Larmrapport: hjärnforskare blir yra i mössan

När en hjärnforskare kommer upp i åldrarna så börjar det tydligen klia i fingrarna. Är det kanske forskarvärldens slutenhet och brist på hyllningskörer? Borde vi inte göra mediekändisar av våra forskare? Nå, resultatet är detsamma oavsett om cerebrologen heter Dahlström eller Ingvar. ”Jag vet ju så mycket om hjärnan – dags att tillämpa det på politiken!” På det där nebulösa, icke-stringenta, flummiga och ovetenskapliga som kallas humaniora. En hjärnforskare beklagar att barn är mjuka men bilar hårda. Helst skulle barnen också vara hårda, för då skulle de gå att uppgradera med lite chipstrimning.

Martin Ingvar ägnar sig alltså i DN (9 mars 2008) åt ett generalangrepp på den svenska skolan under rubriken ”Skolan struntar i ur barns hjärnor fungerar”. Det är för lite matte, alltså. Och ”missriktade jämlikhetsmål” har varit styrande i en ”ideologisk ratatouillle”. Arbetarpojkar har kommit på undantag och detta för att pojkar ”ligger 18-24 månader efter flickor i den biologiska utvecklingen”. Ja, denna ”flummiga centrala dogmatik” som gör vår skola dyrast, men långtifrån bäst i världen. ”Att lära sig något nytt kräver arbete och insats från eleven”, skriver Ingvar. Jojo. Betyg är inte accepterade. Se där!

Eh… Martin? Hur fungerar din hjärna? Vad är det du försöker leda i bevis, förutom dina mossiga gamla bioloismer och högerhjärnspöken? Att skolan inte är anpassad till barnens hjärnor? Men snälla, försök då göra det på ett lite mer vetenskapligt vis. Fast det är klart – du godkänner nog inte kunskapsområden som pedagogik, sociologi och psykologi. De är nog lite för flummiga för dig.

P.S.
Egentligen hade jag tänkt skriva om den liberalfeminist i gårdagens DN som vill råda bot på kvinnors underordning - inklusive utsatthet för våld - genom att instifta ett pris för mest jämställda företag. Men nu har jag inte kvar tidningen. Den som är sugen på att dunka skallen i väggen i förtvivlan kan nog hitta artikeln på nätet.