lördag 18 december 2010

Dags att slakta Lassie?

En gång i gryningen av min "karriär" som översättare (jobbet har blivit alltmer olönsamt med åren) fick jag ta mig an några avsnitt av "Lassie". Serien var urgammal redan då men skulle visas i repris i någon bilhandlarkanal nära dig. I dag är den mer eller mindre bortglömd, men programidén går ut på att Lassie räddar folk och fä ur svåra situationer med sin klokskap och förmåga att kommunicera. Så här, ungefär:
- Lassie, vad är det? - Vov, vov, vov. - Har det hänt nåt? - Vov! - Sitter det lilla rådjuret fast med foten under ett nedfallet träd medan den hemska puman närmar sig? - Yes, sir! (Eller ja, "vov vov vov"). - Samtidigt som det har börjat brinna i ladan och mrs Doubtfire behöver sin hjärtmedicin och bäcken har svämmat över så att vägbanken är underminerad och bilen (en herrgårdsvagn med träpaneler på sidan och skidor på taket) med mamma, pappa, lille John och lillasyster Sue och deras kanin Stampe som alla är på väg att besöka turiststationen Holbrook kommer att rasa ner i ravinen, samtidigt som klimatförhandlingarna i Kyoto är på väg att bryta samman? - Vov, VOV, VOV!!

En serie rådiga ingripanden senare och saken är biff. Det enda som inte är biff är Lassie, för vi äter inte söta, rådiga och välborstade colliehundar i vår del av världen. Däremot äter vi gris, med undantag för Griseknoen och Babe. Jag antar att folk som har minigrisar som husdjur inte heller griljerar dem till jul, lika lite som man käkar upp familjens marsvin eller kaniner. Det vore ju omänskligt. Här, alltså. I andra länder äter man som bekant allt möjligt som vi rynkar på näsan åt. Synen på djur och deras ätbarhet varierar både geografiskt och inhemskt i en rad svåröverskådliga diskurser som har föga med logik att göra. För vad skiljer egentligen en gris och en hund åt? Inte mycket, förutom utseendet, vilket är anledningen till att man numera kan höra nöffanden på tunnelbanan även om det är ovanligt.

Själv är jag kluven. Jag tycker inte att man ska lassiefiera djur, alltså tillskriva dem egenskaper de inte har. Inte ens våra kusiner schimpanserna är så rara när det kommer till kritan. En kvinna som var skötare åt en under många år fick hela sitt ansikte bortslitet en dag när apan var på dåligt humör. Innan dess var hon nog övertygad om att deras relation byggde på ömsesidig förståelse och respekt. Nu är hon blind och har som en av de första i världen fått en ansiktstransplantation för att inte se ut som ett monster. Och det säger en hel del, liksom fallet med den svenske brandmannnen som också fick sitt ansikte förstört. Ser någon inte mänsklig ut får vi svårt att värja oss mot misstanken att vederbörande inte heller är riktigt mänsklig. Men gulliga djur är nästan, om än inte helt, som människor. Blir våra barn allergiska och husdjuret inte kan omplaceras är skillnaden uppenbar, för då blir det ett besök till veterinären, men det är inte barnet som får "somna in".

Så nej, djur är inte människor, har inte människors känslor och behöver inte behandlas som människor. Däremot bör de behandlas väl, tycker jag. Suggor ska inte behöva ligga fastspända på ett blött betonggolv tills de får liggsår, allt för att ingen av de små griseknoarna ska krossas under suggans tyngd. Kycklingar ska inte behöva ha ont i benen för att kroppen växer för fort. (Att det är så visades i ett annat program jag har översatt, genom att helt enkelt ge vissa av dem paracetamol. Alvedonkycklingarna gick bra, men inte de andra.) Exemplen kan göras hur många som helt. Ni minns väl reportagen från häromåret som visade hur vi får dun till våra dunjackor? Vi upprörs, med rätta, när hundar flås mer eller mindre levande, när sälungar klubbas ihjäl på isen, när delfiner fastnar i tonfisknäten eller när mangroveträsken förstörs av räkodlingar. Det är inte okej att åsamka djur lidande eller förstöra miljön bara för att vi ska kunna få mat som inte kostar för mycket.

Men innebär det här att det är fel att äta djur? Nej, jag tycker inte det. Det borde vara okej så länge de behandlas just som djur, inte bara som potentiell föda. Höns som får gå omkring och picka ute i den icke-existerande gudens fria natur kan man nacka utan dåligt samvete. Samma sak gäller ankor, grisar eller kor. Jag tycker inte att det är ett utslag av samma slags fascism som när människor förtrycker andra människor eller av att vi ser oss som skapelsens krona och därmed anser oss ha rätt att mörda andra varelser. Denna etisk bygger vad jag kan förstå på att djur på något sätt är som människor och ska ha människors rättigheter. Men nu är de inte det.

Problemet är bara att det dels är svårt att hitta kött från små idylliska gårdar, dels att det blir väldigt dyrt. Men kanske vore det värt det. Man kanske borde leva vegetariskt men unna sig lite före detta frisprättande animaliskt protein ibland, som lyx. Frågan är bara var man ska dra gränsen. När vi läser larmrapporter om utfiskning av torsk byter vi nog, om än motvilligt, fiskpinnar av torsk mot fiskpinnar av hoki. Men är vi beredda att bara äta närproducerad mat, för miljöns skull? I så fall får vi skippa sockerärtorna från Kenya, riset från Vietnam och så vidare. Gudarna vet hur vegetarianernas linser, sojabönor och sötpotatisar belastar miljön. Jag tror att få skulle nöja sig med att äta svenska rovor och rågbröd under vinterhalvåret. Miljöaspekten krånglas till ytterligare av att så kallad biodynamisk odling kan vara precis lika skadlig för miljön som storskalig odling med monokulturer, hormoner och gifter - utan att ge livsmedel med bättre kvalitet. Och den som vill undvika alla tillsatser i maten genom att ge akt på e-nummmer etc får vara beredd att offra mycket tid på det, lindrig sagt. Inte ens bröd kan kan egentligen köpa med gott samvete i butiken, nej man får baka själv.

Själv är jag djupt inkonsekvent. Hade jag gott och tid och pengar skulle jag lägga om livsstil helt, för mitt samvetes skull. Men jag ger mina barn falukorv och grillad kyckling ibland fast jag tycker att sån mat är skit, både som mat och etik. Visst bakar jag bröd, men jag skulle aldrig orka göra det jämt. Visst gör jag vegetarisk mat, men skulle jag enbart bjuda på sånt fick jag finna mig i att barnens klagan över äcklig mat skulle anta stormstyrka. Det är illa redan nu. Vissa rätter funkar alltid, men man kan inte ha pannkaka sju dagar i veckan. Som småbarnsförälder med begränsade ekonomiska resurser och ont om tid känns det bara inte möjligt att genomföra den omvälvande etiska matrevolution jag innerst inne drömmer om.

Till er som är vegetarianer eller veganer vill jag säga: Bra jobbat! Ni är konsekventa, och det måste kännas skönt. Men ni kanske också ska fundera lite på det där med miljöaspekten. Ni äter väl inte ris som har odlats av folk under svåra omständigheter, på odlingar som rubbar ekosystemen i Asien och sedan fraktats hit från andra sidan jordklotet? Ni dricker väl inte te som inte är rättvisemärkt och giftfritt? Och om ni nu gör kompromisser (tro inte att jag inte förstår er), hur försvarar ni dem? Det vore intressant att ta del av. Och så undrar jag hur ni resonerar kring det där med att döda djur. Får man någonsin göra det? Har ni något föremål som är tillverkat av skinn? Kan man alls vara konsekvent utan att bli något slags straight edge-extremist - och är det ens önskvärt att vara konsekvent?

Jag vet inte, jag. Jag ska försöka bättra mig. Men att helt lägga om livsstil får nog anstå ett tag till. Det finns så mycket annat som känns viktigare just nu. Men jag äter i alla fall inte hund, hur mycket jag än drömde om att döda Lassie när jag översatte den där eländiga serien.

5 kommentarer:

Sofia sa...

"Och om ni nu gör kompromisser (tro inte att jag inte förstår er), hur försvarar ni dem?"

Eh, med att livet är komplicerat...? Vem gör INTE kompromisser i sin vardag, i allt den gör? Alla relationer med allt och alla, människor, djur, natur, döda föremål, innebär kompromisser. Den enda som tror sig leva ett liv utan kompromisser är den som lägger allt ansvar på alla andra (jag hade ett förhållande med en man som sa: när två människor är MENADE att vara tillsammans, när allt är rätt, då BEHÖVER man inte kompromissa, då faller allt bara på PLATS; gissa vem som fick göra kompromisserna i det förhållandet). Det är dock ovärdigt en vuxen människa att låta livets komplexitet vara något att skylla på för att slippa ta konsekvenserna själv, tycker jag, när det gäller relationen med andra människor såväl som med djuren. Som du skriver, djuren har sina behov. De vill inte att jag ska prata med dem och lyssna på deras tankar, men de vill att jag ska låta bli att tortera dem. Jag äter kött och mjölkprodukter när jag är på jobb (förskolevikarie) för med pedagogisk måltid osv bedömer jag att det är rimligt att jag äter samma som alla andra, och om jag vill ha något väldigt specifikt som inte finns som vegoalternativ, som en bakelse med vispad grädde (vispad grädde får man bara inte ihop med sojavarianten vad än tillverkaren säger) eller enstaka gånger grillad kyckling, eller så. Jag låter sådant vara undantag och en etisk mathållning normen i mitt hushåll. Nu har jag en liter ekologisk komjölk i kylen därför att min systerson sover över ikväll och han är inte van vid havremjölk. Hade det varit min unge hade han kanske fått havremjölk oftare, och lärt sig det, men vid dessa enstaka besök får maten inte vara för konstig för ett barn, tycker jag, jag försöker dra åt det håll jag tycker är rätt men med utgångspunkt i hans vardag. Jag försöker välja det bästa alternativet när jag handlar men det är klart att i en global kapitalism blir det komplicerat. Det betyder inte att för varje paket havremjölk så är det en liter komjölk mindre från fastbundna, tvångsinseminerade kor på betonggolv. Jag är verkligen inte perfekt men om man vill vara det, om man inte vill göra något avtryck på jorden överhuvudtaget, då kan man ju lägga sig under en gran i skogen och dö med en gång. Att leva är att göra avtryck. Man måste sträva efter att det ska vara ett gott avtryck, eller vad man ska säga.

Jag hade en kompis som helst skulle smälta in i en vägg för att inte ta plats. Hans idé var att han ville vara god. Han trodde att han inte förstörde för någon annan, att han inte tog plats i någons liv, och så vidare. Självklart var han ensam och väldigt ledsen för det, längtade efter en tjej. Jag sa att du kan aldrig kombinera den där idén du har med ett förhållande. Du måste acceptera att kärlek är att ta plats i någon annans liv på gott och ont. Acceptera att du är en person som kan skapa smärta hos en annan, och det är okej. Det är inte något fel, det är relationens villkor (dvs, alla sorters relationer). Jag sa, om du går till ett bibliotek och lånar sista exet av en kursbok så blir du glad, för du har hunnit få tag i boken. Om någon annan kommer fem minuter efter så finns det 0 exemplar kvar, och den personen svär förtvivlat. Du har då gjort avtryck i någon annans liv, men inte för att skada någon annan, utan för att du behöver få ta plats om du ska leva och det ger konsekvenser. Det är bara när man vill se det som man är mogen att ta ansvar för dessa konsekvenser som ens liv innebär, och inte överträda sina gränser in på någon annans plats. Jag tänker att man kan applicera det mesta av vad man vet om relationer med människor på relationer med djur utan att det blir antropomorft för det. Jag tycker inte att det har att göra med att föra över mänskliga egenskaper på djur alls utan att se att vi har rätt många "djurliga" egenskaper, och se den andre i sig själv.

Anna sa...

Vi har samma åsikt här, och jag tror de flesta (givetvis inte vegetarianer) kan instämma i den - åtminstone rent principiellt. Att äta kött är okej, men det djurplågeri som djuruppfödning allt som oftast innebär är det inte. Så frågan är: varför ses köttindustrin fortfarande som legitim? Varför krävs det att människor läser sensationsjournalistik för att reagera (ex: fallet med duntäckena) för att sedan glömma bort det några månader senare och tro att allt är bra igen? Varför stoppar svenska staten inte vanvården på pälsfarmarna? Varför stiftar EU inte hårdare lagar kring boskapsskötseln? Det är givetvis pga PROFIT, men då kvarstår frågan: varför bryr sig människor inte?

Matti sa...

"Jag antar att folk som har minigrisar som husdjur inte heller griljerar dem till jul, lika lite som man käkar upp familjens marsvin eller kaniner."

Min syster berättade om en klasskamrat som höll får. Min systers klasskamrat hade ett får som var hennes, hennes favorit, som hon tog hand om. Hon var fullt medveten om att den skulle slaktas och efter slakten fick hon fällen. Hon hade fällarna på väggen, pekade ut en i taget och sa "Där är [namn], där är [namn]".

Med detta vill jag påpeka att jag tror ditt "här" i texten är lite väl stort och generaliserat.

Själv befinner jag mig just nu i omständigheter i livet som gör att jag inte klarar att hålla vegankost. Jag tror att jag kommer komma tillbaka dit - hoppas det, för mig känns det bra.

Vad gäller att vara "god" och göra "rätt" så är det viktiga att göra så gott man kan med de medel man har och den värld man lever i.

Perfektion är inte grejen. Att handla rätt är en process och inte ett mål.

Josephine sa...

Tänker mycket som du. Jag kallar mig själv för medveten köttätare m.a.o. i t.ex. krig skulle jag mycket väl kunna tänka mig att sticka ihjäl en gris, ett får eller göra det som är nödvändigt för att kunna få äta kött.

Den enda anledningen som jag ser det att äta mera vegetarisk kost är världsekonomin - för köttproduktionen går det åt mycket mera mark, regnskogarna huggs ner, soja produceras till köttproduktionen. Människor i utvecklingsländer vill kunna äta som vi.

Samma sak egentligen med industrialismen. Det positiva är ju att med den kunskapen vi har idag och möjligheterna till kommunikation behöver 3:e världen inte gå igenom den miljöförstöring och den kalhuggning som skett i Europa och USA. Jag har en väninna som är engagerad i miljövänlig utveckling av slumområden i Indonesien t.ex. installation av fungerande mulltoaletter istället för vattentoaletter vilket belastar ekosystemet ännu mer. (Hon är lantmätare) Ett annat exempel är agroforesty-programmet som VI-skogen håller i = inga konstgjorda gödningsmedel baserade på olja.

Det finns exempel som gör en hoppfull.

Niklas sa...

Tack för era kommentarer! De nyanserar mitt inlägg på ett mycket bra vis!