11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.
Så här ser paragrafen ut enligt Svenska Dagbladet:
Sexköpslagen säger att det är okej att sälja sex, men inte att köpa det. Enligt den radikalfeministiska logiken ska bara mannen (för det är oftast män) ställas till svars för ett avtal som kräver två parter.Kan någon tala om för mig var i paragraf elva det framgår att det är "okej att sälja sex"? Tanken var och är att inte förfölja kvinnor för att de ägnar sig åt prostitution, men därifrån till att säga att prostitution är "okej" är steget faktiskt långt. Det borde till och med SvD inse.
Svenska Dagbladet fortsätter:
Genom att dessutom grumla gränsen mellan påtvingad och frivillig prostitution är lagens budskap tydligt: kvinnor kan inte betros med det fulla ansvaret för sina egna kroppar.I fjärde kapitlet i BrB, "Om brott mot frihet och frid" står det bl.a. så här:
1 a § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, med användande av olaga tvång eller vilseledande, med utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen, i syfte att personen skallÄr det här särskilt grumligt? Jag tycker att det är glasklart.
1. utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 6 §, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål,
2. utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd,
3. utnyttjas för avlägsnande av organ, eller
4. på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär nödläge för den utsatte,
döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år
I förarbetena till den dåvarande sexualköpslagen står det att lagstiftarna har beaktat risken att en kriminalisering av sexköp skulle "driva prostitutionen under jord". Men redan då var gatuprostitutionen bara en liten del av den sammanlagda könshandeln, varför detta motargument inte ansågs ha någon tyngd. I dag är det ett av prostitutionsförespråkarnas favoritargument: genom att förbjuda män att köpa sig tillgång till kvinnors kroppar drivs de senare in i den kriminella skuggvärlden. Eller, som SvD uttrycker saken: "Men sexköpare och sexsäljare fann varandra i nya sammanhang, såväl på nätet som på svartklubbar." Lägg märke till "funnit varandra": åter betonas det ömsesidiga utbytet.
Och så kommer prostitutionsförespråkarnas favoritargument, efter formuleringen att kvinnor inte får ta ansvaret för sina kroppar:
En kvinna som frivilligt säljer sex är inte mer än ett offer för den manlige sexköparen. Det är inte att stärka kvinnor, utan att omyndigförklara dem.Saken är klar: vi som inte förespråkar prostitution har en nedlåtande kvinnosyn, ser kvinnor som hjälplösa offer. Touché, liksom. En feminist är en som tycker synd om kvinnor och vill rädda dem. Det är precis som när djurrättsaktivister släpper ut minkar i skogen, och det får lika förödande konsekvenser för ekosystemet, det där män och kvinnor med fantastisk precision beter sig så som Darwin en gång förutsåg.
Jag har kanske en nedlåtande syn på på män. Jag tycker faktiskt inte så synd om dem som riskerar att dömas enligt paragraf elva. För mig är det överlevbart att deras frihet inskränks en smula, att de inte får ingå vilka avtal som helst med vem som helst, hur ömsesidiga dessa avtal än sägs vara. Jag tror inte att de bryter ihop om de inte får tömma sig i en främmande kvinnas kroppsöppningar innan de åker hem till lilla frugan. Men jag ser dem inte som hjälplösa offer för sin pockande sexualitet. Nej, jag tror att de fixar det här, och önskar dem lycka till. Det måste gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar