Jag längtar marken, jag längtar stenarna

Se där: ett inlägg från min gamla blogg. Eftersom jag inte har skrivit något på länge här så snor jag det härmed av mig själv.

-----------

En knarrig trappa upp till en vind full med döda flugor. Lukten av uråldrig luftmadrass. De första rostbemängda vattendropparna ur en kran som varit avstängd sen förra sommaren. Ett mumifierat muslik. Skära upp foten på vassen i sandgropen, samma jävla sand mellan tänderna efter den svettiga prickig korvsmörgåsen och ljummen hallonsaft och mammas fitthår som sticker ut från baddräkten i en tid långt före den brasilianska vaxningen, gassande galonsäten i Amazonen, knöliga madrasser och fuktskadade affischer på regalskeppet Wasa på vinden och spindlar i källaren där vi förgäves försöker pumpa de porösa däcken på en damcykel fast vi vet att bromsen ändå inte fungerar och styret i magen och alla heter Nilsson.

Nej, jag längtar inte dit. Jag vill inte leva Utan Vardagens Alla Bekvämligheter. Jag har alltid hatat utedass och flugor, även om själva spänningsmomentet (ska det hoppa upp en råtta och bita mig i snoppen?) skapar en dubbel lättnad efter skitandet.Hotellrum, då? Nej. Pittoreska fiskebyar? Nej. En lagunartad pool, kantad av vidbränt fläsk? Nej. Diskodunk till tre på morgonen, fiskeauktioner från fyra? Nej. Vespor och moppar utan ljuddämpare en meter utanför den papperstunna väggen, skrålande engelsmän med tatueringar? Sorry. Inte min handväska.

Men det är ju så exotiskt att vinka till sig bussen med handen riktad mot marken som vi har fått lära oss av reseledan. Vattnet går att dricka men vi rekommenderar mineralvatten på flaska. Ni kan köpa dem i den där bodegan/vykorts- och badbollsshopen där de blir ens kompisar efter första besöket och så hjärtliga att man tvingas gå nån annanstans framgent. Inplastade menyer på tre språk, samtliga misshandlade. Lamm, någon? Grillspett? Halvljummet grekiskt vin utan karaktär. Friterade bananer, mums.

Kepsar. Fler kepsar. Lyckliga par med svettblanka lår i shorts och händerna i varandras bakfickor: det skänker en sån gemenskap. Kanske lite tennis på kvällskvisten? Bakom parkeringen, det heter visst parakalo på grekiska. Glödheta lekställningar med rödglödgade barn och pinjekottar med småkryp i. De väller ut på nattduksbordet före en gryning som ni hälsar för tidigt för myggjävlarna, de funkar ju inte, de där elektriska mojängerna med DDT-soppa som långsamt ska avdunsta och förgifta oss!

Ni bör täcka era axlar innan ni går in i inbillningshusen för att beundra såna där genuint skrumpna gummor i svart kroppspansar. Slå nollan så kommer ni till receptionen. Där nere kan ni bläddra i vår utflyktspärm. En halvdagsutflykt för att köpa de fantastiska, traditionella spetsdukar som becknas till olivpruttande Enköpingsbor som verkligen blir polare med Figge och Helena, våra kompetenta reseledor i tolvårsåldern. Solbränna kan ni bota genom att skära ner en sån där vad den nu heter med tjocka blad och slinta med kniven så att blodet skvätter och besöka ett underbart apotek som stinker parfym och illa dolt hat.

Ett urgammalt fängelse med rostig taggtråd och pinjekottar med kryp hyser tjuvar av den gamla stammen: dynamitarder, kidnappare och den där rattfylleristen som körde över borgmästarens hund efter att ha blivit halvblind av den goda vindruvsrestbrandyn som smakar som farfars hårvatten luktade där han satt nerpissad i sin gungstol och log fast han inte hade en enda orsak att le. Ibland släpper de ut dem för att knulla skiten ur turisterna i alla rum med ojämna nummer säger folksägnen. Tänk, man kan steka ägg på asfalten och inte vet man vad fåglarna heter eller vad det står i tidningen eller vad de säger på nyheterna eller varför den där vräkiga Mercedesen vaktas av ett dystert benrangel i mörk kostym. Det är nog en privatchaufför, de har mycket sånt här nere, korruption och makt och katter med öronskabb och utsvultna hundar, jävla djurplågare och örfilar ger de barnen mellan hepatit Caesarsalladen och den mesopotamiska ananasen på spräckt burk med bästföredatum från trettioåriga kriget. En god och närande fhawlihohwhala eller nåt; stekt fisk med stekt ost och stekt ketchup med sju sorters lakritsdoftande ogräs. Hamburger special: korv med 15-grams hamburgare från Rissnes överskottslager och mer korv och stekt ketchup med fisk och inget bröd och ge turkburken några åttkantiga mynt; han ritade ju en klocka på handleden på vår gråtande minsting.

De älskar barn här nere. Döda och drunknade barn, kidnappade elvaåringar, dykande barn i hamnen - kasta i ett mynt och se hur deras brunbrända små kroppar dyker i, de är som fiskar eller små apor med otvättat hår, misstänker jag, och deras mormor ger dem senapsplåster och hemgjord sockergröt under förhuden som bestraffning varje kväll för att de har djävulen i sig. Att det gungar lite gör inget, Ulf-Göran tar bara en drink till och råkar ta Margit från Tullverket i Karlskrona på höger bröst liksom av misstag och sen är det bara att köra på. Bögar är de nog hela bunten här nere, det tror jag, mig lurar de inte med sin machoattityd. Konstiga glassar med livsfarliga arsenikfärger och den där badringen skulle aldrig ha blivit godkänd i Sverige. Skönt att få komma hem till sin stora, platta radhustomt i Stuvsta och kanske grilla lite med Harald och Sonja i trean, ni vet, brunglaserat tegel runt dörren. Vit pudel. Förruttnelse och ping-pong. Liza Marklundromanen i hängmattan för lata dagar med kvävningsattacker och bultande tinningar; jag ska döda henne, döda henne, döda henne.

Jag längtar marken, jag längtar stenarna där barn jag lekt.