I dag skriver två moderater på SvD:s Brännpunkt att sprutbyten skickar fel signaler till allmänheten. Vi ska inte "tillhandahålla redskap som allt för ofta leder till en för tidig död", tycker Cahtarina Elmsäter-Svärd och Torbjörn Rosdahl. Annars riskerar vi "att försätta oss själva och tusentals missbrukare i en juridisk gråzon som är omöjlig att motivera".
Som om missbrukarnas problem vore den juridiska gråzonen. Som om rena sprutor skulle leda oskyldiga i fördärvet. Det är verkligen briljant. Man kan naturligtvis diskutera om sprutbytesprogram är det bästa sättet att minska smittspridning - vad jag vet tyder allt på det, men okej. Diskutera det går ju alltid. Under tiden som människor går under.
Men låt säga att en (1) medmänniska slipper bli hivsmittad eller få gulsot, båda potentiellt dödliga tillstånd för någon vars kropp redan är illa medfaren. En enda medmänniska, som är någons barn, någons syskon, någons förälder, någons älskling, någons trygghet och vän. Är den inte värd hjälp?
Det kan man bara tycka om man är hjärtlös som vissa moderater. Som ifrågasätter "den mänskliga vinsten med ett sprutbytesprogram" och föredrar att utsätta redan utsatta medmänniskor för ännu mer lidande.
söndag 7 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Allt som inte redan är perfekt kan lika gärna dö. Det är en mycket cynisk inställning, och väldigt märklig samhällsekonomi.
Skicka en kommentar