lördag 11 december 2010

De svenska synderna

Att kasta konservburkar och glas bland de vanliga soporna inger många svenskar en stark känsla av obehag. Gör man det ändå, sker det i smyg. Att inte källsortera är en svensk synd som ingen vill bli påkommen med. Det går väl an att kasta reklam i sopnedkastet och kanske knöla ner en pizzakartong också, men tidningarna lägger man i områdets grovsoprum, miljöstuga, återvinningscentral eller vad man vill kalla det. Där kan man också lägga batterier i batteriholken och sortera glödlampor efter modell: lågenergi och de vanliga, utdöende. Ibland händer det att någon marodör kastar in gamla bildäck, färgburkar, uttjänta kläder, trasiga fåtöljer och pajade teveapparater huller om buller i detta ordningsparadis. Ingenting väcker väl en sådan vrede. Man vill vrida nacken av den jäveln, för hur kan man vara så lat? Men det värsta är nog att den som gör så sätter sig över vår överenskommelse om hur vi ska skona miljön och samtidigt skapa trivsel i våra gemensamma lokaler. Det är inte bara att vara slarvig, inte bara att mäla sig ut ur gemenskapen, nej det är att sätta sig över den, säga "Jag skiter väl i er" och få oss andra att framstå som ett gäng ängsliga fånar.

Nedan följer en lista på liknande brott. Var god observera att jag inte lägger in några etiska aspekter (jag tycker t.ex. att man bör källsortera; jag är väl svensk). Inte heller är synderna sorterade i någon särskild ordning, för det kommer ni säkert att göra själva under läsningen.

Att tränga sig före. Gäller framför allt till diverse kassor. Undantag: bussköer. Där får man gärna tränga sig lite, bara det sker diskret.

Att röka inomhus (gäller även bilen). Sånt gör bara alkoholiserade ensamma män och diverse utlänningar.

Att inte fira jul, nyår, påsk, midsommar och andra högtider. Ett och annat undantag medges, men att inte högtidlighålla en enda av de här sederna är mycket suspekt.

Att ifrågasätta klämdagar, t.ex. genom att kräva barnomsorg en fredag trots att torsdagen är en röd dag som firas till minne av att det unga Jesusbarnet på skoj lärde ett får att äta oliver, och att personalen faktiskt har räknat med att få vila upp sig inför helgen.

Att tacka nej till impregneringssprej och extra sulor vid inköp av skor. Det är sårande för personalen, som utan en tanke på egen vinning erbjuder dessa tillbehör på det att man må uppnå den ljuvaste skokomfort.

Att ta för många sugrör och servetter på McDonald's. Och kanske smuggla med sig dem hem!

Att inte dricka alkohol när alla andra gör det. Bara sitta där och iakttaga deras beteende, liksom.

Att inte svara i sin mobiltelefon, inte genast replikera på mejl/sms/röstbrevlådemeddelanden, alltså inte återkomma i någon form när en medmänniska har sökt en. Det kan ju vara viktigt, och gudarna vet när nästa kontakttillfälle bjuds.

Att blanda kulör- och vittvätt och hoppas på det bästa. Visst, förlusten är personlig, men nonchalansen...! (Att inte ta bort ludd från torktumlaren är som alla vet en direkt fientlig handling.)

Att titta för länge på sina medmänniskor på ett allmänt kommunikationsmedel. För att inte tala om att försöka samtala med dem. (Undantag: väderprat med pensionär.)

Att inte stå till höger i en rulltrappa. Att färdas med en dubbelvagn i densamma så att ingen kan tränga sig förbi fast de skulle vinna minst fyra sekunder.

Att inte titta på väderleksrapporten eller avläsa termometern och därför klä sig olämpligt för årstiden. Besläktat: att inte tänka på om det är kallt eller varmt eller vått och att vägra prata om det.

Att inte ta av sig skorna vid besök i någons hem. Variant: att inte medtaga inneskor vid besök hos Etienne Glaser.

Att inte finnas på Facebook. Variant 1: att inte besvara vänskapsförfrågningar från personer som man ignorerade redan på mellanstadiet. Variant 2: att inte visa sitt stöd för de spelberoende i Atlantic City genom att lägga till en twibbon med en överkorsad enarmad bandit.

Att inte gå på föräldramöten. Variant: att ta lätt på utvecklingssamtal. Som om ens barn kunde utvecklas ändå...!

Att ge sina barn godis eller chips en tisdag.

Att inte ha behå (gäller ej män).

Att ha lila byxor (gäller ej kvinnor och barn).

Att som barnvagnskörande mamma i Västermalmsgallerian inte ha tofs.

Att inte ha en enda kylskåpsmagnet.

Att inte träna.

Att inte släcka lyset efter sig.

Att ignorera högerregeln.

Att inte hosta i armvecket.

Att inte vilja skärpa sig.

Att vilja dö. På allvar.

5 kommentarer:

MalligaMallan sa...

High five.

Colombialiv sa...

Men så mitt i prick!

Ethel de Medeiros sa...

Att inte säga "ha ha ha!" utan anledning när man krockar med en tant på Coop.

Att inte använda orden "smörgås", "skärgården", "herpes" (VARJE GÅNG man ser ett munsår), "vabba", "härligt", "förstoppning", "diarré".

Att vilja prata om saker som har betydelse.

Att stå för att man har läst en bok och/eller har ett konstnärligt yrke.

Att inte vilja sitta mitt emot främlingar och äta helt ociterat.

Att inte vilja stå utanför en dassdörr och hojta "ÄR DET LEDIGT?"

Niklas sa...

Tack! Man skulle förmodligen kunna göra listan hur lång som helst.

Anonym sa...

Undrar vem som tar hand om de slarvigt sorterade soporna? / Karolinda