Saker jag nog aldrig ska göra mer

Sova i Vondelpark i Amsterdam, eller på en stenig strand i Le Trayas, eller i en tågkorridor, eller på andra farliga/obekväma/vidriga ställen med enbart en tunn sovsäck. Lifta hem till Sverige från fransk-spanska gränsen med bara några tior på fickan. Lifta, punkt slut (även om det var kul ett par år).

Bada i flera meter höga vågor utanför en vacker strand på Kefalonia (har glömt dess namn). En där folk drunknar varje sommar. Vilket jag liksom förstod när jag knappt höll på att ta mig upp.

Volta med en bil över på motsatt körbana på en motorväg. Utan säkerhetsbälte, ty jag körde taxi. (Men jag fick inte ens ett blåmärke.) Köra bil för fort. Eller köra alls, för den delen. Jag föredrar att leva.

Få en snedtändning på hasch med åtföljande hjärtfilmmer och dödsångest under en Rolling Stones-konsert. Röka eller på annat sätt inta någon form av cannabis, punkt slut. (Det var en herrans massa år sen, och jag mådde oftare illa än inte.)

Åka svart puckelpist i Banff Springs. Knäcka ett revben med min tumme som underlag på en puckel.

Tjäna nästan en miljon på ett år som frilansare. Med tredubbla jobb. (Jag föredrar att leva.)

Planera så jävla illa - eller snarare låta nån annan göra det - att jag får 243 000 i kvarskatt.
Ha ett handelsbolag med min partner. Ha en enskild firma. Sköta bokföring själv. Göra bokslut själv, eller med viss hjälp. Anlita en revisionbyrå för att sköta samma uppgifter. Lura mig själv att trolla bort skatt med p-fonder, eller låta dem lura mig att göra det.

Köpa en bostadsrätt. Sälja en bostadsrätt. Köpa en ny bostadrätt. Sälja den igen. Tänka, ett dussintal år senare, att i dag vore man fanimej rik om man hade stannat kvar, vilket liksom omöjliggjordes av livet och lite sånt krafs i kanten.

Gräva någon annanstans än där jag står. Man får så uttöjda armar och dålig balans.

Glömma ett oläst ex. av Bhahavad-Gita hos en okänd tjej som somnat medan vi hånglade.

Skolka mig igenom gymnasiet.

Spela i ett band.

Cykla i Köpenhamn.

Bo i Malmö.

Trimma en airedaleterrier.

Arbeta som nyhetsöversättare.

Vara sekreterare i en fackföreningsavdelning.

Sälja Vietnambulletinen.

Arrangera studiecirklar i marxism-leninism i Clarté.

Läsa "Fältskärns berättelser" av Zacharias Topelius.

Köpa samtliga LP-skivor med Frank Zappa och Mothers of Invention.

Åka magkälke.

Hyra ett torp mitt i skogen. Odla potatis. Mjölka getter.

Byta bromsbackar på en Renault 4L. Byta fastrostade bromsok på dito. Och bromsrör, och-

Ägna mig åt voltige. Rida barbacka. Kratsa hovar. Rida, punkt slut.

Få fler barn.

Vara ett.

Köpa en "Charlotte" i kiosken för slantar jag norpat ur min mammas kappficka.

Köpa en porrtidning i en automat för sådana.

Renovera och klä om en soffgrupp.

Såga ner träd.

Ställa horoskop.

Börja skriva en stråkkvartett.

Tacksamt acceptera en sängplats hos en snäll man.

Bli opererad flera gånger för analfissur.

Köpa en tavla av Maya Eizin.

Somna med en nalle under vardera armen.

Rymma från lekskolan.

Hjälpa min mamma i köket.

Lära mig att vissla "Wildcat Blues".

Lyssna på lärkor och tofsvipor medan jag mediterar i en bil på Öland.

Klippa av en navelsträng.

Lägga en mörk chokladplatta från Mazetti mellan två Mariekex med lite smör på.

Rödfärga ett utedass.

Köra slåtterbalk.

Bedra min partner.

Gå till Venhälsan med brakångest.

Sjunga andrastämman till "Ett barn är fött" med min far.

Låta renovera en kammarflygel.

Låta mitt barn byta skola gång på gång.

Lära mig fågelläten från en cd.

Torka murklor.

Läsa en forskarförberedande kurs i engelska på Göteborgs universitet.

Trampa snett och landa på stången på en pojkcykel.

Träna inför Stockholm Marathon.

Sluta röka.

Dela ut post.

Köra buss.

Försöka ta livet av mig.

Diskutera Madame Blavatsky.

Starta en filmklubb.

Sätta upp viltstängsel.

Öva mig i att hålla andan.

Be kvällsbön.

Rösta på Moderaterna.

Städa pissoarer.

Ligga med en sjuttonåring.

Spela simultanschack mot tre islänningar i en studentkorridor - och vinna, otroligt nog.

Köpa en sammetskavaj från Giorgio Armani på Sachs i New York.

Koka våm till hundmat.

Sitta med mitt nyfödda barn i min famn.

Fotografera en imponerande gravidmage.

Tänka att livet nog har börjat ordna sig till sist.

Rasera allt, bara för att.

Starta en blogg - igen.

Skriva en sån här lista.

Det får räcka här. Det gör för ont. Inte allt, men mycket. Somligt ångrar jag, somligt gläds jag åt att ha gjort. En hel del var utan min förskyllan. Mycket var mitt eget fel. Enorma sjok är raderade ur mitt minne, och kronologin är förstås mer eller mindre rapsodisk, som synes. Åtskilligt är sånt jag erfor eller gjorde under perioder när jag inte visste vad fan jag höll på med. Ja, större delen av mitt liv har jag gått omkring som i en dimma. Men långsamt börjar jag bli vaken, och hoppas få leva i ett vaket tillstånd tills jag dör. Det gör ont, men är alldeles nödvändigt.