Att förföra homofoben

Ni har väl sett det, referatet av undersökningen som visar att homofoba män är de som tänder mest på bögporr. Strejta män delades in i två grupper: homofober och icke-homofober. Sen fick de titta på olika sorters porr medan en fjongometer registrerade om det började svälla vid åsynen. Ja, och så visade det sig att homofoberna var de som fick mest bånge av bögporren.

Härav kan man dra slutsatsen att alla homofober innerst inne drömmer om att ha nåt annat än en gummiring runt pitten - de är smygisar hela bunten, haha! Jag ska erkänna att det var min reaktion och att en viss skadeglädje infann sig. Det var väl det jag visste, liksom. Men är det så enkelt?

Nja. För det första undrar jag vad en homofob är. Är det någon som känner starkt obehag vid tanken på män som har sex med män? Någon som är rädd för bögar och tror att de jämt vill komma innanför brallan på en? Någon som avskyr alla dessa fjollor och vill slå dem på truten? Någon som tycker att det är onaturligt, strider mot naturens ordning, kanske till och med mot Guds ord? Eller bara någon som aldrig skulle vilja ha sex med en annan man? Någon som tänker att analsex är äckligt (som om det är det enda sex bögar ägnar sig åt)? Eller någon som gärna sätter på tjejer i tvåan men inte vill få något i sin egen stjärt? I undersökningens Abstract står det: "exclusively heterosexual men who admitted negative affect toward homosexual individuals". Inte mer än så, alltså.

Men bögar är ofta fittofober. Betyder det att de inte kan tända på heteroporr eller flatporr? Och om de nu skulle göra det, visar det att de i själva verket inte är bögar? Det finns flator som gillar att se bögporr - längtar de alltså efter en rejäl snase? Eller ska vi låta folk själva bestämma hur de vill definiera sig? Jag tycker det. Och det kan ju hända att det börjar rycka i baguetten eller slaska i skrevet vid just det ovanliga, kanske förbjudna. Fantasi är en sak, praktik en annan. Att kåta upp sig på japanska sjuksköterskor är inte nödvändigtvis samma sak som att vilja att en uska ska göra sexuella närmanden på vårdcentralen. Sexualitet och amorös läggning behöver inte heller sitta benhårt fastlimmade vid varandra.

Så nej, man ska inte dra för stora växlar på den här fjongometerstudien. Däremot kan den kanske vara lite bra för de deltagande "homofoberna" och deras bröder utanför labbet. Måhända dämpas obehaget mot bögerierna något av insikten att det faktiskt kan vara rätt upphetsande. Det betyder inte att de själva är bögar eller vill suga av en man eller mer. Det betyder bara att vi alla är människor - homosexuella som bisexuella och strejta.

För ett tag sen satt jag på Mosebacke med ett gäng där bögarna var i majoritet. En av dem sa ungefär så här: "Fan, jag tror att jag börjar bli heterosexuell - jag tänder bara på strejta killar numera." Det var förstås på skoj, men han är inte ensam. Drömmen om att förföra den där strejta killen är en fantasi många går igång på. I vilken mån de försöker göra den till verklighet vet jag inte. Men den bakomliggande tanken snuddar nog vid slutsatsen av undersökningen ovan. "De vill. De säger att de inte vill, men innerst inne drömmer de om det."

Ja, så länge det är en fantasi är det okej. Så länge man utan att manipulera, dricka någon under bordet eller på annat sätt rucka på en annan människors gränser är det okej. Men där går gränsen. För vad är det för skillnad på det här och tanken att "alla tjejer vill - egentligen" som så många heterosexuella män när. Samtyckets gränser ska inte behöva prövas; de ska vara inbyggda i var och en av oss.

Det finns en dimension till i det här. Jag tror, utan att ha gjort några vetenskapliga undersökningar, att bögdrömmen om den strejte mannen också kan ha att göra med självförakt. Varför är det en "seger" att förföra honom? Jo, för att han representerar normen, den som vi alla mår bäst av att tillhöra. Men nu gör vi inte alltid det, och det blir inte så mycket bättre av att tänka att vår egen norm är bättre, roligare, ballare, friare eller vad ni vill. Den som inte tillhör normen definierar sig ändå alltid mot den. Eftersom vårt samhälle är heteronormativt är det som faller utanför per automatik mindre värt. Så genom att få omkull den heterosexuelle mannen förtar vi något av hans värde och minskar något vårt eget mindervärde. Kalla det internaliserad homofobi om ni vill, ett slags sjuka som ofta tar sig uttryck i en strävan efter radhusnormalitet, hegemonisk maskulinitet och en nedsättande syn på fjollor och diverse transpersoner. Det är alltså inte bara vissa heterosexuella män som är homofoba, tyvärr.

Jag tycker att vi ska stryka den där tanken om någon som "egentligen vill", vare sig det gäller strejta män, underåriga eller kvinnor som har fräckheten att säga nej när de är utmanande klädda. Men det är rätt bra att tänka sig att vår sexualitet inte är huggen i sten - lika lite som vår personliga makeup i övrigt.