"De kan gå med dem till Junibacken eller så."

Att gå till Junibacken är väl roligt? Det brukar barn tycka. Och tänk om ens lärare kommer hem till en då och då med uppgifter. Man går igenom det man gjorde förra veckan, sen pratas man vid en liten stund, kanske om hur det är i klassen nuförtiden. Det finns många snälla vuxna här.

Vi var på studiebesök på Alla Kvinnors Hus i dag. Det var mycket intressant och en positiv upplevelse trots den fasansfulla bakgrunden. Men när hon berättade det där om barnen fick jag kämpa för att inte börja gråta. Jag tyckte inte att mina tårar passade där, så jag sparade dem.

Det är förstås inget att förvånas över att det ser ut så här.

Men det blir outhärdligt när det handlar om barn.