torsdag 22 juli 2010

Britta och Anna och Lasse och Bosse



Britta och Anna har bott ihop i några år nu. De är gifta och har två barn. Men lesbiska är de inte.
Lasse och Bosse bor ihop utan att vara gifta. De är inte heterosexuella.

Nu är frågan: Hur många män krävs för att gräva ett hundra meter långt dike i pinnmon utanför Rögle? Nej, frågan är vad Britta och Anna är om de nu inte är lesbiska. Som om det spelar nån roll. Men ändå. Jo, de är förstås bisexuella, tänker ni. Fel.

Lasse och Bosse är bästa vänner och har känt varandra sen ett fotbollsläger när de var 12 år. De är absolut inget bögpar, men älskar varandra ändå. Jamen, då är väl i alla fall de här grabbarna bisexuella. Fel igen.

Svaret hittar ni säkert i något tält under Priden i sommar: t-shirts eller knappar med texten "I'm not a lesbian, but my girlfriend is" eller "I'm not gay, but my boyfriend is." Britta och Bosse är bisexuella, de övriga är homosexuella.

Anna och Lasse har lite besvär med sina homosexuella vänner. De ifrågasätter hur någon kan vilja vara tillsammans med en tvestjärt. De är ju så opålitliga, eller så är deras bisexualitet bara en övergångsfas eller så måste de knulla med andra eftersom alla bin är polyamorösa eller åtminstone otrogna som katter. Fejkflator och låtsasbögar, usch.

Tror ni att jag skojar? Tyvärr inte. Så här ser verkligheten ut för många bisexuella och deras partner. Om detta har Elin Grelsson skrivit bra i dag - läs hennes artikel och skäms sen om du är homo och känner dig träffad. Pride vore så mycket roligare för oss bin om inte homonormen var så stark. Det är faktiskt en av anledningarna till att jag är ganska trött på att hänga i Prideparken. Där sitter jag och min älskade med våra barn. Varken hon eller jag är ett dugg heterosexuella, men det syns ju inte. Och jag känner många bisexuella som har blivit mer eller mindre utmobbade från vår kärälskade "familj", tyvärr. Det är dags för lite Bi Pride.

Jag har förresten en vän som är bög och som länge var partnerskapad med en man som han delade en pytteliten lägenhet med under många år. Ibland var den andre mannens flickvän där, men han var inte bisexuell, nej han var och är straight as an arrow. "I'm not heterosexual, but my husband is" hade min vän kunnat ha som t-shirt. Samma t-shirt kunde en bisexuell kvinna ha om hon vore gift med en heteroman. Allt är inte vad det ser ut att vara. Men den där söte mannen på bilden ovan som ser ut som sir Ian McKellen är verkligen just det.

Some people are bisexual. Get over it!

5 kommentarer:

trollhare sa...

Jag slås gång på gång av likheterna mellan osynliggörandet av bisexuella och osynliggörandet av transpersoner. Just det där med vilken läggning man ser ut att ha bygger ju på vilket kön de inblandade ser ut att ha.

Gah! Jag måste blogga ett inlägg till om det där. Jag som skulle gå och lägga mig...

Coffe sa...

Tack Niklas, för att du lyfter upp den här viktiga frågan som irriterar oss som inte passar in i "gay-normen".

Häromdagen talade vi om behovet av en mindre definierande och öppnare "queer-gemenskap" i samma anda som Klubb Slick representerade.

PEACE

lilithsvalin sa...

Bra att du uppmärksammar homovärldens egna inskränkthet som osynliggör och förtrycker bisexuella men även transpersoner. Detta är ett hyckleri av stora mått. Homovärlden säger att dem vill ha acceptans från heterosexuella men samtidigt trycker de ner bisexuella och transpersoner.

christina sa...

jag har aldrig satt min fot på pride eftersom jag som bi har känt mig lite fusk. liksom lite som kuriosa, men inte the real deal. tack för det här inlägget!

Lanina sa...

Jag har märkt av det här. En tjej som är ihop med en kille får konstiga blickar på Pride och liknande sammanhang. Vad gör ett "heteropar" här? Bisexuella ses ofta som något som inte är på riktigt, något fegt och fejk.

Även heterosexuella som fullständigt accepterar homosexuella kan tro att bisexuella bara väntar på att bestämma sig. Men jag är nöjd med att vara mig själv tack.

Bra skrivet.