En riktigt mysig tv-kväll

Illvilliga tungor säger att det bara är skräp på tv under sommaren. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Ja, utom möjligtvis föreställningen att det är möjligt att leva i 25 år utan att äta. Eller att Egyptens pyramider efter år av diplomatiska strider äntligen ska återbördas till Hyllie, där de en gång uppfördes av Jonnes Bygg (1923-25). Vid närmare eftertanke finns det en hel rad saker som är eller kan tänkas vara mer felaktiga än påståendet att det är tråkigt att se på sommaren, vad än Johan Croneman påstår. Men jag vill ändå ge en motbild till denna hegemoniska diskurs, och därför ska jag nu gå igenom vad vi kan kolla på i soffan i kväll. Eller kanske inte i själva soffan, men medan vi sitter i soffan. Jag vill skynda mig att tillägga att man mycket väl kan sakna soffa och ändå se på tv. Så där.

Alltså: i dag vill jag se "Hemma hos Vanna Rosenberg", del 3 av 5. Jag läser att Vanna njuter av svensk husmanskost, älskar att sjunga jazz och gillar att flyga drakar. Och det här är bara del 3! I del 4 av "Hemma hos Vanna Rosenberg" får vi se henne klippa tånaglarna på sitt eget, fiffiga sätt (slut på problemet med vassa nagelrester på badrumsgolvet!), höra henne spela "Hang down your head Tom Dooley" på blockflöjt och berätta om sin nya sovrumstapet. Del 5 ska vara en överraskning, säger SVT. Jag har tjatat och tjatat, men det enda producenten vill avslöja är att Vanna tänker "bjuda på nåt gott". Det kan ju vara vad som helst! (Tyvärr missade jag de två första delarna, men man kan inte få allt här i världen.)

Vad är egentligen tv? Pierre Bourdieu har kallat det "Une pivotte faux chaud" (ung. 'en liten falskt uppvärmd bakelse') i sin longitudinella studie över mellanstadielärare från Bretagne 1965-2000, "Tout les tubbies" (2001 s. 224 ff). Jag tycker att det är en briljant iakttagelse, men kanske behöver bilden filtreras genom radikalfeministen Sheila Jeffreys svidande kritik av detta partogena medium i "Unfolding Queer Television". Jag ska inte gå in närmare på vad jag menar, för då blir jag aldrig klar med det här blogginlägget, men bara så att ni vet. Det här är inte byggt på nåt löst tyckande från min sida: tv är, kort sagt, jättekul.

Åter till ämnet. 21.00 får ni inte missa "Mästaren från Sogn og Fjordane" där vi följer den nu 83-årige fotografen Svein-Kjetil Søndagsangst som har vigt större delen av sitt liv åt att dokumentera sällsynta nötter från hela världen. Det kanske inte låter så rafflande, men ni skulle bara veta allt denne man har gått igenom; han får Thor Heyerdahl att framstå som en mesig fikus. (Här vill jag skynda mig att tillägga att jag alls inte har något emot mesiga fikusar, jag känner flera stycken.) Tyvärr krockar slutet av programmet med kvällens höjdpunkt, thrillern "Falsely Murdered" från 1977 som börjar 21.50. Men jag väljer ändå att byta kanal, för slutet på "Mesteren" har jag sett så många gånger sen jag spelade in programmet på min VHS (videobandspelare) 2005.

I "Falsely Murdered" möter Dorothy (spelad aven ung Meg Ryan) Drab (Tom Selleck), en detektiv med ett mörkt förflutet och massor av hår på bröste. Ja, han får Burt Reynolds att framstå som en fjantig s.k. twink. Inte för att jag har nåt emot twinks, min farbror var en. Hursomhelst, Meg börjar ana oråd när hennes kylskåpsmagneter gradvis ersätts av demoniskt klotter - vem är gärningsmannen? Harvey Keitel (Dunk) har ett passionerat kärleksförhållande med sig själv och visar stjärten hela elva gånger under slutscenerna, ett rekord som endast Helen Mirren har slagit - något för kalenderbitarna! Det är kort sagt, en mycket tillfredsställande rulle, som vi skämtsamt kallar långfilm här i Upplands Bros filmklubb.

Ja, sen trodde ni kanske att det roliga är slut. Icke! Nu kan vi nämligen avrunda med ett repriserat avsnitt av "CSN Miami", "Godbitar från Jägersro" med Benny Haag och "Grabbarna från Strömsholm", det numera legendariska avsnitt där Göran Skytte avslöjar att han egentligen aldrig ville spela tvärflöjt med Michael Wiehe. Heta bastuscener utlovas.

Så kom inte och klaga på tv-programmet! Jävla Johan Croneman. Det här kommer att bli en riktigt mysig tv-kväll.

(P.S. Tack för namnet på Svein-Kjetil, Felmoftan!)