Våld är sex är våld. Är sex.

Då och då hävdas det att våldtäkt handlar om våld, inte sex. Tanken är god: det gäller att åskådliggöra maktrelationen, det patriarkala synsättet på sexualitet, på kvinnans kropp som tillgänglig tills hon säger nej. Och givetvis finns det en stark maktaspekt i våldtäkten, men att hävda att det inte handlar om sex är att göra det lätt för sig. Och inte nog med det: det är att sätta sexualiteten på en piedestal där den inte hör hemma. Sex kan vara snart sagt vad som helst, våld likaså. När de förenas förstärks båda.

Om det här synsättet känns främmande för dig är du förmodligen kvinna eller en man som i likhet med mig känner vämjelse för kopplingen mellan våld och sex. Men som pittbärare vet man ändå hur intimt sammanflätat våld är med makt och hur sexualiteten hela tiden ligger där som en bordunton. Vi lär oss det mycket tidigt, redan innan sex har blivit sex, när sexualiteten är en diffus pirrning, när den där snoppen som vi hela tiden måste förhålla oss till växer eller slaknar beroende på omständigheter mer eller mindre utanför vår makt. Och genom åren stärks de här sambanden så att sexualitet, makt och våld för vissa blir omöjliga att åtskilja.

För mig var de första sexuella upplevelserna just diffusa. Vi hade en ”runkklubb” i källaren hos en av mina kamrater i andra klass. Runkandet var nog inte mycket att hurra för utan handlade vad jag minns mest om att plocka fram snopparna och leka med dem var för sig. Det var snuskigt, tyckte vi, på ett roligt sätt. Fast egentligen var det inte ens kul. Klasskamraten ifråga hade en afghanhund som han också brukade ”taja” på skoj; jag minns hundens uttryck som lätt fåraktigt, halvt olyckligt och min kamrats uttryck som småsadistiskt grinande. Jag tyckte inte om det, men det vågade jag inte säga, för då hade jag framstått som tråkig och mesig. Och då skulle jag alltså hamna i samma underläge som hunden i förhållande till honom.

Så där fortsatte det genom åren. I varje brottningsmatch mellan pojkarna fanns ett sexuellt inslag. Men egentligen är det fel att kalla det för brottningsmatch, för det tyder på att det skulle handla om lika villkor. Så var det inte. Det handlade för det mesta om pennalister som t.ex. satte sig på någon och gjorde ”skrivmaskinen”, d.v.s. hamrade med pekfingrarna mot bröstkorgen. Det gör skitont, kan jag upplysa om. Slagsmål på lika villkor var sällsynta.

I gymnastiken var det samma sak: våld är sex är våld, vilket är jättekul. Vi satt omklädda på en sån där träbänk i gympasalen och när vår militäriske lärare ropade upp oss skulle vi resa oss och anmäla vår närvaro. Erik gjorde det väldigt raskt vid ett tillfälle, och liksom för att straffa honom för det höll Klas i hans byxben så att brallorna åkte ner och snoppen blottades när han reste sig. Plats för skratt. Själv hatade jag gymnastiken, mest för att jag hatade omklädningsrummet och inte ville visa mig naken. Jag vill inte duscha med de andra, men in i duschen skulle man. Man skulle visa snoppen, alla skulle visa snoppen och gärna daska till nån hårt i häcken. Det var en uppfostran i homosocialitet och dold homoerotik. Men alla hade vi såklart snoppar, och ibland kunde de resa sig mot ens vilja. Vi pratade om snoppar, tittade på snoppar, såg vem som först fick hår på sin. Vi var, kort sagt, små smygisar hela bunten. Och då gällde det förstås att maskera det intresset.

Det är ingen slump att nollningsritualer har en så sexuell prägel överallt, i internatskolor där nykomlingarna får runka bulle eller i hockeylag där det senaste tillskottet blir tvångsrakad nertill och får en galge inkörd i röven. Men det handlar givetvis inte om någon homosexualitet, o nej! Det handlar om att vara en man eller bli en, eller inte visa sig som en eller göra någon annan till icke-man. I amerikanska fängelser där våldtäkterna är legio blir den våldtagne ”turned”, d.v.s. förvandlad till kvinna. Det är en process som inte går att reversera: har du en gång blivit en bitch förblir du det fängelsetiden ut. Men fråga påsättaren om han är bög och du får en tjuring i dig. Klart han inte är.

Pitten, lär man sig också redan som späd yngling, reagerar inte bara på sexuella eller mekaniska stimuli. Det kan pirra i den av nervositet och den kan resa sig av stark spänning eller, mot ens vilja, av något slags sexuell förnedring. En av mina första runkfantasier gick ut på att jag blev avklädd naken och kringburen på skolgården. Det hade nämligen hänt på en annan skola, sas det i alla fall. Och jag minns en dokumentär om turkisk oljebrottning, där ett av sätten att vinna en match är genom att dra av motståndaren byxorna. Under några sekunder fick man se hur en av brottarna höll sin motståndare upp och ner i ett järngrepp och gradvis skakade ner honom ur skinnbyxorna. Han penis reste sig – tror jag, jag fick i alla fall det intrycket – och han bars omkring för allmän beskådan en stund. Efteråt låg han och grät i gräset. Den kvällen tokrunkade jag som jag aldrig hade gjort, och fantasin räckte i flera år. Men varför i hela friden då, kan man fråga sig. Ja, varför. Varför sitter förnedring, makt och sexualitet ihop för män? Jag kan bara förklara det med inlärning och tradition. Gymnastikläraren som nyper en i sidan och beordrar in en i duschen är en skvader, en heterosexuell bög, nej, en sadistisk heterosexuell smygis är nog den rätta benämningen. Därmed är han som snart sagt alla andra män – eller varför tror ni att Jan Björklund beordrade sina mannar att ”runka upp stridskuken”? För att pitten är makten och en riktig man har en riktig pitt som kan betvinga allt motstånd. Och därmed kommer vi över på det sekundära eller sekunda könet, det som saknar pitt.

Jag minns en fest på högstadiet, kanske var det i sjuan. En av klassens tjejtjusare satt och smekte en av klassens snyggingar på låret, högre och högre. Hon föste ner handen. Han förde upp den igen. Hon föste ner den, han förde upp den. Jag trodde inte mina ögon: Vad höll han på med?! Det var alltså så man skulle göra, det var som fan. För mig framstod det som en så oerhörd fräckhet. Jag avundades honom den, men ändå… Så kunde man väl inte göra? Ungefär vid den här tiden pratades det också bland de (för det mesta kvasi-) erfarna grabbarna om vilka tjejer som var ”spräckta”. Haha, liksom, XX är spräckt! Hon har gjort det där. Eller snarare, någon har gjort det med henne, någon med stake. Tjejerna hade fått bröst och dem skulle man klämma på. Jag vågade inte. Jag saknade sannerligen stake, och inte ville jag slåss heller. Däremot kunde jag vara elak mot nån tjej, för det var relativt ofarligt. På något sätt behövde jag få utlopp för min frustration efter att klassens sadist hade örfilat upp mig i nåt prång eller gjort skrivmaskinen på mig. Men i hemlighet ville jag nog mycket hellre umgås med någon av tjejerna och få slippa den ständiga förtäckta kukmätningen. Tyvärr var jag för blyg för det. Jag blev avståndsförälskad några gånger och låg med värkande hjärta i min pojksäng, längtande efter en ömhet som aldrig vederfors mig. Stackars lille Niklas, tänker jag nu. Du hade behövt alternativ, men de gavs inte.

Hursomhelst. Ta vilken manlig hierarki som helst. Ta vilken manlig tävling som helst – ta t.ex. MMA (Ultimate Fighting). Ta vilken manlig teaterchef som helst som får nån stackars sufflös att hämta kaffe, ta vilket tonårsgäng som helst som dissar hororna. Och du hittar sex och makt i oskön förening. Ta vilket underkuvande som helst och du hittar sex, homoerotiskt eller heteroerotiskt. Konstruktionen ”man” behöver båda beståndsdelarna, annars är det ingen man. Våldtäkten är inget undantag från en normal ordning, det är den normala ordningen. Att ta någon med våld betyder att ta själva personen. Efteråt finns ingenting kvar – man har ju tagit det. Kanske har man tagit kvinnan från hennes rättmätige ägare. Kanske har man tagit ifrån den våldtagne mannen hans manlighet. Man har bevisat sin makt i ett rus av obetvinglig kättja, man har sprutat ut den heliga, livgivande och kladdiga, förnedrande vätskan likt en tiger som pissar in sitt revir. Det känns bra. Ett visst lugn infinner sig. Ska du hålla käften nu, har du fattat vem som bestämmer? Hajar du att du saknar värde? Du är min – fast egentligen vill jag inte ha dig, för du är ju en slampa. Det bevisas av att du lät dig tas. Du är bara en hora – eller bög om du är man. Medan jag är en riktig karl. Sånt känns väldigt skönt i pitten.

På sätt och vis var det kanske tur att jag blev våldtagen av en man. Jag undrar om det inte var det som vaccinerade mig mot kopplingen våld-erotik. Eller inte enbart det, utan min samlade erfarenhet av manligt våld och pittfixering. Jag har ibland försökt fantisera om att jag skulle begå en våldtäkt, men det funkar inte. Jag har i stället drömt om att bli gangbangad utan skydd, liggande i en knullgunga, nersprutad och hårdhänt hanterad. Inte för att jag är så jävla galen att jag någonsin skulle förverkliga den fantasin, men här har vi det igen, kopplingen mellan våld och sex, fast med mig som offer. Det kan ses som att jag drömmer om att iscensätta ett gammalt övergrepp fast under kontroll, på mina villkor. Det känns på något förvridet sätt som ett slags hämnd mot alla jävla stridskukar, mot pennalister och översittare av alla kulörer, mot de där tjejtjusarna och potentiella hetero-våldtäktsmännen. Det är smått deprimerande att inte ens jag slipper kopplingen. Men en sak är väldigt säker: jag skulle aldrig kunna utsätta en kvinna eller man för det jag själv har fantiserat om att bli utsatt för. Jag skulle inte ens kunna bli BDSM-master – det strider mot allt jag håller kärt.

En sak till är också väldigt säker: det finns inte mycket ”ren” sexualitet i denna värld. Den goda, nära, ömsinta, sensuella och fina sexualiteten existerar förvisso. Men sexualitet är också att klyva sitt ollon, hänga tyngder i blygdisarna, straffa sig själv genom att låta sig bli knullad, runka sig fördärvad till bilder av japanskor som pruttar ut ålar ur stjärten, binda, piska och strypa, förföra underåriga, köpa en hora, galga den nya liraren i laget, tömma sig i en asberusad tonårstjej eller runka en afghanhund. Sex kan, kort sagt, vara en komponent i snart sagt vad som helst. Så nu tycker jag att vi kan sluta leka att våldtäkt inte har med sex att göra – det har bara inte med den rena och fina sexualiteten att göra. Alla gillar inte fint sex. Men alla har rätt till frivilligt sex.