Ayurvediskt bredband

”Du förstår, detta är uråldrig kunskap”, säger folk ibland och ser passande vördnadsfulla ut, samtidigt som det liksom skummar ur deras tisteloljemasserade porer att vi moderna västerlänningar hajar nada. Det binära talsystemet hade redan de gamla egyptierna kläm på. Och elektriska citruspressar, reggaeton och ätbara trosor finns beskrivet i Dödahavsrullarna om man bara har vett att läsa dem på rätt sätt och med en smula generositet i tolkningen. Gammal är äldst; det som dög åt min farfars farfar duger åt mig. Att spöa käringen och ungarna, till exempel.

Vem är väl jag att ifrågasätta denna uråldriga kunskap? Visserligen diggar jag modern teknik, som att vi numera kan fotografera molekyler med en slutartid av en femtosekund (en miljondel av en miljarddels sekund), men vafan. Fars lådkamera var minsann inte fy skam den heller. Den kunde inte fotografera molekyler, men var säkert bättre på sätt och vis.Teknik har alltid funnits, min son. Visserligen var den primitivare förr, men det man vinner i väg förlorar man i tid. Så på det hela taget har vi bara fått det sämre.

Religion är också uråldrig kunskap. Till och med världens nyaste (åtminstone världs-) religion, islam, har rätt många år på nacken vid det här laget. Men kristendomen och judendomen spöar den med kamellängder, så om gammal är äldst borde muslimerna vara så lagom malliga, trots att de ligger helt rätt i tiden. Hatet mot det köttsliga, mot kvinnan, det moderna, mot förnuft, vetenskap och ifrågasättande av auktoriteter delar de dock med de andra monoteisterbukarna i sina helgedomar. Det är bara det att de gör det öppet.

Den svenske lutheranen berömmer sig av att vara så måndärn. Han har inte bara sett kyrka och stat seppa, han har tvingats godta kvinnliga präster och till och med homosexuella sådana och snart står det väl inte på förrän bögjävlarna får gifta sig i kyrkan. Herreminje, var ska detta sluta? Jag misstänker att han avundas de fundamentalistiska imamer som utan att blinka förklarar att homosexualitet och islam är som glaskross och potatismos. Men det gäller att hålla färgen. Och så betonar vi kärleksbudskapet. Vi har valt det från det ontologiska smörgåsbordet, precis som Åke Green har valt sitt lilla favoritparti.

Alltså: vad som helst kan användas för att bevisa vad som helst. Om man saknar argument så kan man alltid dänga varandra i skallen med traditioner och auktoriteter eller hänvisa till ”det naturliga”, som alltid är bättre. (Min gamle kamrat Robert brukade replikera att hasch är naturligare än Coca-Cola när nån kom dragande ned sin naturlighet. Det tyckte jag var kul.)

Jag blir så hjärtinnerligt trött när antroposofer och andra reaktionära dimwits yrar om den goda jorden, den rena elden, det oskalade fröet, urmodern. Jag gillar inte andlighet. Jag misstror själen. Jag vill inte ha vindspel, rökelse och Enya. Jag tänder inte adventsljus. Om jag fick välja mellan biblioteket i Alexandria och Pocketshopen i Västermalmsgallerian så skulle jag välja den senare tio gånger av tio. Och ta en espresso efteråt medan jag lyssnade på min iPod. Det är hög tid att skrota den kristna värdegrunden. Inte för att jag har nåt emot präster, jag har ju varit tillsammans med en och han är en fantastisk människa. Nej, det är inte det. Men det är dags att gå vidare, dags för en värld där teknik, kärlek, klarsyn och rättvisa går hand i hand. En sant och helgjutet modern värld som vi skapar själva utan alla dessa kryckor. Det är inte urmodigt att vara urmodig, tvärtom. Och man kan inte precis påstå att urmodern är urmodern. Hon är bara en förlegad klyscha.