onsdag 1 juli 2009

Uttåget från det jämställda samhället

Hatbrotten mot HBT-personer fortsätter att öka, läser jag i qx.se. Och antalet kvinnliga chefer minskar igen, ser jag i DN. Det är dystra siffror för alla utom en sverigeodemokrat. Och apropå det hoppas jag att ni läste Kajsa Ekis Ekmans artikel i DN, Lögnen om folkhemmet. Jimmy Åkesson längtar efter att någon ska "ge oss Sverige tillbaka". Fortsätter avvecklingen av gamla mossiga ideal om jämställdhet, frihet från förtryck och lika behandling av alla (som rullstolsburna), så är snart Sd:s vision verklighet.

Ja, ett land där små lintottar hoppsar fram längs en landsväg och sjunger
Om pappa ville ge ja en femöring vet mamma,
då skulle ja bli så glad så glad så glad,
då skulle ja köpa så mycke med detsamma,
och ja skulle köpa allt vad ja vill ha.

En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,
med kläder så fina skulle köpa ja,
och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,
men hon skulle bjuda ja, när ja vill ha.

Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa,
och ja skulle ha en muff som Stina har,
och sen skulle jag visa alltihop för pappa
och ge pappa pengarna som sen va´ kvar.
är väl ett fantastiskt land? Texten till den här visan av Felix Körling googlade jag fram (hade glömt bort den) som en allsångstext på Kommunals webbplats På jobbet. Feminism, någon?

Det svunna Sverige med de susande skogarna, vägglössen i fattigstugorna och våldtäkterna på statarungarna, det fina gamla Sverige där kvinnan inte kunde mopsa sig mot sin man om hon inte var beredd att gå från gård och grund. Där våldtäkt inom äktenskapet var en juridisk omöjlighet, där sodomiter kunde dömas till straffarbete och där inte minsta blåman kunde skymtas - det vill Jimmy Åkesson ha tillbaka.

Jag längtar inte tillbaka, inte en timme. Jag vill asfaltera den där jävla skogsvägen och skaka ut de odemokratiska, reaktionära och homofoba lössen ur den svenska fanan. Sen kan vi lägga en stor sten i den och se den sjunka med ett stilla plopp i närmsta tjärn så att nationalstaten åtminstone får en värdig begravning.

Inga kommentarer: