lördag 29 oktober 2011

Mindlessness

Jag läser om hat i DN. Det är viktigt att erkänna hatet, säger en expert i ämnet, känna hur det känns i lilla kroppen. När man på så vis observerar vad hatet gör med en är man redan på god väg att bli kvitt det. För man ska ju inte fastna i hat.

En annan expert säger, om jag minns rätt, att hat inte är en av de primära känslorna. Det var i alla fall nåt i den stilen; kungspudlar hata icke. Det måste vara nåt slags sociala byggjobbare i farten här, för vi människor hatar ju så det står härliga till.

Vi hittar alltså på en känsla, "hat", och sen går vi omkring och hatar. På samma vis uppfinner vi bitterhet, avund och andra emotioner av lyxkaraktär. Varför är vi bittra? För att vi har råd med det, liksom. Vi är utvecklade sociala varelser, för fanken, inga kungspudlar. Ergo går vi omkring och myser i vår hatpäls, vår avundsmink, vår bitterhets stola. Men har vi råd med det? Svaret är nej. Det kostar för mycket. Vi måste göra nåt åt det här.

Den billigaste lösningen vore kanske att vi antog en resolution i FN eller något annat världsomspännande organ som inte har nåt annat särskilt för sig: "Vi, mänskligheten, avskaffar härmed hatet." (Ja, och så en lång lista med besläktade emotioner, attityder och beteenden som vi fan kan vara utan. Misstänksamhet, nostalgi, pessimism...) Å andra sidan är såna processer rätt tidsödande. Länder som Rysssland, Sudan och Kina kommer att blockera processen ända tills fördragstexten har blivit så urvattnad att den varken gör från eller till. Och då har ju hatets förkämpar vunnit på walk-over.

Det finns dyrare lösningar, men fördelen med dem är att de skapar sysselsättning och inte belastas av strukturella analyser à la Nya Moderaternas nya feminism, den som Maria Ludvigsson så kraftfullt och klokt mal ner i en kvarn av nyliberalt hån. Förlåt sidospåret; det var ju hat det skulle handla om. Men jag blev så tagen av den artikeln. Äntligen någon som vågar moderera de skränande hoparna av nya marxistmoderater.

Alltså: lösningen: kurser i mindfulness. Åtta veckor ger ett bevisat resultat! Man sover bättre, får rosigare kinder, bättre aptit och en ny spänst i lemmarna. Peristaltiken som tidigare saktat av skjuter åter fart. Man formligen skiter ur sig hatet. Nostalgin. Bitterheten. Det är en underbar känsla. Eller nej, det är där är ju ingen egentlig känsla. Men ändå. Plötsligt förstår man verkligen uttrycket "glad som en nyskiten hund".

Ja, låt oss skita i hatet. Låt oss skita ut det. Den som verkligen är intresserad av dess restprodukter kan alltid gå en kurs i tarmsköljning och bajskorvsanalys under ledning av en man och kvinna som är helt klädda i ekologiskt odlat linne. Vi andra som kanske inte vill göra en sån djupdykning med hjälp av kroppåsjälens vvs-tekniker kan väl nöja oss med att läsa en och annan artikel i Aftonbladet Wendela. Läsa oss till hur man vilar i nuet, hur man släpper det förgångna. Slutar älta. Slutar sura och vrenskas. Och bara, liksom, finns till. Det enda som krävs är ett Plus-abonnemang.

Bra, då säger vi det. Jag ser fram emot en värld utan hat. En värld av individuella lösningar, positiva attityder och fri företagsamhet. Ska bli skönt.

Inga kommentarer: