F-skatt åt flera?

SvD kommenterar i dag den statliga utredning som har lagts fram gällande förändringar i skatte- och arbetslagstiftningen. I de ogenomtänkta direktiven till utredningen ville regeringen undersöka om det inte gick att förlita sig mer på vad parterna har avtalat. Alltså: om exempelvis ett översättningsbolag kräver att den som vill jobba åt dem skaffar F-skattsedel så ska det väga tyngre än en samlad bedömning av om vederbörande är att betrakta som anställd eller ej. Det ska alltså kvitta om översättaren i fråga bara har en enda arbetsgivare, rättar sig efter bolagets direktiv, inte bedriver verksamheten självständigt och så vidare.

Makten ligger knappast hos översättaren. Den ligger hos översättningsbolaget. Utan F-skatt kan du glömma att få några jobb. Arbetsgivaren slipper därmed undan sociala avgifter, kan minimera sin administration och slipper undan sitt arbetsgivaransvar såsom det regleras i olika lagparagrafer. Så ser ”överenskommelsen” ut, och att maktförhållandet är snedvridet räcker inte – det måste bli ännu mer snedvridet.

Utredarna ger delvis regeringen bakläxa. Man anser till exempel inte att EU-reglerna om ”ekonomisk verksamhet” ska gälla i Sverige, däremot kan man lätta på bestämmelserna om en eller flera arbetsgivare. Inte för att det spelar någon roll i praktiken. Översättningsbolagen (och naturligtvis en hel drös andra företag i vitt skilda branscher) struntar i att de redan i dag bryter mot lagen, och översättarna vågar inte driva saken till arbetsdomstol. Det finns ett undantag, och det var när vi som arbetade åt dåvarande FilmNet lyckades få ett slags avgångsvederlag när de sparkade oss. Vi var visserligen inte anställda, men ändå. Vi fick pengar som om vi hade varit anställda - vilket vi inte var, betonades i formuleringen från FilmNet - men ändå. Stålar fick vi. Och detta berodde på att vi hotade med AD.

De förslag som utredningen lägger fram är ett steg i rätt riktning, anser SvD:s Patrick Krassén på ledarplats. Han beklagar att ”vurmen för anställningstrygghet” har motverkat några mer långtgående förändringar. Det ska framgent bara bli som regeringen ville: det som har avtalats mellan parterna ska gälla. Jag kan inte påstå att jag ligger utslagen på golvet av förvåning. En borgerlig regering vill såklart stärka arbetsgivarnas makt ännu mer.

Jag är glad att jag inte jobbar på något av de slavskepp som tidigare har varit mina ”uppdragsgivare”. Och jag tycker synd om de stackare som får jobba livet ur sig för att komma upp i en trappstädares lön. De kan givetvis inte leverera textremsor av en kvalitet som de själva vill ha om de inte vill hamna under existensminimum – eller få sparken. Nej, förlåt, de kan ju inte få sparken. Deras ”företag” får bara inte längre några uppdrag. Jag hoppas att Patrick Krassén har F-skattsedel.