Några hot mot demokratin

I det offentliga samtalet just nu kallas den svenska gruppen nazister, t.ex. SMR, "ett hot mot demokratin". Ja, de är antidemokratiska. De hotar folk. De misshandlar och försöker sprida skräck. De har till och med mördat ett antal personer. På så vis hotar de demokratiska rättigheter som mötes- eller yttrandefrihet. Och de är förstås inte ensamma om sina metoder. De är inte ensamma om att vilja tysta för dem misshagliga personer, t.ex. kvinnliga skribenter eller såna som Kawa Zofagary. Dödshoten är legio, hatet som spys ut i kommentarsfälten är legio.

Men, som Kawa twittrade i dag, riktade sig talen i Kärrtorp mot strukturell rasism och främlingsfientlighet. Om det finns ett hot mot demokratin är det inte enstaka antidemokrater; de är bara hatets språkrör och köttsliga manifestationer. De är lätta att angripa, för de är så tydliga. Men "ett hot mot demokratin"? Nej, det är de inte, därtill är de för isolerade, såväl i antal som värderingsmässigt. Svenskarna har inte blivit mer främlingsfientliga utan mindre, enligt SOM-undersökningar. Ändå kvarstår de strukturella problemen. Såklart.

Jag gläds åt manifestationen i dag, åt att minst 16 000 samlades i den förort där för en vecka sen en fredlig demonstration angreps av ett gäng nassar. Och talet om vänsterextrema som ett lika stort hot mot demokratin ger jag inte mycket för. Jag sympatiserar inte med AFA, men om jag fick välja mellan dem och SMR som resesällskap i en tunnelbanevagn skulle jag inte tveka.

Ändå. Ett hot mot demokratin måste vara ganska storskaligt för att kunna kallas verkligt, tycker jag. Rasism är ett sånt hot. Är Sverigedemokraterna ett annat? Knappast. Är deras väljare ett sånt hot? Nej. Hur obehagliga de än är - och det är de - hotar de inte vår demokrati annat än möjligtvis på sikt, om våra värsta skräckbilder skulle bli verklighet. Men jag tror inte på såna scenarier. Jag ser ändå ganska ljust på framtiden.

Det finns andra hot mot demokratin. Ett är mäns våld mot kvinnor, både i form av fysiska och sexuella övergrepp. Om nazister har dödat ett dussintal personer de senaste tio åren dör lika många kvinnor varje år på grund av mäns våld. Har vi mötesfrihet här i landet? Ja, vi får samlas och demonstrera om vi begär polistillstånd först. I andra fall händer ändå inget särskilt. Men det offentliga rummet där vi får säga vad vi vill tillhör inte kvinnorna utan vidare. De har fått sin frihet kringskuren på grund av rädsla för övergrepp. Ibland är rädslan obefogad, men alldeles för ofta finns det fog för den. Samma sak gäller exempelvis transpersoner, som får vara jävligt glada om de bara råkar ut för lite hot och undgår misshandel när de rör sig på våra gator och torg. Och två kvinnor eller två män som håller hand eller rentav kysser varandra offentligt bör se sig om först. Och om de inte ser sig om känner de att de borde. Den här sortens internaliserade skräck är nästan värre än när glåporden och spottloskorna väl kommer, som en av mina tweeps skrev till mig häromdagen.

Det jag vill åt? Att våldet är mäns våld, såväl mot kvinnor som mot andra män. Inte är SMR en nazistisk kvinnolobby, precis. Och det är samma sorts man som utnyttjar berusade kvinnor som knackar bög, viftar med järnrör på stan, lär transpersonen hur ett bussgolv smakar (för att citera en annan av mina tweeps) eller slår ihjäl sin fru när hon äntligen har bestämt sig för att lämna honom. Våldet är en man. Små pojkar lär sig att lösa konflikter med aggressivitet och höjda röstlägen eller med knytnävar. Lite större pojkar kastar bengaliska eldar på fotbollsmatcher, driver omkring på stan och vrålar supporterramsor, pissar i portar och förpestar tillvaron för sina medmänniskor i största allmänhet. Våldet i alla dess schatteringar, från nedsättande kommentarer om bögar, brudar och blattar till ohämmat hat i våra nätforum till misshandel och mord, är manligt kodat. Och våldet är ett hot mot demokratin.

Makten är också manlig. Samhällets elit är till exempel övervägande del manlig. Men även män som inte tillhör eliten tjänar mer pengar, tillåts ta mer syre i debatten eller bete sig lite hur som helst i förhållande till kvinnor. Kvinnor i allmänhet är underordnade män i allmänhet. Är det demokratiskt? Jag tycker inte det. Är det ett hot mot demokratin? Tja, det blir det i alla fall när kvinnorna försöker sticka upp, för den som har makten blir så himla purken då, liksom. Så purken att han fäller persiennerna och skruvar upp ljudet på teven så att inte grannarna ska höra när han tillrättavisar sin kvinna. Jag behöver nog inte fortsätta, ni förstår ändå.

Många socialt svaga unga män söker sig till gemenskaper som kan tjäna som en ersättning för den de saknat. De är vilsna, rädd och arga. De vill bli älskade, starka tillsammans. De gråter av rörelse när deras förebilder gör mål i slutminuten. De ser upp till sina hjältar, till de fåtal män som får representera det hegemoniska mansidealet. Det är väl ganska harmlöst. Men samma sort ställföreträdande familj ser vi i mc-gängen eller i våldsdyrkande extremistgäng, eller i de kriminella kretsar som lovar stålar, status och gemenskap tillsammans med ett häftigt utanförskapsideal. Carin Götblad sa i en radiointervju för några år sen att vi måste försöka hindra den deras ständiga nyrekrytering bland unga män som är på väg att sabba sina liv. Och en hel del görs, men mycket mer måste till - exempelvis genuspedagogik. Eller varför inte lite ekonomisk och social rättvisa? Jag tror att det skulle göra susen, jag. Och där har vi ett annat hot mot demokratin: borgarnas nedmontering av välfärden, borgare som talar om "utanförskap" som om det vore ett beklagligt misstag men samtidigt skapar segregerade skolor och mängder av nyfattiga.

Våldet kommer både nerifrån och uppifrån. Det symboliska våldet som får den som inte tillhör makten att internalisera maktens värderingar och själv uppleva sig som mindre värd. De politiska instrumentens våld mot underprivilegierade, icke-vita, sjuka, gamla och vårdbehövande. Vardagsvåldet mot kvinnor i huvudduk eller folk med oönskad brytning eller utseende eller beteende. Det privata våldet i hemmets trygga härd.

Det finns många hot mot demokratin. Men våldet är alltid en man. Jag ville bara säga det.