Somliga museer har tydligen så kallade gayvisningar på programmet. Alltså utställningar som guidas utifrån ett gayperspektiv. På ett seminarium under Stockholm Pride, som börjar i morgon, hålls ett föredrag med rubriken ”Heteronormen går på museum”. Diskussionen som följer ska handla om ”Varför vi inte får gå på heterovisningar av museers utställningar?” Det är en väldigt märklig fråga att ställa. Hur vi än vänder och vrider på saken är heterosarna i majoritet.No shit, Sherlock. Och det är just för att synliggöra det osynliga som frågan ställs.
Skulle SvD skriva att det var "gjort och förutsägbart" om exempelvis invandrare från den exotiska Östern tog sig för att granska våra museers orientalism? Eller om Föreningen för kortvuxna skulle hålla föredrag om hur de skildras på tv och film? Nej, jag tror inte att deras ledarskribenter skulle våga raljera över det på samma sätt. Men nu handlade det ju inte om hur minoriteter skildras, utan om skildringen av majoriteten, säger ni. Ja, just det. Eller låt oss bli ännu tydligare och kalla det för de dominerandes syn på de dominerade - något som Svenska Dagbladet förkroppsligar med sin ledarsida.
"Vad är det för en tanke som vägrar att inta ett omvänt perspektiv, som aldrig ifrågasätter det som primärt konstituerar den?" frågar sig Monique Wittig i "The Straight Mind". Jo, det är den dominerande tanken, svarar hon, en tanke som bekräftar "det redan givna" när det gäller könsolikheten, "något som antas ha föregått allt tänkande, alla samhällen". Men om man granskar till synes naturgivna, eviga och konstitutionella (och hierarkiska) motsatspar som man-kvinna, hetero-homo eller västerland-österland kan man avslöja dem som konstruerade, historiska och påtvingade. Och plötsligt händer det något intressant: det som vi tar för givet känns inte längre lika givet. Och den som blir varse att den är dominerad blir kanske lite irriterad på stövelklacken över nacken.
De dominerande vill förstås inte kännas vid sin dominans trots att de är medvetna om den. De behöver inte heller uttrycka den, lika lite som husse och matte lägger ut texten om att det faktiskt är de som bestämmer över Ludde. Dominansen finns bara där, självklar och osynlig som luften vi andas. En aspekt av den är heteronormen, och att göra den till temat för årets Stockholm Pride tycker jag var en riktigt bra idé. Att SvD vill avfärda en granskning av de aldrig granskade är inte ägnat att förvåna, men just argumentet att "heterosarna är i majoritet" var det nog genomskinligaste jag har läst på länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar