När kvinnor tänker fel

Barbro Alving definierade en gång intuition som "när kvinnor tänker snabbt". Intuition är en klassiskt könskodad egenskap: män är rationella, kvinnor inutitiva. Och vilket är bäst? Att tänka rationellt, såklart. Anneli Andersson från Uppsala universitet och Mia Heikkilä från Försvarshögskolan har på uppdrag av Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, skrivit en studie om mäns och kvinnor olika attityder till slutförvaring av kärnbränsle. Den kan ni ladda ner här som PDF. Gör det, för den är mycket läsvärd, rentav rationell.

Som utgångspunkt tar Andersson/Heikkilä EMU-omröstningen, där kvinnorna fällde avgörandet. Detta förklarades av företrädare för socialdemokraterna med att de inte hade fått tillräcklig information. De röstade alltså "fel" på grund av "okunnighet", och inte nog med det: de var alldeles för insnöade på trygghetsaspekten. Typiskt tjejer, liksom. När det nu visar sig att kvinnor är mer negativt inställda till kärnkraft och slutförvaring av utbränt kärnbränsle aktualiseras förstås den debatten. Det Andersson/Heikkilä visar på ett mycket övertygande sätt är hur det manliga, "rationella" och därmed korrekta, respektive det kvinnliga och trygghetsknarkande, felaktiga sättet att resonera kring kärnkraft och slutförvaring bottnar i de genusmönster som genomsyrar vårt samhälle. Det förvånar inte mig, men det förvånar Maria Abrahamsson - vilket inte förvånar mig.

Abrahamsson tar fasta på några lösryckta formuleringar i forskarnas rapport och hånar därefter SKB: "Om bolaget har så dåligt omdöme att man tror att kärnavfallssäkerhet har något med könsskillnader att göra, vilka andra tokigheter kan då behöva granskas hos Svensk Kärnbränslehantering AB?"

Men ingen har påstått att säkerheten har något att göra med könsskillnader. Däremot är det kanske inte så underligt om en förskolelärare på ett dagis nära ett kärnkraftverk funderar på att man knappast kommer att kunna sätta barnen i säkerhet vid ett reaktorhaveri. En gravid kvinna kanske oroar sig för fosterskador vid eventuell strålning. En undersköterska på en avdelning för patienter i livets slutskede kan också fundera på hur det blir om larmet går vid reaktorn. Eller som forskarna skriver:

"Individer med olika erfarenheter, ingenjören med det tekniska kunnandet och inflytandet, den gravida kvinnan i närområdet, förskolläraren eller sköterskan, ställer olika frågor och gör inte sin mer eller mindre medvetna konsekvensanalys utifrån samma parametrar eller ens samma information."

Maria Abrahamsson hoppar över hela genusanalysen i rapporten. Den passar henne inte. Hon förlöjligar rapporten och ifrågasätter vad sånt här ska vara bra för. Men hon skriver att hon "sätter på sig sina genusglasögon" när hon läser Andersson/Heikkilä. Hon försöker verkligen, men oj så glasögonen immar igen. Ja, stackarn. Hon kanske skulle behöva en läs-tv? Nej, det skulle inte hjälpa. Den som tillhör en härskande norm ser inte normen. Man ser inte normen för man ser genom normen. (Ja, här funkar glasögonmetaforen rätt bra. Men vi skippar det där med "genus-", va?)

Hade Barbro Alving varit redaktör för SvD:s ledarredaktion hade hon sagt åt Maria Abrahamsson att göra sin läxa innan hon skrev artikeln. Men Bang var en riktig och fri journalist, inte en Terminator-liberal åsiktsmaskin.