Invandrartjej is the new black

Begreppet "invandrartjej" har tagit över efter "ungdom" som metafor för social förändring, läste jag nyligen. Och visst är det så. Vild ungdom? Motorcyklar och James Dean? Skejtare? Glöm det. Nu är det invandrartjejen som gäller.

Scen 1:
- Vi måste hitta på nåt bra teaterprojekt om Kulturförvaltningen inte ska dra in vårt anslag.
- Jag vet: vi sätter upp några pjäser om invandrartjejer!

Scen 2:
- Fan, vi har ingen snackis i dag. Jävla nyhetstorka...
- Jag vet: vi skriver om "Så här blir din dator snabbare på 20 minuter"!
- Nej, för helvete...! Snälla.
- Okej, okej... Men vad sägs om en artikelserie om Starka Invandrartjejer?
- Perfekt!

Scen 3:
- Vad ska vi har för tema i nästa antologi?
- Är du dum, eller?
- ?
- "Invandrartjejer om hora/madonnakomplexet"!
- Tänkte inte på det. Du har så rätt.

Scen 4:
- Hej, har du nåt uppslag till min c-uppsats?
- Tja... Vad sägs om "Invandrartjejer och delaktighet i psykosociala processer"?

Tror ni mig inte? Googla lite, så får ni se. Nedan har jag klippt in diverse träffar.

INVANDRARTJEJ SOM EGOMASSAGE I FÖRÄNDRINGENS TID

"Invandrartjejer & svenska killar

För att göra en lång historia kort: jag är ihop med en invandrartjej sedan knappt två år tillbaka och visst förekommer det tjafs mellan oss som med alla andra, men på det stora hela funkar det bra och jag har en liten teori ang detta "fenomen", svenska killar med invandrartjejer, får se om ni håller med.

I ett sådant här förhållande har båda parter något att "vinna". Invandrartjejen får större frihet och killen får en bra mycket mer trofast, lojal och omhändertagande tjej. Ganska lyckad kombination alltså. Visst finns det undantag, men som alltid med såna här saker pratar jag i generella termer.

Många av dessa invandrarkillar som har en nedsättande attityd gentemot kvinnor i allmänhet och i synnerhet sina döttrars/systrars leverna, och i många fall även sina flickvänners, vem vill ha dem i slutänden? Inte undra på att jag ser mer och mer förhållanden som mitt eget."

INVANDRARTJEJ SOM SLAV UNDER ETNICITETEN

"Anonym

Jag har en kompis som är född i Sverige av arabiska föräldrar. Nu har hon träffat en arabisk kille, dock inte från samma land.

Hennes föräldrar vill inte att hon träffar denna kille och gör hon det har mamman sagt att hon skulle kunna döda sin dotter.
Tjejen är 24 år född och uppvuxen i Sverige.

Vad ska hon göra?

Hon har svårt att ta över sitt liv för föräldrarna har förbjudit henna att flytta hemifrån. Flyttar hon har hon för all framtid brytit med sin familj, det är ett drastiskt steg.

Tänk att personer som hennes föräldrar kommer hit och får en fristad i Sverige för att de inte kan bo i sitt hemland och vägrar rätta sig efter de regler vi har i vårt land. Barnen är födda och uppvuxna i Sverige men får inte bete sig som svenskar.

Hur kommer man tillrätta med en sådan situation?


1 2 3
Tor 28 nov 2002 - ID: 195035

Lill Anna (-03 el -04)

Hej!!

Jag är inte en invandrare, men har många vänner som är muslimer. Och jag kan förstå att en "svensk" reagerar starkt på detta.. Men det är deras kultur.. Så har dessa levt i hundratalsår.. Visserligen lever de i Sverige, men att bryta ett mönster är svårt.. Speciellt kulturellt betingade mönster.
Mycket bygger på familjen och dess heder. Vi alla har väl hört om "hedersmord", som svensk undrar vi om det finns nån heder i att mörda..

Nu vet jag inte nånting om varken tjejen eller killen.. Men är de från olika länder så kan det ju vara så att de är från länder som upplevt krig mot varann. Jag har vänner vars föräldrar flytt från hemlandet för att kunna vara tllsammans..

Som jag sa.. Jag tror ingen svensk kan förstå. Och att lägga sig i kan få förödande konsekvenser.. Jag vet att man alltid vill sina vänners bästa, men ibland går det helt enkelt inte att lösa själv. Som nån sa, skaffa hjälp från annat håll.. Men jag har svårt att förstå hur nån annan kan påverka tjejens föräldrars åsikter.. Det handlar ju om familjens heder..

Hoppas verkligen att det löser sig för tjejen.. Och du anonyma tjej, glöm inte bort att vara hennes vän.. Hon lär behöva det!!

// en tjej uppväxt ett stenkast från Rinkeby.."

INVANDRARTJEJ SOM HYBRDIDITET

"Sitter i soffan här hemma hos mig själv, lyssnar på Rihanna - Breaking Dishes (bra låt) by the way. Studentfest idag, temat är studio 54, men jag är inte där. Om jag skall vara helt ärlig så brukar jag inte gå på fester särskilt ofta, orsaken är djupt rotad i min uppväxt och personlighet…skulle du vilja veta varför? Du kanske känner igen dig?
Mina tankar går till min strikta uppväxt, även om jag idag insett att mina föräldrar ändå var ganska liberala i jämförelse med andra föräldrar som tar livet av sina barn för att upprätt hålla “hedern”. I mitt fall var det aldrig tal hedersmord, jag visste att mina föräldrar aldrig skulle skada fysiskt mig men de kunde bli arga…riktigt ARGA!
Det var aldrig tal om pojkvänner och sådant, sådana samtal förekom ytterst sällan och särskilt inte i närheten av föräldrar eller bröder. Det var “fult” att tala om sådant.Allt sånt fick vänta tills efter att man gått klart sin utbildning, typ vid 18 och då hade man ju universitetet kvar.
Mamma var dock lite mer liberal än pappa, hon älskade att klä upp och sminka mig vilket jag också tyckte var jättekul. Men det var ju den där känslan jag fick när pappa kom hem och gav mig den där blicken som fick magen att vända sig in och ut. Han brukade säga kort och bestämt; “- Vad är det för något? Gå och tvätta av dig. Sånt vill jag inte se igen. Kvar blev en känsla av skam, en känsla av att man gjort något riktigt fult som inte var passande… jag borde skämmas. Och det gjorde jag.
Men något jag är dock tacksam för att jag hade en far som ändå var mån om sina barns känslor så det dröje inte länge förrän han kom in till mig och började skoja och skämta vilket fick mig att glömma det som hänt. Men jag sminkade mig aldrig efter det…
I 13 års åldern hade många jämnårigatjejer i min omgivning börjat sminka sig till skolan, till fester osv… och det ville jag också..vid 15 års ålder hade jag fortfarande inte vågat ta upp frågan om jag fick lovat att sminka mig eller inte. Jag brukade låsa in mig i badrummet och låtsas duscha, men egentligen stod jag framför spegeln och provade på allt smink som mamma hade i badrumsskåpet. Jag drömde mig ofta bort om hur andra, särskilt killar, skulle tycka att jag var söt om hade fått gå till skolan sminkad!

Det hela slutade med att mamma tröttnade på mina 2 timmars långa “duschar” och sa rakt ut; - Om du vill så får du gärna låna min rouge ibland… och på den vägen fortsatte det. Men pappa vara alltid skeptisk fastän han insåg att jag blev allt äldre. Han drog dock gränsen vid att jag inte fick vara för sminkad, var jag det fick jag veta det ganska snart och så var mag- och skamkänslan tillbaka.
Men ju äldre jag blev dessto bättre kunde jag hantera kommentarerna och säga ifrån. Men ännu idag när jag besöker släktingar så väljer jag att tona ner sminket så de inte skall börja “snackas” bakom ryggen på en, det sitter i bakhuvudet liksom. Idag kan jag sitta och skratta åt saken och själv skulle jag inte heller vilja att min dotter (om jag hade en)skulle sminka sig vid 9års ålder, särskilt inte i dagens utseendefixerade samhälle. Men jag skulle heller inte att hon upplevde den skamkänsla som jag kände.
Men varför sitter jag här istället för att gå på festen då? Jo, det har med den där magkänslan att göra, vad som anses vara passande och inte passande som avgör ifall jag går eller . Jag kommer återkomma till det i mina kommande inlägg varje vecka.
Till du som läser vill jag ställa följande frågor; Har du upplevt något liknande och hur var det för dig? Är det rätt bra eller dåligt att ha dessa regler? Du som inte upplevt detta, känns det underligt att läsa om det? Är det verkligen bara invandrartjejer som upplever detta eller även svenskar?

Kommentarer (0)
Yes! Du tittade in, jag har väntat på dig…
Sparat under: Diverse — svenskainvandrartjejer at 10:13 e m on lördag, april 5, 2008
….idag är första dagen för denna blogg! En blogg där vi SVENSKA INVANDRARTJEJER kan dela med oss av våra erfarenheter och tankar kring livet, kärleken, killar, tjejer, smink, kläder, design, politik, religion och framförallt KARRIÄR OCH FRAMTID!
Själv är jag en 22 år och invandrartjej med föräldrar från Iran, född och uppvuxen i Sverige. Varje dag i mitt liv har mer eller mindre varit en balansgång mellan 2 olika kulturer. Känner du igen dig?
Privata tjejsnack med kusiner och nära tjejkompisar var i mitt fall ett av de få tillfällen då jag faktiskt talade om tabubelagda ämnen som killar, kärlek osv. Men även om man är svensk invandrartjej, eller norsk eller dansk för den delen, är man intresserad av dessa saker och vi älskar också att prata om kläder, design, karriär och framgång och killar eller hur?
Hur diskussionerna utvecklar sig beror på dig, ja, just du och vad du tycker och vågar skriva! Så sätt igång - jag ställer frågorna… du står för svaren! Utmana mig och de övriga läsarna!
/Mvh Svenskinvandrartjej"

INVANDRARTJEJ SOM SAMHÄLLETS PROBLEMBARN

"Fotbollen har misslyckats med att locka till sig tjejer med invandrarbakgrund.
Medan exempelvis mer än var fjärde svensk tjej i mellanstadiet är medlem i en fotbollsförening, är siffran för invandrartjejer noll procent.
Diana ”- Det är synd, det finns många jätteduktiga”
- Oberoende av hur vi definierar invandrare så deltar invandrartjejer mycket mindre än svenska flickor i fotbollsföreningar och vi kan också se att det inte spelar någon roll var de kommer ifrån, det är lika illa säger forskningsledare Ulf Blomdahl.
Andelen flickor i fotbollsföreningar
Svensk fotboll har varit mycket duktiga på att fånga upp invandrarpojkar och det märks också i de högre serierna och i de olika landslagen, där allt fler har invandrarbakgrund.
Betydligt sämre har man lyckats med invandrartjejerna. Det är bara att titta på ”våra” damlag här i länet där andelen invandrartjejer är mycket, mycket liten.
- Det är väldigt få tjejer som spelar och det är synd, det finns många duktiga tjejer säger Diana Samano. Hon är själv från Irak och spelar fotboll i Husqvarna FF, där en ledare sökte upp henne och frågade om hon ville vara med.

Diana Samano, fotbollsspelare i Husqvarna FF. (foto: David Westh)
- Jag tror det blir lättare om de lockar, säger hon och menar att föreningarna borde söka upp invandrartjejerna på exempelvis skolturneringarna.
Det finns olika förklaringar till att tjejerna i stort missat fotbollen, i motsats till invandrarkillarna. Tradiotionens makt är stor menar Ulf Blomdahl.
- Att spela fotboll är för de flesta invandrarflickor något mycket manligt. Det upplever även deras släktingar och deras mammor och pappor. Det har de med sig i ryggsäcken, det är pojkar som spelar fotboll.
Det är en av orskakerna, men även här i Sverige påverkas de, eftersom fler killar spelar fotboll även här. Samtidigt menar både Ulf och Diana att det vore bra om föreningarna blev mer aktiva."