Carola ryter till

I dag går det att läsa i DN om Carolas vittnesmål i Beltran-rättegången. "Barnflickan var så ledsen, skärrad och skamsen", säger hon. Vidare: "Jag visste ju att hon var oskuld (...) Därför frågade jag henne om Beltran varit inne i henne." Och det hade han varit, blev svaret.

Det här fick Carola att tänka till. Hur skulle hon förhålla sig till Tito efter detta? De sjöng ju en duett ihop. Men hon samlade ihop allt sitt civilkurage, eldad därtill av sin förtrytelse över tenorens massage med olyckligt slut. "Jag beslöt mig för att inte längre ta hans hand när vi sjöng. Eller se honom i ögonen."

Det är vad jag kallar att markera! Jag ska följa Carolas exempel. Om jag någonsin träffar en man som utsätter unga för övergrepp tänker jag vika undan med blicken. Det blir en läxa han sent kommer att glömma.