Klockan klämtar för dig

Sex är ungefär som intelligens eller god smak, och även om begreppen inte brukar sitta ihop antar jag att man t.ex. kan ha sex med god smak, vara ointelligent på ett sexigt vis eller ha god smak på ett korkat sätt. Men oavsett om vi kombinerar de här tre parametrarna eller inte brukar deras närvaro störa middagsfriden. Det som förenar god smak, sex och intelligens är nämligen att det finns lika många sinsemellan motstridiga åsikter om dem som det finns människor. Detta kan i sin tur bero på att det i allmänhet är gratis att ha en åsikt, men jag tror att den verkliga förklaringen består i att vi sällan ids föra en analys på flera plan. Alltså strandar vi i utsagor som ”Du är ju inte klok – skulle han vara sexig?!” eller ”Intelligens betyder faktiskt bara hur väl man klarar ett intelligenstest” eller ”God smak är individuellt”. Efter att var och en har rastat sina käpphästar ett tag enas man sen om att titta på det där Youtubeklippet med de skrattande bebisarna. Orka, liksom.

Men det är inte bara att åsikterna är många eller att vi sällan orkar tänka flera sammanhängande tankar i rad. Nej, det är att ämnet är brännbart. Det är okej att håna någons gräsliga lampor bakom dens rygg eller att faktiskt tycka att man själv är intelligent och sexig, men att stå för det är en annan sak. Sex är privat. God smak är som alla vet en klassfråga, och klass diskuterar man inte gärna, lika lite som att vissa har lägre intelligenskvot än andra. Förresten är nog sex också en klassfråga. Men nu tänker jag ge god smak och intelligens på båten (som ämnen, alltså) och koncentrera mig på sex.

Att sex är ”privat” framgår av att vi möjligtvis kan diskutera bristen på ligg med våra närmaste vänner, men knappast våra bästa runkfantasier i lunchmatsalen. Den här relativa tystnaden är godtycklig – vi kan ju berätta om annat av som berör oss djupt, som sjukdomar, operationer, dödsfall och framtidsdrömmar – men den verkar djupt rotad. Att den senaste tidens debatt om sexuella övergrepp och så kallade gråzoner, #prataomdet, har mötts av motreaktioner är alltså inte särskilt förvånande. Närheten, nakenheten, sårbarheten är visst skrämmande och/eller motbjudande. Och inte nog med det, den hotar allas vår integritet. Måste ni verkligen lufta det där? Ni överinformerar oss. Förresten är det bara ena sidans berättelser man hör hela tiden. Det där är väl ändå inte hela sanningen. Och tänk på vad ni skriver på nätet, för det blir kvar för evigt.

Men jag tror att det är precis tvärtom. Att prata om det privata är ett sätt att riva de där godtyckligt uppsatta skrankorna. Det för oss närmare varandra, vilket är en politisk handling. Överinformerar vi? Vänta bara; vi har knappt börjat. Och om det finns kvar för evigt på nätet – desto bättre.

Den mest kända radikalfeministiska parollen är att det personliga är politiskt. Med det menas att de strukturer som vi ser runtom oss på makronivå går igen på mikronivå. Det är ingen slump att Palle tjänar mer än Milla, sällan skurar badkaret, nästan aldrig hämtar på dagis och aldrig i helvete lagar barnens kläder eller tvättar hennes trosor. Det är heller ingen slump att deras samlag är slut när han har sprutat.

Det är alltså dags att uppdatera den parollen, tycker jag. Även det privata är politiskt. Det är det på två sätt: utifrån och in och inifrån och ut. Att så många vittnar om sexuella övergrepp på en skala från mindre till mer allvarliga visar hur utbrett fenomenet är. Det brukar sägas att ”en riktig man inte våldtar”. Men man kan lika gärna hävda motsatsen: en riktig man våldtar. Han gör det för att han kan, i sin egenskap av man. Om han inte våldtar så sextrakasserar han, eller tafsar, eller är allmänt nedvärderande, eller ger efter för sina impulser när han är full, eller så är han kall, cynisk och självisk eller i bästa fall allmänt tafatt. Han sprutar och somnar. Ja, jag spetsar till det. Men det är dags att avliva myten om att det bara är en liten del av männen som är mentalt felknullade och därför felknullar. Män, väldigt många män, begår övergrepp av en enda anledning: för att de är kan. De kan, för de är överordnade. Makro – mikro, ända ner till det allra mest privata i våra liv: sex.

Det #prataomdet synliggör är alltså hur oerhört vanligt det är att kvinnor blir om inte våldtagna så illa behandlade. Själv känner jag knappt några kvinnor som inte har utsatts för någon form av sexuellt övergrepp. De finns förstås, men de är i minoritet. Och här har vi inifrån och ut-perspektivet. Genom att släppa fram det privata synliggörs det allmänna. Tänk om Den snälle svenske mannen™ inte är en regel utan ett undantag? Tar vi sen med andra former av kränkningar och våldshandlingar i beräkningen blir mönstret ännu tydligare. Mikro – makro, från sex och fördelning av hushållsarbete och barntillsyn till ekonomi och genusmönster.

Varför är sex privat? Tja, säg det. Själv tycker jag inte att det stämmer, som framgår ovan. Det finns så många diskurser om sex som är i svang, och de ifrågasätts sällan. Som att sex är ”ett behov”. Så är det förstås inte; jag har aldrig hört talas om att någon har dött av brist på sex. Men ”drift”, då? Nej, att säga att sex är en drift leder också tankarna fel. Sex kan vara lite som att klia ett myggbett, för all del. Men vem kallar klåda för en drift? Och vi behöver faktiskt inte sluta tänka bara för att vi blir kåta. Eller är vi som rön för vinden, som drivs än hit, än dit? Knappast. Det där med att ”jag blev bara så kåt” är till exempel ett uselt försvar för otrohet (vilket jag har skrivit om i mitt "relationsbetänkande", se inlägget "Otrohet, en dålig idé"). Att dricka är ett behov; man överlever inte länge utan vatten. Men att dricka gott är inget behov. Sex är som att vilja dricka gott. Vi väljer det, för det inger behag. Sex är alltså ingenting särskilt märkvärdigt i sig. Det gör att det kan användas till lite vad som helst.

Ibland läser man om sexmissbrukare på nätet. Det finns till och med ett tolvstegsprogram à la Anonyma Alkoholister för sexmissbrukare (jag vet inte om det heter Anonyma Sexmissbrukare, AS). Och visst kan man missbruka sex, som med snart sagt allt annat. Man kan låta knullandet och fantiserandet kolonisera ens tankar. Man kan knulla med allt som rör sig för att släppa på spänningar, för att undvika att binda sig, av skräck för att åldras… Om man ständigt använder sex på det här sättet plöjer man upp kostigar i hjärnan så att dess belöningssystem sjanghajas: man har drabbats av s.k. behavioural addiction. Det är en sak. Att kalla den som knullar mycket eller ofta glor på nätporr för ”sexmissbrukare” är däremot bara fånigt.

Men det finns män för vilka sex är starkt kopplat till makt. Det finns män som slår sig kåta, som går igång på det allmänna adrenalinpåslaget som våld ger. Det här är extremfall, men återkommer i något lindrigare version i porren. Det finns oändligt mycket porr som går ut på över- och underordning, både hetero- och homoporr. Knullaren daskar dasen i ansiktet på den knullade, tar tag i håret och kör ner den långt i halsen tills tårarna rinner, bänder och vrider och binder och straffar, går från anus till mun utan kondom. Knullarna är ”poliser”, ”läkare”, ”fångvaktare” och så vidare. Man plockar upp fattiga studenter från gatan (yeah, right) och sätter på dem för en dollarbunt. Man smyger in till sovande kvinnor och knullar dem - fantastiskt nog utan att de vaknar! - eller så drogar man dem om de inte redan är så där sexpömsiga. Visst, det är fantasier, men de säger rätt mycket om kopplingen mellan makt och sex. Och den kopplingen existerar förstås även utanför skärmstänkarnas värld.

Men missförstå mig inte nu. Jag är inte emot porr, tvärtom tror jag att den kan vara ett bra sätt att utforska sin sexualitet. Det gäller bara att inte snöa in på vissa mönster, eller att tro att verkligheten ser ut som i porrens förlovade värld. Hur kittlande det än kan verka tror jag knappast att det är vanligt att man i ena stunden pratar med en elev som riskerar att bli underkänd i matte och i nästa knullar den lilla låtsaspryda kåtslynan i alla hål. Men tyvärr finns det idioter som verkligen har gått på den där myten. Tyvärr finns det gott om män som sexualiserar alla kvinnor runtomkring sig och begår övergrepp.

Nej, jag är nog sexualliberal - om jag själv får definiera begreppet. (Andra skulle kanske karakterisera min inställning som radikalfeminisism eller statsfeminism, begrepp som debattörer som Pelle Billing gärna svänger sig med utan att ha koll på vad de menar.) Jag tycker att sex är bra och att mycket sex är mycket bra. Jag tycker att vi gärna får utvidga vår knullkrets, bara det görs med kärlek och hänsyn, bara det handlar om verklig ömsesidighet, uppriktighet och ständig kommunikation. Jag har inga synpunkter på vad två vuxna människor gör med varandra så länge de kriterierna är uppfyllda. Men de som brukar kalla sig sexualliberala eller sexradikala har bara halva min sympati, detta för att de oftast räknar in prostitution i den sexuella friheten. Detta, menar jag, är att missförstå begreppet "två samtyckande vuxna"; det är att utvidga det långt bortom dess hållbarhetsgräns. Det är att blunda för maktperspektivet. Sex är inte sex om inte äkta samtycke och jämlikhet finns; då är det bara ett övergrepp.

Jag skrev häromdagen om den motreaktion till #prataomdet som har kommit som ett brev på posten, om begreppet ”offerkofta”. Nu ser vi, som jag skisserade ovan, även att vissa tycker att det kan vara nog med det här pratet. Men jag tycker precis tvärtom. Vi ska fortsätta att prata om det, fortsätta att riva barriärerna mellan det man får och inte får prata om. För det här berör oss alla. Det kan inte vara på något annat sätt, vilket redan John Donne skrev så vackert om:

No man is an island,
Entire of itself.
Each is a piece of the continent,
A part of the main.
If a clod be washed away by the sea,
Europe is the less.
As well as if a promontory were.
As well as if a manner of thine own
Or of thine friend's were.
Each man's death diminishes me,
For I am involved in mankind.
Therefore, send not to know
For whom the bell tolls,
It tolls for thee.

Ja, klockan klämtar även för dig. Det privata är politiskt.