En ädel vilde läser regeringsformen

I DN skriver Erik Amnå, regeringens särskilde utredare, att nyanlända måste utbildas i grundläggande värderingar:

Det ligger i allas intresse att staten först orienterar om samhällets grundläggande värden. Utan den kunskapen saknas en viktig förutsättning för att kunna leva och verka i det nya samhället. Vilka dessa normer är framgår av regeringsformen.

Här avses förmodligen framförallt det andra kapitlet, länk till det här.

Frågan som infinner sig är förstås vilket problemet är som Amnå erbjuder en lösning på. Jag kan se två i Amnås artikel: 1/ de nyanlända, som alltså hittills inte fått någon undervisning i medborgarskap, saknar "viktiga förutsättning[ar] för att kunna leva och verka i det nya samhället" och 2/ de saknar kunskap "om samhällets grundläggande värden". Ett problem som också antyds är att alla inte har "jämlika kulturella, ekonomiska och sociala förutsättningar", vilket Amnå skriver är något som staten "strävar efter".

Utredningen, som i dag överlämnats till integrationsminister Nyamko Sabuni, har sina poänger. Amnå tycker till exempel inte att kursen i samhällsorientering ska vara ett villkor för medborgarskap. Inte heller bör utbildarna undervisa exempelvis somalier för sig och kurder för sig. Nej, den ska ge "utrymme för en individanpassad reflektion och dialog". Bra där. Men hur ska det ordnas rent praktiskt? Här antyder Amnå bara att länsstyrelserna ska samordna kommunernas insatser och att lärarna "behöver stöd från universitet och högskolor". No shit, Sherlock. Ska vi ha blandade klasser krävs det nog mer än "kompetens i samhällsfrågor, pedagogik och modersmål". Jag ser framför mig legioner av tolkar och hemspråkslärare - och inte minst hur lärarutbildarna kommer att slita sitt hår inför den omöjliga uppgiften. Satsningen beräknas av Amnå kosta 90 miljoner per år för 15 000 nyanlända (såna som får uppehållstillstånd på minst ett år). Det låter som en glädjekalkyl. Det låter som om Erik Amnå med entusiasm och idealism har utrett en fråga som Sabuni och kompani bara kommer att använda som valfläsk och därefter glömma bort (om de mot förmodan blir omvalda - i annat fall lär utredningen hamna i papperskorgen ännu fortare).

Om förslaget alltså innehåller vissa sympatiska tankar är själva grunden det vilar på allt annat än sympatisk. För vilken syn förmedlas av den nyanlända? Jo, det är någon som inte kan antas dela våra "svenska" värderingar, någon som inte vet vad begrepp som demokrati och yttrandefrihet innebär. Säg det till någon som har flytt för sitt liv undan förföljelser.

För övrigt kan man undra om det inte gradvis kommer att bli rätt uppenbart för nyanlända vilket samhälle man har hamnat i. Det är knappast rättigheterna gentemot statsmakten som hamnar i fokus, utan de problem alla som kommer till ett nytt land får med bostad, språk och försörjning. Att regeringsformens andra paragraf stadgar att ingen medborgare får "missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet" är kanske inte så trösterikt när det är så gott som idiotsäkert att man får uppleva just den sortens negativ särbehandling. I det nya, fria landet.

"Hur ska vi inleda berättelsen om Sverige för de 40 000 flyktingar, anhöriga, arbetskraftsinvandrare och andra vuxna nyanlända som varje år kommer hit för att bosätta sig?", frågar Amnå. Tja, vi kan väl börja med att stryka berättelsen om invandraren som den ädle vilden, i grunden god men hopplöst oupplyst. Vi kan försöka sätta oss in i varför dessa vildar har tagit sig till den här frusna utkanten av Europa. De saknar inte precis dådkraft. De drömmer om ett bättre liv, vilket i många fall är lika med att slippa bli beskjutna, bombade, fängslade och torterade. De kanske tycker att deras barn förtjänar tillgång till tak över huvudet, rent vatten, mat, skola och sjukvård.

Berättelsen om Sverige är också berättelsen om det som inte är Sverige. Berättelsen om svenskarna är berättelsen om "de nyanlända", om "invandrarna", om personer som är primitivare än vi. Inte förrän vi slutar dra den där valsen kan vi börja tala om respekt, demokrati och likabehandling. Och vill vi veta vad vi inte bör göra kan vi väl kasta en blick söderut. I Danmark ska invandrare poängsättas efter sin anpassningsförmåga, vilket jag skrev om i Världsmästare på hjärtlöshet. Skillnaden mellan Alliansens politik och den danska är tyvärr inte kvalitativ. De har bara hunnit lite längre.