Om att låta folk sköta sig själva

Låt folk sköta sig själva så blir allting bra. Staten ska inte lägga sig i hur individer ordnar sin tillvaro. Låt marknaden sköta sig själv så blir allting bra. Marknaden lägger sig inte i hur individer ordnar sin tillvaro. På marknaden handlar individer med varandra helt frivilligt, så att vissa vinner och andra förlorar går inte att moralisera över. Hur två individer förhåller sig till varandra, till exempel i ett förhållande, är heller ingenting staten ska ha synpunkter på. Men det har den. Staten vill mäta, kontrollera och styra oss ända ner på detaljnivå, och det är en sjuka som politiker i alla läger ställer upp på. Nu är det föga förvånande, för "politikerna" är ju i princip synonymt med "staten". Men ändå. Det är fel, fel, fel. I alla fall om man får tro Maria Ludvigsson i SvD.

Parallellen till marknaden är min; Ludvigsson skriver inte ett ord om stålarna här. Men jag kan sätta en slant på att hon gillar privatiseringen av apoteken eller bilprovningen eller skolan eller vården eller kommunikationerna eller posten eller- Detta är ju att avreglera, ta bort statlig styrning, göra sig kvitt förmynderi och låta folk själva bestämma. Precis som de själva måste få välja vem i ett förhållande som ska byta däck respektive baka sockerkaka. Tanken på att människor ska vara jämställda är en utopi med rötter ända ner till upplysningstiden. Utopier är farliga, för se bara vad marxismen åstadkom. Ja, se vad den har åstadkommit i dagens Sverige! Den har fått oss att tro att det går att tvinga fram samhälleliga förändringar som ska förändra folk själva.

Problemet är bara att den liberalism som Ludvigsson företräder är precis lika utopisk. Det är en deontologisk idé om vissa universella principer som bara behöver implementeras för att idealsamhället ska uppstå. Deontologisk betyder "skit i konsekvenserna", ungefär. Det viktiga är idealen om fri handel, frihet från statlig styrning och så vidare. Ett visst mått av reglering behövs ändå för att värna om rätten till egendom och personlig frihet, men det ska vara i det lilla, det. Och dess konsekvenser? Tja, monopol och detaljstyrning är några. Ett Apple-samhälle, ett Microsoftsamhälle, ett Googlesamhälle där de största aktörerna gör allt i sin makt för att eliminera fri konkurrens. Ett samhälle som det amerikanska, där de allra rikaste och mäktigaste företagen och individerna har ett enormt inflytande över lagstiftningen. Ett samhälle där globala läkemedelsföretag stämmer regeringar i fattiga länder för att de använder generiska bromsmediciner, framställda i Indien, i stället för deras patentskyddade och svindyra mediciner. Ett samhälle där immaterialrätten enbart håller de mäktigaste om ryggen. Ett samhälle där samhällsfinansierad vård, till för allas bästa, har tagits över av några få internationella aktörer. Frihet. Folk själva bestämmer...

Vi ska inte bry oss så mycket om jämställdhet, menar Ludvigsson:

Denna politikens mani att lägga livet till rätta och styra upp vardagsbeteendet hos oss medborgare beskrivs till och från som en förfelad men god ambition. Det är den inte.

Att kartlägga jämställdheten är kanske lovvärt, men att verkligen kartlägga jämställdheten är det inte. Liksom. Nej, det inger Ludvigsson obehagskänslor. Här kommer Staten klampande med en hord klåfingriga och integritetskränkande forskare i släptåg. Staten vill detaljreglera oss - se upp! Snart kommer inte Hasse att kunna byta olja i familjens bil utan att få dåligt samvete.

Spelar det någon roll vem som bakar sockerkakan? Kanske inte; det är väl inte den allra mest brännande frågan. Det säger en hel del om könsstyrda beteenden, men det är knappast genom att ta på sig förklädet som männen förverkligar den marxistisk-psykotiska utopin om allas lika rättigheter. Spelar det någon roll att tre fjärdedelar av alla vikarier på arbetsmarknaden är kvinnor? Jag tycker det. Jag tycker att det spelar roll att det finns en systematisk, strukturell snedfördelning av samhällsmakt och ekonomiskt/socialt kapital ända ner på individnivå. Vi kan väl svära i Marknadens kyrka av sista dagars heliga och kalla det här fenomenet för könsmaktsordningen. Som naturligtvis inte finns i Ludvigssons tankevärld, men ändå. Orkar man bara läsa lite statistik och begrunda den i ställer för att raljera över dess metoder blir mönstret tydligt. Kvinnor i gemen är underordnade män i gemen. Det brukar bli så när folk själva får bestämma.