"Hemskt om jag skadat några svaga"

”Jag vägrar att förfoga över någon som helst makt”, säger Lars Norén till DN Kultur i dag (24 april 2008, apropå att hans självbiografi släpps i morgon. I den kritiserar Sveriges mest kände dramatiker, enligt förhandsreklamen, åtskilliga kolleger på ett skoningslöst sätt, vilket såklart är ett bevis på att Norén inte har någon makt.
Som man har han ingen makt gentemot kvinnor.
Som svensk har han ingen makt jämfört med en eritrean.
Som rik har han ingen makt jämfört med en fattig.
Som kulturpersonlighet har han ingen makt över bokutgivningen.

”Den enda makt man kan få”, säger Norén, ”det är den som andra människor ger en. Och jag tar inte emot den. För då skulle jag ju inte kunna uttrycka mig fritt längre.” Mugabe hade inte kunnat uttrycka saken bättre. Ingen kan tillskansa sig makt - den är något man får av andra. Och det är ”ju” bara den maktlöse som kan uttrycka sig fritt, ergo är Zimbabwe yttrandefrihetens egentliga hemvist på jorden. Tack, Lars, för att du klargör sambanden.

Äsch, jag känner att jag inte gör Noréns maktfilosofi rättvisa. Jag gör ett försök till: å ena sidan har vi alltså den maktlöse Lars Norén. Å den andra har vi ”svaga människor” som det vore hemskt om han skulle ha skadat genom att skriva om dem, som han säger i intervjun. (Inte för att han har några egentliga skrupler: ”Ska jag inte kunna säga att någon är en dålig yrkesmänniska?”) Nu kan den naive få för sig att Norén har mer makt än de svaga, men det är bara en illusion! Norén har ingen makt att göra någon illa. ”Den enda makt man kan få, det är den som andra ger en.” Alltså: de svaga är svaga för att de ger andra makt.

Ja, jag tror att det börjar klarna nu.