Olle Josephson skriver i dag om
diskurspartiklar och hur de översätts i våra textremsor. Anledningen är en av handling av forskaren Jenny Mattsson, ”The subtitling of discourse particles” som konstaterar att översättningen av dessa varierar kraftigt. Josephson tar ett exempel:
En amerikansk film i collegemiljö. Någon förklarar meningen med en fest:
– It’s like tradition or something.
Vad står det på textremsan? Det beror på var man ser filmen. I SVT: ”Det är ju liksom tradition.” På dvd: ”Det är tradition eller nåt åt det hållet.” TV3: ”Det är en tradition”.
Ja, ni märker. "Det är en tradition" är ju en alldeles doftlös översättning, om än inte felaktig. Diskurspartiklarna behövs som smörjmedel. Men är man underbetald och/eller dåligt utbildad så försvinner såna finesser som ett "ju liksom". Josephson avslutar:
TV3 och TV4 har alltid upphandlat från översättningsbyråer som anlitar frilansare på usla kontrakt. De hinner inte fixa diskurspartiklarna om de ska överleva.
SVT har alltså numera samma system. Vi vet inte vad det har betytt för översättningskvaliteten, men man kan oroa sig. Den amerikanska populärkulturens dominans är svår att förhindra. Men varför ska det språk och de människor som syns i denna kultur bli torftigare på svenska? Det land som inte kan försörja sina översättare har inte förstått elementär kulturpolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar