Men på Maria Abrahamssons stolligheter ser vi inget slut

All forskning, oavsett inriktning, måste följa en viss metodik för att kallas vetenskaplig. Forskning kan inte bygga på löst tyckande, inte sakna anknytning till en forskningstradition, inte utövas utan etiska riktlinjer, inte sakna en frågeställning eller problemformulering. Detta gäller såväl naturvetenskaplig som samhällsvetenskaplig eller humanistisk forskning.

Att all forskning inte är god forskning är självklart eftersom alla forskare inte är goda forskare, lika lite som alla ledarskribenter är goda ledarskribenter. Så tyvärr kan forskare som Eva Lundgren trampa rejält snett ibland. Andra forskare myglar till sig anslag, fuskar med sitt material eller struntar i de etiska riktlinjerna. Ingenting av detta är förvånande, och ingenting av detta är förbehållet en viss typ av forskning.

Och ingenting av ovanstående begriper Maria Abrahamsson , som i sin ledare i SvD i dag går till angrepp mot det hon kallar för genusforskning. Hon skulle inte sörja om inte en krona anslogs av statliga medel till sådan forskning, skriver hon. Abrahamsson tror sig nämligen kunna bedöma vad som är vetenskapligt respektive ovetenskapligt, och till den senare kategorin hänvisar hon all forskning som har med genus att göra. Ja, inte bara all forskning, allt genustänkande över huvud taget. Det är inte förvånande med tanke på hennes reaktionära åsiktsprofil, men det är synd att hon ska få skriva på en seriös morgontidnings ledarsida. Läsare kan ju förledas att tro att hon har fog för sin kritik. I själva verket är hon djupt okunnig om det område hon så ofta skriver om, eller också är hon intellektuellt ohederlig eller styrs av en politisk agenda. Vid närmare eftertanke är hon nog alltihop i en osalig blandning.

1/ Okunnighet
Maria Abrahamsson likställer till exempel värdegrundsarbete med genusarbete. Men genusarbete är bara en del av det värdegrundsarbete som man bland annat kan läsa om i läroplan för grundskolan:

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap,öppen diskussion och aktiva insatser.

2/ Intellektuell ohederlighet
Abrahamsson skriver också att Fi-ledamoten Veronica Svärd "bloggar instämmande när det görs judefientliga påhopp mot professor Bo Rothstein". Att så inte är fallet går lätt att läsa sig till. Men det kan eller vill Abrahamsson inte göra. Jag lutar åt att hon inte vill, för en ledarskribent borde ändå vara hjälpligt läskunnig. Hon vill alltså inte och uppvisar därigenom prov på intellektuell ohederlighet av första rangen. Veronica Svärd bemöter kritiken här.

Så till

3/Abrahamssons politiska agenda
Gudrun Schyman, som Abrahamsson beskriver som "rikets första feminist", har nu en "smart strategi" för att "gynna henne i den hårda konkurrensen med sverigedemokraterna och junilistan om personkryssen i nästa års EU-val": hon ska liksom låtsas oroa sig för den växande fascismen i Europa. Smart, va? Vem anser inte att "det liggger i den demokratiska världens intresse att hålla rent från fascismen"? Men i själva verket vill hon alltså bara fiska röster. Vad det hela handlar om kan ni läsa här. Att Maria Abrahamsson är intellektuellt ohederlig har jag redan bevisat. Och här ser vi tydligt hur Timbro via Abrahamsson gör allt för att misskreditera Feministiskt initiativ.

Jag tar tillbaka det där med "seriös morgontidning", förresten. En ledarredaktion som håller sig med en så robotaktig åsikts-terminator som Maria Abrahamsson är ungefär lika seriös som en fuskande forskare.