onsdag 27 februari 2008

Begärets alkemi

Haha - nej, jag tänker verkligen inte bli högbrynt. En fjantigare titel på vilket verk som helst än "Begärets alkemi" har jag svårt att tänka mig. Ordet begär är larvigt. Fenomenet alkemi är ännu larvigare, och lika föråldrat som psykoanalys. Ja, psykoanalys - ni vet, den där mycket kostnadskrävande hobbyn där man medelst fri association tränger allt djupare in i sin egen stolgång. Psykoanalysens syn på barns utveckling har visat sig ha noll predikativt värde, sa en föreläsare häromdagen (och hon är ändå positivt inställd till analys). Så förvånande. Tänka sig att den ojfatala eller eklektiska fnasen bara är hittepå. Tänka sig.

Inte desto mindre verkar Daniel Stern rätt vettig. Och han är omåttligt citerad och diskuterad. Vi ägnade ett helt seminarium åt delar av hans "Spädbarnets interpersonella värld". Jag ska läsa hela boken, tror jag. När jag får tid. Just nu ägnar jag mig åt "Mångfald på minerad terräng" och lite annat som ingår i delämnet interkulturell pedagogik. Helt okej, fast inte på långa vägar lika intressant som barndomspsykologi.

Begäret, då? Äsch, jag är helt enkelt röksugen.

1 kommentar:

Fru Zophie Spädgris sa...

En hobby är inte att förakta, det är väl de besuttnas rättighet? Sterns bok är verkligen läsvärd, en ögonöppnare som gör att man börjar fundera i andra banor när man möter spädbarn och spädvuxna.