Sveriges svartaste män, eller Hur Jesus gick på vattnet

En man. En röst. En legend.
Ja, så lanseras faktiskt filmen om Cornelis Vreeswijk, till bilden av en man i svart skinnpaj som kisar diaboliskt mot oss, med gitarren i höger armveck. Är inte hans vänstra ögonbryn en liten aning upphissat? Jo, jag tror det; på ett minimalistiskt sätt. Ifrågasättande. Rebellisk. Mörk.

Ja, Sveriges manligaste män går rakt in i mörkret. Utan att väja. På jakt efter det sanna. De är ute efter känslan, va. Hajar du - det äkta, raka. Teater, sa en gång Thorsten Flinck, ska vara som en distad gura som ligger ensam och skriker på scenen. Och Ola Rapace ska snart upp i ringen. Han har sparrat i fyra år och lagt på sig en massa muskler inför rollen som Bosse Högberg. Ja, ni vet: Boxaren. Kvinnomisshandlaren. Legenden. Ja, det är tunga grejer. Det kanske vore fel att säga att Ola har fått blodad tand av att ha gått in i rollen, men visst. Nu ska han visa vad man kan åstadkomma med lite guts. Smällarna får man ta. Det är som livet. Du kanske tänker att det går bra för dig just nu. Men du? Det kommer ett ras på det.

Sen har vi Fred, förstås. En man. En gitarr. En plufsig uppsyn. Ja, han var som ett gammalt bergatroll. Han gjorde en resa. Det har flera av Sveriges svartaste män gjort. Micke kom från Jakan till Plaza och Galeasen, den svartaste teatern. Sen kom han till de stora scenerna, till filmen. Ja, det blev ju lite ytligt ibland, men det är smällar man får ta. Har man en viss höjd kan man göra vad fan man vill och garva åt det. Det man under inga omständigheter får göra är att fnissa eller sitta med benen i kors. Vad fan, stå för vem du är! Sitt med benen brett isär. Könet är ju drivkraften.

Eller som Etienne Glaser en gång sa, med sin ljusa stämma: "Det är för lite kuk i svensk teater." Stackars Etienne, han skulle aldrig ha fått lattja med Fred och gänget. Men han hade ändå rätt inställning. Som Stig Larsson med sin fäbless för kriminella. Han är inte precis svart, men nere i skiten har han varit. En gång satt han, Magnus Florin, Horace och ett gäng andra stora män i redaktionen för tidskriften Kris. Där fick man absolut inte säga något som inte var briljant. O fasa att göra bort sig där.

Så det finns alltså de svarta männen och så har vi deras intellektuella motsvarigheter. Sen har vi de heliga männen. Därefter har vi deras hangarounds, lärjungar, scenskoleelever, fristajlande estradpoeter och rappare från ferorten, len. Jag bor inte långt från Ken Ring. Hässelby, du vet. Tunga grejer. Det är lite kred, inte sant? Äsch, jag får inte säga "inte sant", för då låter jag som Povel Ramel, en av Sveriges vitaste män. Men åter till de heliga männen. När var ung skulle man gärna lifta till Indien, träffa en sån, röka en massa maja och se, se skiten va. Fan vilka mörka prylar. Fattigdom och grejer. Sen kom man hem till villan i Smedslätten med ett förklarat skimmer över sig.

Själv trodde jag aldrig på att Jesus verkligen hade gått på vattnet, men det kan göra detsamma. Bilden sitter ändå där på näthinnan: oroliga lärjungar i en gisten eka (en gång tillverkad av Fritjofssons i Eksjö) som plötsligt får se Mästaren komma skridande bredvid, lugn som en filbunke. Jag har alltid tänkt mig att han liksom vadade, med kaftanen slafsande kring anklarna. Men ju mer jag tänker på saken desto mer komplicerat blir det. Om fjärden låg blank som ett nybonat golv och solen stod på Orrberget vore det en sak. Då kunde han knata omkring på fiskbensparketten och bara blöta ner fotsulorna. Vattnet skulle alltså vara hårt - för honom. För lärjungarna vore det inte alls så; relingen skulle vara ett par decimeter över ytan, ekan skulle vagga lite av årtagen och mjukt glida fram. Paradoxalt, men okej. Det tillhör ju inte vanligheterna att gå på vattnet.

Men tänk om det inte bara var en laber bris den dagen, utan om det hade börjat friska på? I så fall vore sjön allra minst krabb och vadarscenariot aktiverat. Med måttlig till styv kuling och därmed sammanhängande våghöjd blir det ännu mer komplicerat. Om Jesus verkligen gick på vattnet skulle det vara som puckelpiståkning, fast ännu svårare. Tänk er själva att det gungar som fan under fötterna - inte kan man skrida med samma värdighet då? Man måste parera och hoppa och fäkta med armarna för att inte tappa balansen, särskilt om man är distraherad av några beundrande hangarounds som envisas med att prata med en. Visserligen kan man tänka sig att Jesus svävade ovanför vattnet som en viss berömd förebild och gudfar, men det står faktiskt inte så i Bibeln. Man kan också tänka sig att U137 låg i periskopläge och att han gick på däcket. I så fall skulle han med jämna mellanrum få vågor ända upp i sitt obefläckade skrev. Minst. Den sjunde vågen kommer: SVOSCH! Kaftanen är dyngsur och Jesus stryker generat bort några vattendroppar från näsan. "Jo, så här... Det är inget märkvärdig med att gå på vattnet. Bara tro, mina barn, så skolen i blifva frälsta. Ursäkta, nu måste jag hämta en handduk. I veten väl att skuren frotté är överlägsen öglefrotté i uppsugningsförmåga? Dock att öglevarianten blir mer slitstark. Vi ses på 'Kornbrödet och fisken', hörni."

Nej, jag får inte ihop det, kalla mig klentrogen. Och lika klentrogen är jag inför Sveriges svartaste män. Män av deras ull kanske inte har en fullt så grandios självbild som Herren, men de sätter inte precis sina ljus under någon skäppa. De vet för övrigt inte vad "skäppa" är om man frågar dem. (I Bibel 2000 står det "lampa under sädesmåttet", vilket inte är särskilt poetiskt.) De har inte tid att läsa böcker; de måste mätta en hel publik som står där hungrande på Strand, och detta med ett minimum av löjliga gester och distade guror i bokstavlig eller överförd bemärkelse. Jag tycker synd om dem på sätt och vis, men ännu mer synd tycker jag om alla som faktiskt är beroende av dem som partners eller pappor. Jesus hade ändå ett och annat som talade för att han verkligen var helig, och någon suput var han inte. Men jag undrar om han hade vabbat eller pulsat fram med en tvillingvagn på en oplogad förortstrottoar i februari. Något säger mig att han hade överlåtit sina föräldradagar och liksom svävat fram i modden. Han var de enkla lösningarnas man, if you ask me.