Vi diskuterade fyrtiotalisternas förestående pensionering och jag försökte redogöra för hur stor arbetskraftsinvandring som kommer att behövas – men hade såklart glömt bort siffrorna. Marty påpekade då vilken guldålder som kommer att inträda för dramatiker och annat teaterfolk när de välbärgade och sysslolösa väller ut på gator och torg för att insupa kulturyttringar. Varpå jag replikerade att de gamla kulturbärarinnorna lär få sina Gudrun Sjöden-kläder sönderslitna i kön till biljettluckan av sina döttrar. Bereden väg för köttberget!
Vilket förstås öppnar möjligheter till teater och annat på våra äldreboenden. "Kultur i livets slutskede", sa jag. "Palliativ kultur", sa Marty. Vi är som Bill och Bull.
måndag 28 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Om jag lever i samma värld vill jag vara Måns, iklädd Gudruns oranga queerkläder. Jag är garanterat elak mot svaslösa mesar och annat oknytt.
Skicka en kommentar