderna. Men man bör jämföra äpplen med äpplen, inte med päron. Det är en jävla skillnad på sekulariserade länder och länder där religion och stat är nära sammanblandade.
Det är alltså okej att kritisera Israel, men inte okej med antisemitism. Det är okej att kritisera Iran men inte att sprida fördomar om iranier. Det är okej att rikta kritik mot kvinnoförtryck även inom utsatta grupper som romer, men inte okej att skoja om ”zigenare”. Jag tycker att det här är självklarheter.
4/ Jag anser inte att ”islamistiska grupper hotar yttrandefriheten i Europa”. Jag anser att vissa islamister hotar vissa meningsmotståndare. Detta ska bekämpas, men är knappast något större hot mot yttrandefriheten, inte mer än att vissa nynazister hotar att bränna ner journalisters hus. Det handlar om perifera grupper utan någon större makt, fanatiker och kriminella.

Niklas sa...

Hillersberg gjorde nog fler satiriska teckningar av rasister än någon annan svensk tecknare. Hans satir över makthavare som Richard Nixon eller Moshe Dayan var riktade mot makten. I den mån han har gjort antisemitiska teckningar tar jag avstånd från det. Liksom. Jag är inte antisemit. Liksom.

Niklas sa...

Och slutligen: ditt sätt att antyda att jag lämnade walk-over är faktiskt rätt ohederligt. Som du kanske märker har jag inte skrivit en rad i min blogg på länge nu, och det beror på tidsbrist. Jag skrev också att jag skulle återkomma till dig. Nu har jag gjort det, men jag har ingen skyldighet eller möjlighet att omedelbart replikera på varje kommentar.