Gråt - och analysera

Massmördaren förtjänar inte att leva, skriver Marcus Birro i Expressen. Breivik förtjänar att dö, ty han är Djävulen. Och så följer en massa högstämd, för att inte säga överspänd, religiös retorik:

Massmördarens metodiska och utstuderade grymhet löper tillbaka till samma mörka hjärta som de som gått före honom, i en annan Guds namn. Hatet hämtas från samma skuggland. Han är en identisk kopia av dem han säger sig hata. Så arbetar Djävulen. Han bryr sig inte ett dugg om åsikter eller politik. Han bryr sig inte om höger och vänster.

Jag förstår och delar Birros stora sorg och upprördhet. Jag tycker inte heller att Breivik förtjänar att leva, och hade det varit mitt barn han tog livet av och jag hade haft möjlighet att sätta en kula i den där psykopaten så hjälpe mig Gud - höll jag på att säga. Men nu är jag inte troende. Och ingenting blir bättre av börja yra om ondska och djävlar, tvärtom är den sortens dimmiga resonemang kontraproduktiva.

Är inte frågan vad, om något, vi kan göra för att minska risken för en upprepning? I så fall måste vi använda fungerande modeller, och ondska är en usel förklaringsmodell. Det finns onda gärningar, men att avfärda en människas handlande med att den är "ond" leder ingenstans.

Anamnesen är halva diagnosen, brukar läkare säga. Breiviks sjukdomshistoria i psykologisk och politisk bemärkelse är alltså viktig att reda ut och sätta in i ett större sammanhang. Att som Birro hänvisa till vad som har gjorts "i en annan Guds namn" duger inte långt, även om många illdåd och övergrepp har begåtts i alla möjliga gudars namn genom historien. Amerikanska högerkristna har kastat bomber mot abortkliniker, för att bara ta ett exempel ur högen. Djävulen bryr sig inte om åsikter eller politik, skriver Birro. Men nu var det inte denna mytologiska figur som gjorde sig skyldig till massmord, det var en människa av kött och blod. Och denna människa av kött och blod brydde sig i högsta grad om åsikter, politik och frågor om höger och vänster. En anamnes bör följas av en diagnos och därefter behandling - av farsoter som antijihadism, vill säga.

Att tycka att Breivik inte förtjänar att leva är en sak. Att tycka att samhället bör döda är en annan. Att tycka att hans verklighetssyn är förvriden är en sak, men låt oss inte själva tappa huvudet. Så gråt - och analysera sedan.