Vi får se hjärtats båda förmak och kammare, alla ryggkotor som ett glittrande band, hur det pyttelilla livet slår volter, djupt inbäddat i ett varmt mörker. Och lättnaden är enorm, för allt ser ut som det ska i vecka 19. Såklart, kan tyckas - det vanligaste är ju att det är som vanligt. Men för varje nytt barn bävar man: Kan jag verkligen få vara så lyckligt lottad ännu en gång?
Vi går till Ritorno och fikar och tittar på ultraljudsbilderna. Vi planerar och drömmer om framtiden, vi håller om varandra och gråter, skrattar och jublar. Vårt tredje barn ska födas i mitten av juli. Det är ofattbart.
torsdag 12 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, vad skoj!!!!!! Grattis!!
Åh herre gud jag var just hemma hos er men jag hade inte kollar min bloggläsare på några dagar så jag hade ingen aning.
Wow.
Grattis!
Men grattis Niklas! Låter hur mysigt som helst!
Tack ska ni ha! Det ska bli väldigt roligt med ännu en liten bebis.
Skicka en kommentar