söndag 2 november 2008

Sanna Rayman blir sympatiflata

X är kallad till cellprovtagning.
Gynekologen: "Använder du p-piller eller nåt annat preventivmedel?"
X: "Nej."
Gynekologen: "Har du tänkt börja med det?"
X: "Nej, det behövs inte."
Gynekologen: "Så du planerar att bli med barn?"
X: "Nej, det har jag inte tänkt."
Gynekologen: "Men du vet hur barn blir till, va?"

Jodå. Men X är lesbisk (och exemplet är autentiskt).

Det här tycker inte Sanna Rayman är nåt att sjåpa sig för: "[V]ad kan väl vara mer kompetensutvecklande för en heteronormativ gynekolog än att få höra 'Nej tack, jag behöver inga p-piller. Jag har flickvän'?" Visst, det kan nog vara lärorikt. Men jag tycker inte att flator ska behöva undervisa gynekologerna.

Det här är nu bara en passus i Raymans ledare. Det hon framförallt skjuter in sig på är "Tiinas genuskontroll" som Expressen ondgjorde sig över häromdagen, d.v.s. att Lunds universitet vill genuscertifiera sina utbildningar. Att Extrapesten har fått saken om bakfoten framgår av intervjun med rektor Göran Bexell i Sydsvenskan. Men det bekymrar inte Rayman, som med kraft vänder sig mot att "Byråkratiska storheter – staten, landstinget eller någon för ändamålet tillskapad kontrollinstans – förväntas rensa bort all mellanmänsklig friktion".

Glöm inte att normer kan vara smörjmedel! Det hela är egentligen ganska enkelt. Normer kan vara både bra och dåliga, och ofta är de omedvetna, skriver Rayman och kåserar om olika händelser där vi råkar vara normativa, vilket kan göra någon stött. Just mer än så är det tydligen inte. Att då granska och motverka normer om kön i undervisningen är såklart överflödigt - nej, det är ett byråkratiskt övergrepp. I Sydsvenskan påpekas att "Utgångspunkter för certifieringssystemet är FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och den svenska lagen om likabehandling av studenter i högskolan". Äsch, lappri.

Men inte desto mindre har Sanna Rayman lovat att leka lesbisk när hon går till gynekologen, i bästa solidaritets- och upplysningsanda. Frågan är bara varför hon allt ska gå dit, om inte för p-pillren, avslutar hon sin ledare. Tja, hon kanske är mellan 23 och 60 år? Då blir man nämligen kallad till cellprovstagning.

3 kommentarer:

Sanna Rayman sa...

Visst kallas man - vart tredje år. Det verkar lite långsamt att vänta på det när jag nu lovat att bryta normer hos gynekologen.
Just cellprovtagningarna brukar förresten inte vara mycket mer än sitt upp i stolen, pilla lite och tack och adjö. Jag har aldrig ens fått en fråga om huruvida jag är singel, om jag behöver p-piller eller nåt annat vid de tillfällena. Därför behövs andra skäl att gå dit. Får väl fejka svamp eller nåt. ;-)

Anonym sa...

Sanna: jag kan tipsa om att test för könssjukdomar är ett vanligt skäl att själv söka sig till gynekologen. Det blir säkert mycket intressantare diskussioner än om du testar dig för svamp!

Sanna Rayman sa...

@ Sexolog wannabe.
Såklart! Vilket i sanning oroväckande tecken det är att jag inte ens tänkte i de banorna. Jag får skylla på att ett åttaårigt förhållande under året förbytts i singelskap - med dithörande torka på sexfronten. Längesen det funnits behov av könistest m.a.o.
Nå, naturligtvis blir det bättre diskussion med ett sånt test så ett sånt får det bli!