tisdag 11 november 2008

Hjälplösa bylten?

Paolo Roberto tycker inte att vi ska ha en delad föräldraförsäkring, för då får kvinnorna den tråkiga perioden när barnet är ett hjälplöst bylte som inte kan fixera blicken. Sen får papporna allt det skojiga, liksom. Om det här skriver Sanna Rayman i SvD i dag. Men snälla ni... Barn kan faktiskt fixera blicken senast vid två månaders ålder, och det börjar långt tidigare än så. Skulle ett sexmånaders barn vara "ett hjälplöst bylte"? Haha! Ta och läs på om ni nu inte har egna barn. Själv tycker jag att det första halvåret är en alldeles fantastisk period, när barnen utvecklas i rekordfart. Alla perioder i barnens liv är fantastiska, för övrigt. Och att det är mamman som ammar är liksom inte synonymt med att ingen annan kontakt är möjlig. För övrigt måste man inte amma i sex månader. (Barn som har en ärftlig benägenhet för astma, eksem och födoämnesallergier får däremot besvär i lägre utsträckning om de helammas i fyra månader.)

"Vi har principer som vi på ytan är eniga om, men en praktik som kraftigt motsäger att vi innerst inne delar de där principerna", skriver Rayman. Allt är inte politik och jämställdhet bör inte bara räknas i månader, liksom. (Djärv hypotes: det kan också vara så att det finns strukturella förklaringar till varför inte fler pappor utnyttjar sin del av föräldraförsäkringen.) Rayman refererar till ett fall där pappan inte erkände faderskapet förrän efter fyra år. Detta var för att få slippa vara barnledig utan att familjen skulle förlora stålarna från de båda pappamånaderna. Och tänk om fler gör så på grund av en delad föräldraförsäkring! Och tänk vidare om mamman skulle dö! Då står barnet där utan någon förälder.

Där hör ni. Vi riskerar alltså att göra barn föräldralösa på grund av vår politiskt korrekta vilja att få papporna att ta ansvar för sina barn och vår likaledes fjantigt PK-aktiga vilja att mammorna inte ska halka efter i arbetslivet. Det är ju helt oansvarigt.

Det här var nog det tyngsta argumentet mot en delad föräldraförsäkring jag har läst hittills. Eller också är det någon som har blivit lite väl duktig på att fixera blicken.

2 kommentarer:

christina sa...

vad tror du p roberto skulle vilja göra för att åstadkomma jämställdhet? jag står på samma sida som du och kan inte förstå vad alternativet till en delad f-försäkring skulle vara. jag skulle begripa bättre om han talade om att förändra inställningen till manligt/kvinnligt från grunden och på så sätt nå någonstans, men det vill han inte heller göra. män ska ju få vara män...

upplys mig gärna =)

Jerker Jansson sa...

Det mest häpnadsväckande är alla förmenta liberaler som skulle försvara individens rättigheter in i döden, men som hänvisar till familjen som en odelbar enhet så fort det kommer till föräldrapenning.

Det är fascinerande att en ideologi som växte fram som en kritik mot det feodala släktskapsamhällets förtryck blivit till patriarkatets främsta försvarare.

Hela debatten är dessutom sorglig eftersom den gör barn till ett problem. Till en börda. Barn och föräldrar har inte motsatta intressen. Vi har samma intressen. Det är det senkapitalistiska samhället som är vår fiende.

Intressant blogg, jag ska läsa mer!