söndag 5 december 2010

Kissie och hederskulturen

Just nu förs ännu en osmaklig debatt på avskrädeshögen Newsmill. Jag borde inte uppmärksamma den, men det länkas friskt till den på Twitter och motvilligt har jag läst ett och annat inslag. Debatten handlar om hedersvåld och kulturrelativism, sägs det, och argumenten är som vanligt ytliga och populistiska, eller ska vi säga att de förs på en journalistisk nivå. Journalister är ju inte intellektuella, men till deras försvar ska sägas att det inte ingår i deras arbetsbeskrivning. Det vore heller inte möjligt med tanke på deras i allmänhet korta utbildning. Nej, deras uppgift är i stället att skvallra och väcka sensation genom att vifta med en handfull lösryckta fakta. Fördjupning är förbjudet, för ingen människa anses orka koncentrera sig så länge att någon meningsfull debatt ska hinna uppstå. Så fram och fäkta en stund i rampljuset, hörni, så kan vi gå på Riche och ta en öl sen. Samtidigt lider och dör alldeles verkliga människor, men de har ingen röst så skit i dem. Huvudsaken är att vi som har det där osynliga kapitalet får gotta oss åt vår egen förträfflighet och våra vassa pennor. Vi respekterar varandra oavsett om vi kallar oss liberala eller socialister, för i den här låtsasbataljen kan vi vässa argumenten, som det brukar heta när man gör sig blind för helheten.

Samtidigt utvisas ännu en bög till sitt ”hemland”, det vill säga den plats där han riskerar att bli trakasserad, misshandlad, torterad och slutligen mördad – med eller utan statlig inblandning. Ett hemland är det ställe där han hör hemma, för han är född där och har bott där och talar språket och har släkt där, även om han är fikus. Hemlandet har gränser och det är inte våra gränser. Det är ett annat land, för där tror man på en annan gud och har andra seder och en annan historia och beter sig på ett sätt som är otänkbart i vårt land. Man kastar stenar på folk tills de dör, till exempel. Typiskt. I vårt land brände man hotfullt fria och självständiga kvinnor på bål en gång i världen, men det är ju en annan sak. I vårt land tvångssteriliserade man tills helt nyligen underklassmänniskor som inte visste att uppföra sig ordentligt, men det är en annan sak, liksom lobotomier på galningar, medicinska experiment på sinnessvaga och tvångsassimilering av samiska barn, eller när länsman sköt hästen inför ögonen på de där tattarungarna för att få dem att fatta att här, i det här landet, i vår kultur, bor man på ett och samma ställe och uppför sig och går i skolan och böjer nacken inför patron, för det har Gud bestämt. Men allt det där är förstås historia och inget vi behöver tänka på i dag.

Nej, i dag har vi ingen hederskultur, ja om man bortser från kungahuset. Eller från det faktum att kvinnor fortfarande inte får knulla hur mycket de vill med vem de vill och hur de vill utan att drabbas av hat och hot och trakasserier. Om man bortser från att kvinnor som sticker upp misshandlas och våldtas i parti och minut, och ibland till och med mördas, av sina helsvenska män i hemmets trygga vrå, om man bortser från att kvinnor som deltar i det offentliga samtalet får tonvis med hatmejl från män som talar om att de ska hålla käften eller straffknullas – minst. Om man bortser från att överklassen låser in sina barn på Lundsberg och andra tortyrinrättningar för att de ska lära sig att bete sig rätt, till exempel om de har ärvt en sjuhelvetes massa miljoner sen pappa som hade hajat det där med mervärde dog. Ja, då ska man sköta sina affärer snyggt och kanske bara bidra med en liten spark i ryggen på den där blatten sen skinnskallarna har gjort sitt. Rentav nöja sig med att stå i bakgrunden och mysa och tänka på vilken nytta ens miljoner kommer att göra i de svenska nazisternas bo. En dag kanske de blir så rumsrena att de kommer in i vår svenska riksdag. Ja, nu är ju riksdagen nerlusad med sossar och är de inte sossar så är de mesar som Reinfeldt, men en plattform är det ju. Ger uppmärksamhet. Några välplacerade ord och journalisterna kommer rusande som den fårskock de är och inympar ens bruna tankegods hos det svenska pack…förlåt, folket.

Men någon hederskultur har vi inte, för här är vi nästan löjligt demokratiska. Ingen törs stå för att män är annorlunda än kvinnor eller att utlänningar ska anpassa sig. Det får man inte säga, och säger man det ändå – helst via någon tankesmedja - på framskjuten plats i våra dagstidningar eller på Flashbackvarianten av Svenska Dagbladet, så är man en dissident av Guds nåde. De är andra är relativister. Folk är så historielösa, har glömt Sven Hedin eller alla de framstående kraniemätare och orientalister som slog fast att de afrikanska kvinnornas onaturligt uppsvullna bakdelar hängde ihop med deras lättja och promiskuitet, precis som den europeiska arbetarklassen som ynglade av sig så att Västerlandet hotades av överbefolkning och matbrist. Snipp, snipp, fram med saxarna och klipp av äggledarna, för det är en gudi behaglig gärning. Och fram med linjaler och karta och kartlägg hottentotterna så att det blir tydligt vem som hör hemma var, fram med geologiska instrument och kartläggning av flora och fauna med latinska namn så att vi kan köpa upp naturtillgångar och importera råvaror i våra fabriker och kolonisera hela världen på det att kapitalismen må se dagens ljus. Kapitalismen, garanten för demokrati och fred på vår jord.

Ja, det är alltså därför Berns sparkar blattarna när de sticker upp. Det är därför polisen står innanför spärrarna i tunnelbanan för att fiska upp papperslösa. Det är därför DJ Runkblöjan (alltså Jan Björklund; anagrammet skapat av Agnes Arpi, alias @TantAgnes på Twitter) ställer krav på språktest och Jimmie Åkesson vill repatriera de oanpassliga. Gör vi ingenting snabbt så kommer snart Sverige att inte bara ha en kebaberia i varje gathörn, utan en moské också. Säger vi inte stopp kommer våra små lintottar att uppfostras av kvinnor i burka. Gör vi ingenting kommer dessutom de rätt så exotiska små kvinnorna från haremet vi smygrunkar vid tanken på att mördas av sina bröder och då blir det ju inget över till oss. Okej, vi kan alltid åka till Thailand, eller åtminstone få en massage med lyckligt slut på salongen på Hornsgatan. Men det är inte samma sak. Vi vill att de ska visa sig lika nakna som Kissie. Av med hucklena och de fotsida klädnaderna, bara.

Sådär. Jag ville få ur mig det värsta. Nu känns det bättre igen. Jag ville bara, på mitt omständliga vis, meddela att allting hänger ihop. Man kan inte vara emot ett förtryck utan att vara emot ett annat om man har någon heder i kroppen. Det går inte att motsätta sig religiöst förtryck utan att vara feminist eftersom religionen är en av feminismens stora fiender. Visst finns det en lätt uppsminkad Jonas Gardellvariant där alla bara kramas och förstår varandra, men i grund och botten är religionen en uppfinning av skäggiga patriarker för att hålla nere packet, och då särskilt kvinnorna. Det är också omöjligt att vara emot en patriarkal maktordning utan att samtidigt motsätta sig förföljelsen av långtidssjukskrivna, den negativa särbehandlingen av funktionsnedsatta och så vidare. Har ni hört talas om baltutlämningen? Den var i förrgår. Har ni hört talas om de tyska transittågen? Samma sak. Det var i går, nej, det var för en timme sen, som det var straffbart att vara homosexuell här i Sverige. Det var bara några minuter sen svenska kvinnor blev myndiga. Det var bara sekunder sen bastuklubbslagen avskaffades. Och skit nu i den orimliga kronologin och inse att vi bär med oss vår historia in i nuet. Det är nu vi sorterar in folk i bättre och sämre, högre och lägre, vi och dem, män och kvinnor, heterosexuella och andra, dygdiga och lösaktiga, arbetsföra och värdelösa. Det är nu vi straffar alla avvikare. Tala om hederskultur.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Tar till kraftutryck och säger: Fan vad bra skrivet! Denna länk kommer skickas runt till alla jag känner med lite vett i skallen. Du har så rätt,och det är skrämmande hur många som vägrar se det.

Jag brukar använda rasbiologiska institutet i Uppsala när jag i en diskussion ställs inför argumentet att det ju faktiskt finns massor med forskning som visar på tydliga biologiska skillnader mellan könen (underförstått, så du borde bara ge upp och lägga ner genustramset nu) Jag svarar att den forskning som bedrevs i Uppsala var väl också "seriös" och ledde till "säkra slutsatser" enligt dåtida uppfattning men det är väl ingen normalbegåvad människa som tar det på allvar idag? Än så länge har ingen lyckats komma runt det. (Och jag slipper höra mer om undersökningar som visar att bebisapor av hankön föredrar GI Joe före Barbie, eller något ännu mer fyndigt.)

Anonym sa...

Yes.

Anonym sa...

Gullisen, du använder ordet "funktionsnedsatt" i din text. Låt mig protestera:
Det finns inga "funktionsnedsatta" utan det är samhället som är funktionsnedsatt. Samhället har funktionshinder eftersom det inte kan fungera för alla människor. Men samhällets stora funktionshinder och nedsättning i sin oförmåga att fungera för alla människor är misskänd.
Genom att dominansen (historiskt sett kvinnor ägda av män inom de priviligierade klasserna som höll på med "välgörenhet") klistrar på de dominerade etiketter som "funktionshindrad", "funktions-nedsatt" etc uppenbaras inte basen för förtrycket: männens ekonomiska adelskap som innebär att samhället byggs för männens kontroll och ägande av ekonomiskt och kulturellt kapital.
Men män har inte vingar och de kan inte flyga. De måste använda flygplan. Män har inte en geopards fysionomi och kan inte springa i 70 km till jobbet utan de använder bil. Men eftersom männen gynnas ekonomiskt behöver de inte ansöka om välgörenhet enligt LSS för att få en flygbiljett eller en bil. Inte heller tvingas de bära judestjärnan "funktionsnedsatt". Hela deras ethos (generellt, särskilt i TV) ger snarare ett uttryck av "uppsatt". Själva förutsättningen för att man ska få någon smula ur LSS-katalogen är däremot att man erkänner sig som "funktionshindrad". Det är de ekonomiskt utarmade som tvingas ta på sig detta emblem för att tigga om de rättigheter som män per definition objektivt och formellt redan har.
Männens rättigheter är inbyggda i arbetslagstiftningen, alla pengar är kopplade till arbete - lön, sjukpenning och pension etc. Eftersom det pågår en systematisk uteslutning ur arbetsmarknads-systemet av människor som klassificeras som "funktionshindrade" placeras en stor andel av dessa människor i livslång och ödesbetingad fattigdom. Men paradoxalt nog (!) skapas, genom att den patriarkala arbetsmarknaden systematiskt exkluderar dessa människor, en stor offentlig sektor där männens kvinnor tvingas arbeta med samma saker som de gjort i alla tider: vård och omsorg. Effekterna av patriarkatet definierat som en manligt bestämd och dominerad arbetsmarknad - där fackföreningar och arbetsgivare slåss om kapitalfördelningarna och där männen historiskt varit enda spelare - effekterna av denna arbetsmarknad blir alltså att det skapas en stor grupp av uteslutna som sedan i sin tur, sjukt nog, genererar nya anställningar. Om dessa klassificerade som "funktionshindrade" skulle tillåtas arbeta i full utsträckning skulle kvinnorna alltså vara körda - och därmed männens familjer.
Så jag menar, som vanligt, att man behöver förstå den ekonomiska basen för reproduktionen av grupper innan man använder klassificeringar som makten skapat. Och jag håller inte med om (som vissa anser) att det är en empowermentfråga att "erövra klassifikationerna". Tvärtom. Man behöver förstås erövra kapitalet. Människor kan ju inte leva på etiketter.
Puss, Kristina

Niklas sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Mira sa...

"inför gud är alla lika"
låter det kvinnorförtryckande?

intersektionellsolidaritet sa...

Bra skrivet.
Jag kan ändå inte slutat förvånas över att folk på allvar kan tro att det bara är "invandrare" som är emot kvinnor och HBT-personer. Hur kan man vara så blind över samhällsproblemen egentligen? otroligt bekvämt är det dock att lägga problemen någon annanstans. med tanke på att folk tänker som dem gör är det itne så konstigt att världen ser ut som den gör.

Agnes sa...

Jag kräver att anagrammet DJ Runkblöjan skrivs ihop med sin upphovskvinna.

Niklas sa...

Förlåt, Agnes! Jag missade det i upphetsningen. Det är nu fixat som sig bör.

Agnes sa...

Tack darling. Jag är nämligen mycket stolt över det.