En sedelärande berättelse

Jag fick just höra om en bekant till en bekant, lås oss kalla honom Axel. Han hade varit otrogen mot sin flickvän, låt oss kalla henne Gun, med en annan kvinna, i deras gemensamma säng då Gun varit bortrest.

Till saken hör att kvinnan han låg med hade någon starkt doftande hårvårdsprodukt, vilket Axel registrerade men inte funderade så mycket på. Förrän Gun kom tillbaka någon dag senare. Herregud, tänk om kudden fortfarande luktade av den där andra kvinnan?! Axel böjde sig ner för att känna efter - just när Gun kommer ut från badrummet.

"Men Axel, varför sniffar du på kudden så där?"

Axel fann sig blixtsnabbt: "Men det har jag ju alltid gjort, har du inte lagt märke till det? Ända sen jag var liten har jag sniffat på kudden innan jag ska somna."

Gun gick på den dragningen. Men hädanefter fick ju Axel lov att hålla masken och verkligen sniffa på sin kudde varje kväll innan han skulle sova. Det höll han på med i två års tid, och skulle han glömma det nån gång påminde Gun honom: "Men Axel, du har ju inte sniffat på kudden!" Hon tyckte att det var en sån gullig vana.

Axel har numera en annan flickvän och slipper kuddsniffandet, men av detta kan vi lära att otrohet är en dålig idé, eller hur?