Per Gudmundson tycker inte att man behöver vara "en särskilt van galleribesökare för att kunna skilja vettiga konstverk från rena banaliteter". Så skönt att höra. Han hade till exempel omedelbart genomskådat Marcel Duchamps "readymade", pissoaren ni vet. Han hade dömt ut Robert Rauschenbergs get eller Magnus Bärtås De besvikna och förorättade. Konst ska se ut som konst. Konst som inte ser ut som konst är inte konst. En konstnär som "bara vill provocera" är ingen konstnär. Tycker Gudmundsson.
Jag har inte sett det omstridda graffitiverket med tunnelbanevagnen. Jag känner inte till konstnärens intentioner och vet inte om han har sabbat en tunnelbanevagn eller inte. Kanske ska intäkterna från Andreas Brändströms dvd-försäljning gå till ett skadestånd till SL? Det tycker jag vore en intressant installation. Jag vet inte som sagt, men jag är inte beredd att genast sätta mig till doms över verket. Det finns en märklig lättja hos många konstbeskådare. Det som inte omedelbart faller dem på läppen döms ut som obegripligt, banalt eller fult. Ett musikstycke kan bjuda på ett visst motstånd innan man förmår uppskatta det, höra strukturen, låta det klinga inne i huvudet och framkalla bilder. En bok som Livet en bruksanvisning kan också förbrylla och erbjuda ett visst tuggmotstånd till en början. Och så släpper motståndet. Man sugs in och fascineras och jublar - om man inte i frustration har kastat den ifrån sig, vill säga. Detta är inte särskilt omstritt, vad jag vet. Det är liksom så tydligt att någon har bemödat sig, och då kanske man själv bör göra det? Men se konst, den ska begripas genast. Och alla människor i världen har två yrken, som någon sa: sitt eget och konstkritikerns.
tisdag 17 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tycker inget i närheten av vad du påstår att jag gör, förstås, och citatet "bara vill provocera" återfinns heller inte i min text. Det vore klädsamt om du antingen belägger dina påståenden eller slutar att tillskriva mig dem, vilket nu hänt flera gånger.
Du vill ju mynta begreppet "provokationsfetisch" och skriver att man inte behöver vara kulturkonservativ "för att se det problematiska med en ständigt accelererande provokationsgrad".
Jag tog mig friheten att tolka dig, inte återge dig ordagrant. Är dina krönikor kemiskt befriade från tolkningar? Nej, det är de förstås inte. När det gäller att jag "flera gånger" har tillskrivit dig åsikter du inte har vore det klädsamt om du kom med belägg.
Jag har inget problem med att man polemiserar mot mig, jag ogillar bara att man ljuger om vad jag tycker eller skriver.
I ditt fall alltså i dag, samt:
http://niklas-hellgren.blogspot.com/2008/08/riddarna-av-den-borgerliga-skepnaden.html
"Per Gudmundson, som yrar om att tusen års evolution minsann har lett till att pojkar och flickor väljer olika ämnen i skolan. Men nu hotas detta naturliga urval av moderaternas egen utredning om jämställdhet i skolan. Det som får Gudmundsons larmklockor att ringa är att miljöpartiet diggade de förslag som framfördes - hu!"
Eller här, där du själv rycker påståenden ur luftan som du inbillar dig att jag polemiserar emot:
http://niklas-hellgren.blogspot.com/2008/09/en-skola-utan-gemenskap.html
"I Sverige tar det sex år för en nyanländ att bli taxiförare. 54 % av Malmös taxichaffisar har högskoleutbildning. Och de kommer inte från Sverige från början. Men "sanningar" som att invandrare faktiskt ligger samhället till last, som framförs av exempelvis Per Gudmundson i SvD bidrar inte precis till att förklara varför taxiföraren som kör mig hem inte undervisar mina barn i stället."
Eller när du påstår att jag förolämpar - det finns inget värderande i min text:
http://niklas-hellgren.blogspot.com/2008/10/har-per-gudmundson-slppt-slipstvnget.html
"Per Gudmundson i SvD förolämpar Josefin Brink".
Alltså: tyck gärna tvärtom, men tillskriv inte mig åsikter.
Marcel Duchamps pissoar var dålig när den kom och blir inte bättre av att underbegåvade konst-"vetare" citerar varandra och "analyserar" skiten.
Jag var av sociala skäl tyvärr tvungen att slösa en timme på Warholutställningen för några månader sedan. Otroligt dåligt.
Det är ett underbetyg till mänskligheten att sådan mänsklig verksamhet överhuvud uppmärksammas.
gudmundson: Tack! Återkommer i helgen.
Vetenskapare: Tack! Någon kommentar känns överflödig.
Det som stör mig mest är allt prat om huruvida det här ens är konst.
En vän till mig sa en gång att allt är konst, men vissa saker är intressant just som konst. http://stortljud.blogspot.com/2009/01/sjuk-i-teori-och-praktik.html
Jag var på ett danspreformance igår och även om jag tyckte det var dåligt skulle jag inte säga att det inte får finnas eller inte är konst. Jag har inte heller sett konsfackarnas verk men oavsett om jag inte gillar det eller om det döms som olagligt så är det fortfarande konst, dammit. Att göra det lagligt gör dessutom på provokationen och därigenom verket "mindre",
Det här hade inget att göra med kommentationsdiskussionen ovan.
gudmundson igen:
Nä, jag tänker inte vara klädsam - av den enkla anledningen att det just nu känns som klädsim. Jag varken orkar eller hinner gå in i någon detaljerad polemik mot dig just nu (jag har på tok för mycket att läsa och skriva).
Den som vill kan läsa mina inlägg och t.ex. se om din ledare om Josefin Brink inte andas det minsta lilla förakt.
Jag vill inte pådyvla någon åsikter den inte har. Men jag förbehåller mig rätten att spetsa till mina resonemang för att på det viset åskådliggöra en tankegång. Jag använder den här bloggen till att tolka diskurser och analysera maktordningar. Och visst har jag en tydlig politisk grundsyn som färgar mina utsagor. Förmodligen är det just det som retar dig, gudmundson. Du tycker att jag inte ska tolka utan enbart hålla mig till kalla fakta och citat, exakta ordalydelser, inte mjölka dem på några betydelser som inte finns utskrivna (eller "framskrivna" som man säger i forskarvärlden numera).
Men jag skulle vilja se dig referera ett av mina blogginlägg som du retar dig på - det finns nog en drös - utan att tolka eller använda några som helst retoriska figurer. Om man deltar i den offentliga debatten får man nog finna sig i ett och annat tjuvnyp.
Skicka en kommentar