Ny lag gör att förskolan blir mer som en vanlig...förskola

I DN Debatt i tisdags (18 mars 2008) lovar Fredrik, Maud, Jan och Göran att även barn som inte går på dagis ska få bättre tillgång till pedagogisk stimulans. Det kanske inte är meningen att man ska lägga märke till just den lilla passusen (den är nog bara inklämd för att inte Göran ska bli vresig) men jag börjar där ändå. Rubriken blir alltså:

REGERINGEN VÄRNAR OM UTSATTA MINORITETER

Jag tycker att det är ädelt av alliansledarna att tänka på de barn som riskerar en psykologisk felutveckling genom att ingå i minoritetsgruppen Barn till hemmafruar. De är förvisso få, de saknar förvisso rösträtt och är inget vidare på att galoppera fram med flygande manar i det livslånga lärandets egenföretagande - ännu. Men vi måste tänka på dem och på deras mammor, för en dag ska dessa barn styra vårt land. (Papporna kan vi som vanligt lämna därhän - någon måste ju försörja familjen.)

Hm... Var var vi nu? Jo, även barn som inte går på dagis ska få ta del av den ökade pedagogiska stimulans som i framtiden radikalt kommer att förändra förskolans verksamhet, och detta tack vare den borgerliga regeringens krafttag! Fredrik, Maud, Jan och Göran ser framför sig hur horder av välutbildade (och säkert synnerligen välavlönade) förskolelärare, anförda av förskolechefer SOM JÄMSTÄLLTS MED REKTORER kommer att få våra telningar att bli just de universalgenier som fordras i det nya Europa med ljushylt omnejd. Alla ska med, kort sagt. "Denna fortbildningssatsning blir unik i sitt slag", skriver den konservativa kvartetten stolt.

Ja, det är verkligen skitbra. Alla vi som har barn på dagis vet ju vilken ofantlig skillnad det är på förskolelärare och barnskötare. De senare kommer i allmänhet från arbetarklassen, bara en sån sak. (Ja, arbetarklassen, ni vet: såna som har behå, jobbar deltid, har osäkrare villkor och sämre betalt, lyfter tyngre och dör yngre.) Men bland förskolelärarna finns det faktiskt en och annan som har gått på teater helt frivilligt, och då menar jag inte på Oscars. Så heja, regeringen! Nu kan vi som tänker oss att våra barn ska bli bäst i klassen andas ut. Bort med arbetarbrudarna, in med (lägre, mycket lägre) medelklassbrudarna. Låt sedan ekonomins osynliga hand föra ner de där kossorna i Maria Borelius och hennes kompisars källare. (Nog är det trevligare med en svensk hand som vaggar barnen och stryker kläderna än med en thailändsk, åtminstone för mor?) Om de till äventyrs ser dagsljus ibland så kan de ta med barnen till någon pedagogisk verksamhet. Fast inte på förskolan, förstås. Gud förbjude det.


Den ogine kunde kritisera denna satsning vars motsvarighet "inte står att finna under tidigare regeringar". Man kunde t.ex. tänka sig att det vore angelägnare att höja lönerna för dagispersonalen. Minska barngruppernas storlek. Införa obligatoriska genusutbildningar. Eller så. Man kunde också tänka sig att satsa på en individualiserad föräldraförsäkring så att papporna inte längre kunde avsäga sig föräldraansvaret. Men vafan. Nu ska vi inte vara negativa. Låt oss se familjerna som en enhet som man inte tafsar på. Låt oss återinföra sambeskattningen, rentav. Äsch, jag vet inte. Något säger mig att det här inte kommer att bli så fantastiskt som Fredrik, Maud, Jan och Göran har tänkt sig det. Men vem är väl jag att lägga sordin på den goda stämningen?