Jag blev korkat nog förvånad över att så många kan reagera över en tjej med hår under armarna - i dag 2012. Har vi inte kommit längre? Såklart vi inte har. Och visst var det kul när Hanna Fridén hängde ut de där FB-nötterna. Mer sånt, tack.
Men det som stör mig är de män som vill skära pipor i vassen genom att utbrista att "hår under armarna är sexigt" eller "ni som rakar er ser ju onaturliga ut". I 99 fall av 100 är det samma män som bedyrar hur müsigt det är att mumsa murva - men en rejäl skäggbiff ska det vara. Till dem vill jag säga:
Ja, vi ser dig.
Vi hör vad du säger.
Men din tofuglass smälter, så låt nu maten tysta mun.
Kan vi inte inta en Magadelna Ribbing-attityd till det här? Konstatera att kroppsbehåring är dispositivt och en fråga om tycke och smak och sen bemöta idioterna med ointresserad tystnad? Jo, det vore skönt, men det vore inte feministiskt. Hur en feministisk analys ser ut av det här fenomenet tror jag att ni vet. Just i dag tänker jag inte redogöra för den.
Men jag vill konstatera att det finns ett fenomen som man kan kalla piedestalpojken. Han är alltså den som läser genusvetenskap (i alla fall 7,5 p) för att han är en sån fin kille. Han har faktiskt flera kompisar som är homosexuella och han gillar alltså hår på muttan. Och ingen skugga över någon av hans insatser för mänskligheten, men han gör det bara för att få ligga, för att få glänsa. Det är en runkfantasi och därmed inte mycket att hålla i handen när det blåser. Han behöver bekräftelse, och det gör vi väl alla. Men det är så genomskinligt. Lilla gubben.
tisdag 13 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är han som får vara med så länge han kan hjälpa saken, men sen slaktas ändå i Solanas Scum-manifest. Festligt.
Fetischister fanns det gott om när jag chattade på AB. Jag samlade dem omsorgsfullt i en lista som jag inte vet var jag har, men det beställdes tjockisar, magrisar, glasögonormar, korthåriga, långhåriga, tjejer med stickade tröjor, tjejer med rullstol, gamla, unga, you name it. Och när man påpekade failet var det alltid: jag diskrimininerar minsann inte /nämnd fetisch/ utan älskar det.
Även då var ju det stora problemet alla män som genast skyndade till försvar för den stackars grisen som vi dumma feminister attackerade. Fint ändå att man har fått ett namn för dem: jämställdister.
"Kan vi inte inta en Magadelna Ribbing-attityd till det här? Konstatera att kroppsbehåring är dispositivt och en fråga om tycke och smak och sen bemöta idioterna med ointresserad tystnad?" Det är väl ett alternativ. Ska man ge sig in i diskussionen så bör man dock förhålla sig till vad det verkligen gäller istället för att diskutera den fråga som man skulle kunna tro att det avser.
Folk tar sig rätten att bedömma och döma samtidigt som man tycker det är rimligt att normbrott bestraffas med offentligt hån vid vår tids skampåle.
Intressant läsning och jag gillar det avslutande resonemanget kring pedistalpojken (kanske den främsta anledningen till att jag inte vill definieras som feminist även om jag skriver under på den feministiska analysen många gånger. Manliga feminister är tyvärr rätt så ofta pedistalpojkar).
http://scaa.sk.ca/gallery/genderimpersonators/
Skicka en kommentar