Tiden står inte stilla där heller

För över 20 år sen läste jag ett uppskakande reportage från dåvarande Sydjemen. En ung kvinna hade i två dygn försökt föda, men nu var barnet dött och hon själv skulle snart gå samma väg, för ingen kunde få ut hennes fullgångna foster. Hon kunde inte föda för hon var för ung och ett offer för infibulation och usel, på gränsen till obefintlig sjukvård. Hon var bara ännu en i raden av onödiga dödsfall som berodde på fattigdom och kvinnoförtryck. Jag har aldrig kunnat glömma henne.

Några år efter hennes död föll Sovjetunionen samman, stödet till marxisterna i Sydjemen upphörde och landet återförenades efter att ha splittrats 1967. Det var ingen lycklig förening och motsättningarna mellan folkgrupperna ledde till inbördeskrig 1994. Nordsidan vann, och deras president sedan 1990, Ali Abdallah Salih tog nu kontroll över hela riket. Än i dag styr han över arabvärldens fattigaste land, och än i dag könsstympas unga flickor och gifts bort. Förra fredagen avled Ilham Mahdi al Assi, 13 år, av blödningar i underlivet, förmodligen framkallade av hennes första äktenskapliga samlag. För även hon var ihopsydd.

Har tiden stått stilla? Är framsteg omöjliga i länder som Jemen där 75 % saknar sjukhus? Lyder befolkningen blint uråldriga sedvänjor? Det är nog den bild vi i allmänhet har. Vi läser om Ilham, drabbas av sorg och vrede - och stänger av. Det går inte att göra nåt. Men sanningen är en annan. Tiden har inte stått stilla i Jemen. Varför skulle den göra det? En ny lag förbjuder sen i februari giftermål för flickor under 17 år och pojkar under 18. Lagen har väckt protester och kommer nog inte att få något omedelbart genomslag. Men den är ändå ett framsteg. Det finns organisationer som Human Rights Watch och the Shaqaeq Arab Forum for Human Rights som rapporterar från landet trots att regimen gör sitt bästa för att strypa yttrandefriheten.

Det går att stoppa könsstympning. Ett exempel från Senegal är uppmuntrande. Där uppmanade Tostan (en frivilligorganisation) bybor att bestämma ett datum då alla skulle upphöra med könsstympningarna. Och det fungerade. Ingen hade egentligen varit okunnig om att könsstympningen var en negativ och farlig praktik, men den sågs som nödvändig för att flickor skulle bli bortgifta. Ingen ville alltså vara först att utsätta sin dotter för detta, men när alla slöt sig samman och bestämde ett datum lyckades man få ett slut på den här urgamla seden. Samma sak gäller förstås i Jemen. Det går att få ett slut på könsstympning även där, precis som med barngifte. Inte för att allt är frid och fröjd för det, precis. Mänskliga rättigheter kränks varenda dag. Men det kan bli ett slut även på det. Muren föll en dag, som bekant. Diktaturerna i Spanien, Portugal och Grekland föll också.

Så gråt över Ilham, men stäng inte av sen. Se inte jemeniter som de Andra, de som för evigt sitter fast i kulturella mönster. Det har hänt mycket på 20 år och tiden står inte stilla där heller.