Att välja ett svin

Det finns en populär teori som går ungefär så här: "Ja, det är så hemskt att Bibi blev misshandlad av Benke. Men hon dras ju till män som slår henne." Det är alltså delvis hennes eget fel, och när vi pratar om kvinnomisshandel får vi inte glömma bort detta sorgliga faktum. Att misshandla är fel, men det är naturligtvis galet att ge sig in i en destruktiv relation. Att Bibi ändå har gjort det beror på att hon liksom är skadad.

Härifrån är inte steget långt till nästa, ännu mer generaliserande teori: kvinnor vill inte ha snälla män utan machosvin. Den snälle mannen må vara en bättre partner. Han kan till och med bädda sin egen säng. Men särskilt attraktiv är han inte, det ser man ju på vilka som får gå hem med brudarna. Inte är det de snälla och jämställda männen.

Jag vill nog påstå att empirin för båda de här teorierna är klen. Har det verkligen gjorts undersökningar som visar att kvinnor söker sig till destruktiva relationer? Vilka är dessa kvinnor, vilka är dessa män? Och om man tittar på olikkönade relationer i största allmänhet, föredrar verkligen kvinnor machosvin? Tillåt mig tvivla. Visst finns det undantag (se Att sakna stoppknapp), men nu skriver jag om de dominerande mönstren.

Om vi i stället försöker förstå varför Bibi valde Benke ur ett socialpsykologiskt perspektiv kanske man kan säga så här: En del kvinnor har fått smak på "spännande" män. Och innan jag utvecklar det vill jag påpeka att fenomenet inte är begränsat till olikkönade relationer. Men låt oss hålla oss till dessa för ett ögonblick, för att tydliggöra ett och annat. Alltså: man kan få smak på en viss typ av människa. Bibi tycker att Benke känns spännande för att han är lite "mörk", som Ola Rapace, kanske. Nej, han är inte det man förknippar med "snäll man", men innerst inne, bakom fasaden, har han ett varmt hjärta. Man kan ana att han är lite som fänrik Stål: älskar och slår ihjäl med samma varma själ. Eller av samma dumma skäl, som Hasse & Tage travesterade Runeberg. Men man anar det bara, för Benke är inte särskilt öppen till sin natur. Han är inte den som bär sina känslor på rockärmen - i alla fall inte de feminint kodade.

Att verka otillgänglig, rentav ouppnåelig, är ett bra sätt att öka sin attraktionskraft. Jag säger inte att det måste vara en medveten strategi. Machoidealet är snarare ett slags uppsminkad funktionsnedsättning. Men är det något som är idiotsäkert så är det att i samhällen där man gör allt för att separera kvinnor och män, av rädsla för att de ska ta varje tillfälle i akt att knulla - tar de varje tillfälle i akt att knulla. Det är en självuppfyllande profetia. Sverige är inte ett sånt samhälle, men det annorlunda, det förbjudna, det okända är lika spännande för oss. Man kan alltså få smak på att göra saker i smyg, som när Bibi vänstrar med någon trots att hon är tillsammans med Benke. Eller när Benke går på videoklubb och har sex med okända män trots att han är tillsammans med Bibi.

Alltså: man kan dras till något som känns spännande, till någon som känns annorlunda. Och man kan rentav utveckla en smak för det. Men därifrån är steget långt till att man dras till sin egen undergång. Eller tror ni att Bibi känner: "Å, Benke. Du är så fin. Jag längtar efter att bli utskälld av dig, få en örfil, ett stryptag, kanske tagen med våld." Knappast. Om hon hade kunnat skåda in i framtiden skulle hon inte ha slagit följe med honom alls. Nu gjorde hon det, för hon trodde att han var bra. Att hon blev misshandlad var inget hon hade kunnat förutse. Det går inte att se på en man om han är den som kommer att slå en. Det finns ingenting som säger att det inte är den "snälle mannen" som kommer att bli ens plågoande. Däremot finns det gott om belägg för att det är de snälla, välanpassade, trevliga och vita medelklassmännen som kommer att frias i en eventuell rättegång.

Så i stället för att lägga en del av skulden på Bibi föreslår jag att vi tänker så här: Det var en olyckshändelse - alltså sett ur hennes perspektiv. Olyckshändelser går inte att förutse, för då skulle de inte inträffa. Det ligger alltså i deras natur att de är oförutsägbara, och det man inte kan förutse kan man inte gardera sig mot. Därmed kan man heller inte rimligtvis ha någon skuld till att de inträffar. Det enda sättet att gardera sig mot att få vrakdelar från ett terroristsprängt flygplan i skallen är att leva i en bunker. Men om man inte är en paranoid diktator vill man i allmänhet kunna röra sig fritt. Kvinnor ska inte behöva ha olika strategier för att undvika att bli våldtagna eller misshandlade. Det är männen som ska upphöra med sitt våld och sina övergrepp. Kvinnor ska få klä sig hur de vill och bli lika berusade som männen utan att behöva "ta konsekvenserna" av det. Som om mannens drift är ett imperativ som gör honom blind och döv, som om hans våldsamhet är naturlig och medfödd.

Och ser man på vilka relationer - olikkönade eller ej - som är hållbara i längden skulle jag tippa att det är såna som är relativt jämställda, såna där man ger varandra lagom mycket utrymme och tar lagom mycket utrymme. Det finns alltså hopp för de stackars snälla männen. Om de är snälla på riktigt, inte bara på ytan. Men låt oss lägga ner den där trötta diskursen om Bibi som hela tiden söker sig till män som behandlar henne illa. Hon är inte skadad. Hon har haft otur.