Vilket jag är jag?

Jag gör personlighetstest på Facebook. De är oemotståndliga. Vilken nationalitet är du? (Fransman.) Hur pass gay är du? (Mycket.) Hur empatisk är du? (Mycket.) Vilken intelligenskvot har du? (104.) Är du en slampa? (Om.) Vilken åldersgrupp uppför du dig som? (Collegeungdom.) Hur är du som älskare? (Fantastisk.) Svara då på följande: Vilken massmördare är du, vilken rotsak är du, vilken seriefigur är du… Vem är du – egentligen?

Jag är inte ensam om att göra alla de där oseriösa testen som ofta bara består av ett knappt dussintal, illa formulerade och på andra sätt omöjliga frågor, formulerade av amerikaner för amerikaner. Varför är det så roligt? Och är det bara förströelse? Den intelligente (alltså den som har mer än 104 i IQ) inser förstås att det bara är en lek. Men jag tar dem på allvar till en början och blir sen irriterad. ”104?! Men min mamma brukade ju säga att jag hade högre intelligenskvot än Jan Myrdal! Och jag är fanimej jätte-jättesupergej!”

I går gjorde jag så ett interaktivt högskoleprov i förkortad form (klockan var halv två på natten). Det var många år sen jag genomled ett i verkligheten och jag ville se om jag hade blivit dummare sen dess. Dessutom har jag tänkt läsa psykologi i höst och det kanske vore idé att bättra på sina chanser att bli antagen. Det gick precis som jag hade trott: jag klarade bara två av sju frågor på delprovet NOG.

Jag ska ge ett exempel: ”På en parkering utanför ett värdshus i Baden-Baden står en man och gråter. Två timmar tidigare har tre svarta och sex röda bilar hastigt lämnat platsen. Samtidigt har sex gråsparvar har förgiftats av bly. Mannens tårvätska består till 7 % av salt.

Hur många irakiska kemister svetsar ihop gula bilar i Kortedala?

1 Andelen bilister i Baden-Baden är oanständigt hög.
2 Röd billack innehåller mer bly än gul.

Svaret ges av påståendet i 1, men inte i 2
Svaret ges i 2, men inte 1
Svaret ges i 1 och 2 tillsammans
Du kan ta dig i arslet.”

Min hjärna stänger av: jag får trösta mig med det. Jag orkar liksom inte engagera mig i att två gubbar gräver varsitt dike eller att två fiktiva tåg snart ska frontalkrocka eller att Pelle har större penis än Kalle som i sin tur har hypospadi till skillnad från 96 % av alla gubbar med spade. Däremot skulle jag gärna gräva ett dike själv, eller åtminstone se en dokumentär av Tom Alandh om dikesgrävande gubbar.

Nu är frågan om jag ska klara av att läsa Matematik B, som jag saknar från gymnasiet, för att kunna läsa psykologi i höst. Och om jag verkligen kommer att göra om högskoleprovet. Skulle inte tro det senare. I så fall måste jag träna på den vedervärdiga NOG-delen. Nej, jag får söka på mina högskolemeriter. Men visst klarar jag av att läsa matte. Det måste gå även om man bara har 104 i IQ. Det gäller bara att plåga sig själv. Förresten så kanske det visar sig vara riktigt kul!

Och slutligen: inte fan är jag si eller så. Jag en ständigt pågående berättelse om mitt liv. Och nu har vi kommit till kapitlet ”Niklas vill bli mentalskötare”. Är inte det nog information så säg bara till.