torsdag 30 juli 2009

Omskärelse som kvinnohat

På vägen till marknaden går gossen med sin pappa. Andra pappor är också på väg dit med sina söner som nu ska bli män, för där tillåts inga kvinnor. Gossen, som snart ska bli man, bär med sig ett hänglås, ett ägg och en spegel. När de kommer fram krossar han ägget, låser upp låset och ser sig i spegeln. Han har blivit man. På hemvägen bär de med sig ett oxhuvud som pappan har köpt - ännu en manlighetssymbol.

Ungefär så skildrar Pierre Bourdieu en manbarhetsrit hos kabylerna i Marocko. I dag ser den kanske annorlunda ut. Hänglåset är ersatt av ett knapplås på en mobiltelefon, spegeln är en webbkamera, ägget är både godis, överraskning och leksak. Men berättelsen visar något om vad det innebär att transitera från från pojke till man. Det viktiga, det som går igen i så många kulturer, även vår, är att pojken inte förvandlas till en vuxen i största allmänhet, utan till just man. För att göra det måste han ta farväl av sin moder, d.v.s. till allt det kvinnliga. Nyckeln är mannen, låset är kvinnan som måste öppnas; ägget är det passiva som måste krossas, och så ser pojken sig själv med triumf i spegeln, som en man bland män, som någon som har tillträde till det offentliga rummet, inte det slutna, lilla och obetydliga.

Omskärelse är just en sådan övergångrit i många kulturer, där pojkar i början av puberteten genom smärta invigs i de smärtframkallande männens gemenskap. I två av de tre ökenreligionerna, men inte i just vår, tas det symboliska steget redan när gossarna är spädbarn. De upptas därmed i gudomens-mannens gemenskap, och säkerligen är smärtan även här av vikt. I vår blödiga senmodernism får de ibland bedövning, men jag misstänker att det förtar en smula av vitsen. Den som tycker så kan väl trösta sig med att det i alla fall är ett övergrepp mot ett litet barn.

Ja, så här kan det se ut. Jag vet inte om barnet på bilden har fått bedövning eller om det bara är förtvivlat över att under så lång tid ha utsatts för hårda händers tvång.

Kvinnlig "omskärelse" som den kallades förr benämns i dag med sitt rätta namn: könsstympning. Den är ett utslag av samma kvinnohat, samma föreställning om den manliga dominansen och den kvinnliga underordningen. En flicka kan inte bli kvinna om hon inte märks ut som egendom. Hennes sexualitet är ett hot mot den naturliga ordning som säger att det passiva, lilla, slutna, obetydliga och tarvliga är hennes lott. Vi upprörs med rätta över de bestialiska ingreppen och låter inte våra landsting utföra dem under bedövning. Men varför inte? Bör vi inte respektera andra traditioner, riskerar vi inte att stympningen görs bakom lyckta dörrar? Men det är ju en annan sak, säger ni. I fallet med omskärelse av pojkar handlar det om religion, i det andra fallet är det primitiv vidskepelse. Kan ingen höja blicken en smula? Se att det här handlar om att befästa könsolikhet och vidmakthålla en maktordning?

Religion ska respekteras, heter det. Vi har väl religionsfrihet? Nej, det har vi inte. Vi har nämligen ingen frihet från religion, för den genomsyrar hela vårt samhälle och är patriarkal till sin natur och sitt ändamål. Därför bör den kritiseras skoningslöst. Vi ska inte förfölja andra människor för att de har "en annan" religion, så långt är jag med. Men det är hög tid att vi träder in i ett samhälle som på allvar kan kalla sig modernt och humant.

Tycker jag att omskärelse av pojkar ska förbjudas? Ja, men inte omedelbart. Jag tycker att den ska vara självvald av någon som är så pass gammal att han sägas välja själv (och förhoppningsvis vågar säga nej). Det vilar ett stort ansvar på judiska och muslimska reformister att verka för att omskärelse av barn avskaffas - och på kristna reformister att avskaffa barndopet. Men i valet mellan ett övergrepp som är förenat med stark smärta och ett som "bara" är ett övergrepp föredrar jag det senare. Paulina Neuding tycker inte att omskärelse är någon stor sak. Jag vet inte om hon har barn, men jag betvivlar att hon skulle vilja att det var hennes barn man ser på fotografiet ovan. Eller också har hon bara glömt att ta sitt empatipiller i dag.

1 kommentar:

Ssargon sa...

Barndopet är ju iallafall inget som påverkar din kropp utan bara den där imaginära själen som villa gillar att prata om...