Pratsamma tanter, det bästa som finns

Pratsam tant 1 till Pratsam tant 2 på McDonald's: "Kan du lägga ut åt mig så länge så får du pengar sen, jag måste sätta mig lite. Jag vill ha en cheeseburgare och ett glas vatten."
Pt2: "Jaha... En hamburgare med ost, en liten, och vad sa du...?"
Pt1: "En cheeseburgare. Det finns inte stora eller små, de heter bara cheeseburgare."
Pt2: "Jaså. Och dricka?"
Pt1: "Vatten. Ska jag skriva upp det åt dig?"
Pt2: "Nej, det behövs inte. Du ska alltså ha en sån där liten..."
Pt1: "Det behöver du inte säga! Det räcker om du säger 'cheeseburgare'. Jag tror att det går på tretton kronor."

Pt1 skriver ändå upp sin beställning på en lapp och ger Pt2 som går i väg.

Pt1 till pojke i yngre tonåren: "Du, kan jag få sitta här i soffan, du förstår, jag behöver ryggstöd."

Killen flyttar på sig. En mamma med två barn, kanske fyra och sex år slår sig ner en bit bort.

Pt1 till mamman: "Storebror eller lillebror?" Inget svar. "Storebror eller lillebror?" Fortfarande inget svar. Mamman förstår nog inte ens att det är hon som blir tilltalad, eller om det nu är den ena pojken.

Pt1 till ingen särskild: "Åh, vad varmt det är! Men jag ska inte klaga."

Sen gick jag därifrån. Men jag älskar den här sortens tanter. De struntar blankt i sånt som att det skulle vara "pinsamt" att inte veta vad olika hamburgare heter eller att med hög röst avhandla snart sagt vad som helst, som hälsobesvär. JA, FÖRSTÅR DU, JAG HAR HAFT SÅNA PROBLEM MED MINA HEMORROJDER, MEN SÅ VAR JAG HOS DOKTORN OCH...

Hur blir man en pratsam tant? Vilka blir det? Är tanten på utdöende? Jag hoppas att så inte är fallet. Vi behöver dem för att göra samhället lite mindre stelt och trendkänsligt-ängsligt. Länge leve dem!