Nolltoleransintolerans

Läste nyligen i Bill Brysons ”Notes From a Big Country” att fler och fler företag (och skolor) i USA genomför en så kallad TAD-policy (Tobak, Alkohol och Droger). Ännu mer nolltoleranstänkande, alltså. Ett halvslött googlande bekräftar bilden. Jag slås av den absoluta kontrasten: de morgnar för många år sen när jag städade ett postkontor i Köpenhamn. Brevbärarna där hann få i sig tre-fyra bärs innan de gav sig ut på sin stundom lite vingliga färd. I Danmark har man också mycket riktigt fler arbetsplatsolyckor än i Sverige: gaffeltruckförare som råkar tippa över kanten på lastkajen, svarvare som blir av med fingrarna och så vidare.

Jag vill verkligen, verkligen betona att jag är en god samhällsmedborgare som är emot alkohol och droger på arbetsplatsen – om man nu inte arbetar på ett bryggeri eller som mänsklig försökskanin vid utprovningen av nya läkemedel. Det där med tobak sätter jag dock ett frågetecken för. De medicinska riskerna med passiv rökning är överdrivna, men det är klart att ni som inte röker ska slippa våra kära nikotinmoln. Och det kanske inte är så bra att tappa cigarettglöden i knäet om man testkör Lamborghinis senaste fartmonster på en alpväg. Men om vi bolmar i en rökbur eller utanför entrén, kan det skada någon annan än oss själva?

Det här är emellertid något helt annat. TAD innebär att man avstår helt, alltid och överallt. Har du skrivit på papperet – du ville ju så gärna ha det där jobbet - så får du inte ta ett (1) glas vin hemma på lördagskvällen. Eller en (1) cigarett, utomhus, på väg till jobbet. Du får inte heller ta receptfri medicin i misstänkt höga doser. Marijuana eller tyngre prylar ska vi bara inte tala om. Och du accepterar återkommande blod- och urinprov som avslöjar om du har besökt Marlboro Country eller druckit en Budweiser. Att någon vid sina sinnens fulla bruk kan dricka amerikanskt öl är i och för sig ett annat häpnadsväckande faktum, men ändå... Verkar inte det här en smula överdrivet? A TAD over the top, så att säga.

Amerikaner är galna, den saken är klar. Men hur står det till med in…förlåt, nolltoleransen i Sverige då? Tja, några danskar är vi definitivt inte. ”Asien börjar i Sverige”, säger de och känner sig så hippa. ”Och danskar är tyskar som låtsas vara engelsmän”, brukar jag svara. Men kanske är vi norrmän som låtsas vara amerikaner. I varje fall är vi mycket mindre avkristnade än vi gärna inbillar oss, och puritanismen (”den gnagande misstanken att någon, någonstans är lycklig” enl. H.L. Mencken) frodas även här.

En grundläggande kristen tanke är den om vår fria vilja och därmed sammanhängande skuld. Hela problemet med mänskligheten är att vi ända sen Evas dagar inte har kunnat låta bli kunskapens träd. Vi får skylla oss själva. Hade vi bara funnit oss i rollen som pietetsfulla mähän så hade vi sluppit oroa oss för rövsex, death metal och glykemiskt index, för att bara nämna några av mänsklighetens gissel. Men nu envisas vi med att försöka tänka själva.

Allt är vårt fel, alltså. Om vi faller för en frestelse, om vi begår ett brott, om vi röker, dricker, knarkar. Om vi inte kan sluta äta för mycket, om vi inte kan vara sansade och ansvarstagande, om vi inte kan uppföra oss civiliserat, ta till oss information, fylla i en blankett, betala hyran, vara obrottsligt trogna, äta två nävar frukt och grönt varje dag, komma överens. Om vi inte kan sluta sjåpa oss, lägga ner den där självömkande attityden, ta oss i kragen, ta på oss kondomen, ta vår Mats ur skolan och slita ut skägget ur brevlådan. Det är vårt fel och bara vårt fel.

Vad gör man med ett sånt här gäng hopplösa dönickar? Jo, man sätter dem på plats. Övervakar dem. Tar i med hårdhandskarna. Förlänger straffen, medger inga undantag, godtar inga ursäkter. Det finns ingen ursäkt, för du visste faktiskt vad som gällde. Skulder är till för att betalas. Jaså, hade du ett maniskt skov? Tröståt du? Var du överansträngd? Var du inte vid dina sinnens fulla bruk? Tråkigt att höra, men en regel är en regel. Är en regel. Här som där.

Den sortens oförsonlighet skrämmer mig. Det är lite för mycket Paulus över den, och den har överlevt många århundradens försök till en mer humanistisk människosyn. ”Kastrera alla pedofiler!” ”HIV-MAN SMITTADE TRE” ”Vad skulle DU säga om din mamma blev mördad?” ”Jävla knarkarpack, varför kan de inte bara skärpa sig?”
Bakgrund, förklaringar, ursäkter…? Äsch. Lika bra att införa nolltolerans mot det mesta. Det finns onekligen ett smörgåsbord av mänsklig svaghet att plocka godsaker från.